Mejla

Karin Pettersson

USA är trasigt – och det är ohållbart

Den vita maktpolitiken har nått vägs ände

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

USA är ett delat land och i längden är det ohållbart, skriver Karin Pettersson.
Foto: AP
USA är ett delat land och i längden är det ohållbart, skriver Karin Pettersson.

KULTUR

Kommer USA att fortsätta vara en demokrati efter tisdag?

Det är osäkert.

Presidentvalet handlar om många saker; klimatfrågan, sjukvård, viruset.

Men fundamentalt också om detta: ska det i längden vara möjligt för en minoritet att bestämma över en majoritet?

USA:s politiska system byggdes för 250 år sedan, när sydstaterna fortfarande tillät slaveri. Konstruktionen gynnar glest befolkade delstater och missgynnar delar av landet som växer och har många invånare.

I dag krävs det ungefär tre procents fler röster för demokraterna än för republikanerna för att vinna presidentvalet.

När Hillary Clinton förlorade valet 2016 hade hon nästan tre miljoner fler röster än Trump. Trots att republikanerna vunnit presidentposten tre gånger de senaste 20 åren, har de bara en gång, när George W Bush gick till val som krigspresident 2004, fått en majoritet av rösterna. Demokraternas väljare är fler. Ändå förlorar de, gång på gång.


I dag krävs det ungefär tre procents fler röster för demokraterna än för republikanerna för att vinna presidentvalet. För att vinna en majoritet i senaten, där lagstiftningen sker, krävs upp till sju procents fler röster. I Högsta domstolen tillhör nu sex av nio domare den konservativa majoriteten.

Klyftan mellan folkviljan och makten ökar hela tiden, när väljarna på landsbygden blir färre och äldre, och de som bor i folkrika delstater blir fler och yngre.

Det är, i längden, en ohållbar situation.

Den amerikanska historikern Jill Lepore har sagt att mycket av det vi kallar ”polarisering” i den amerikanska offentligheten egentligen handlar om att människor som tidigare inte var en del av demokratin nu kräver sin plats.


Frågan om USA:s framtid kan också formuleras så här: ska latinos och svarta väljare (som i hög grad röstar på demokraterna) ha lika mycket att säga till om som vita? Ska USA ta steget mot att bli en verklig, multietnisk demokrati, eller ska bandet backas tillbaka?

De amerikanska grundlagsfäderna såg från början risker med majoritetsstyre. Det var de klassiska invändningarna mot demokrati, den privilegierades fruktan för den outbildade, den fattige, för majoritetens känslostormar. Därför byggdes skyddsvallar in. Det bisarra elektorskollegiet, senatens konstruktion, maktdelningen mellan president, kongress och Högsta domstolen.

Framför allt behölls slaveriet.

Sedan dess har demokratiska genombrott gjorts i USA, steg för steg. Kraven har alltid mötts av massivt motstånd. Ett inbördeskrig krävdes för att avskaffa slaveriet. Vita kvinnor kämpade till sig rösträtt stegvis. Först på 60-talet fick svarta amerikaner demokratiska rättigheter, som en följd av medborgarrättsrörelsens kamp.


Demokratin i USA har alltid varit omstridd, och nu ökar trycket igen. Republikanerna hindrar systematiskt framför allt svarta väljare att rösta. Det handlar om allt från rent sabotage som att göra det praktiskt svårare att rösta, till att rita om valdistrikt. Nu förbereder man sig för en massiv juridisk kamp för att helt enkelt få motståndarnas röster att ogiltigförklaras.

”Vi är ingen demokrati”. Så twittrade den republikanske senatorn Mike Lee för ett par veckor sedan. Han fortsatte: ”Demokrati är inte målet; utan frihet, fred och välstånd. Vi vill att mänskligheten ska blomstra. Primitiv demokrati kan stå i vägen för det.”

Någon gång under de närmaste decennierna kommer andelen icke-vita att vara i majoritet i USA. Tidigare har republikanerna försökt bredda partiets politik för att nå dessa grupper. Trump gjorde tvärtom. I dag verkar republikanerna ha gett upp tanken att av egen kraft kunna vinna majoriteten av väljarna.

Återstår då att fortsätta fuska, eller att som Mike Lee öppet ge upp om demokratins principer.


Trumps seger har fått många i den europeiska vänstern att omvärdera synen på nation och ”identitetspolitik”. Den vita arbetarklassen ska vinnas tillbaka, kosta vad det kosta vill. Men i analysen missar man att Trumps projekt alltid byggt på att smeka och underblåsa rasismen.

Med Trump har denna vita identitetspolitik nu nått vägs ände. Republikanerna är inte längre ett parti som företräder idéer. Det Trump sysslar med är kastpolitik, som syftar till att bevara de egna väljarnas överhöghet.

Grupp ställs mot grupp, samtidigt gynnar själva politiken den ekonomiska eliten.

USA är i grunden trasigt. I boken Deaths of despair av Ann Case och Angus Deaton skildras hur dödligheten kryper ner i åldrarna i detta ett av världens rikaste länder. Särskilt illa är det för vit arbetarklass utan utbildning. Dödsorsakerna är opioidmissbruk, alkoholförgiftning och självmord. Bakom statistiken finns berättelser om sorg och desperation i en verklighet där framtiden försvinner och ingen hjälp finns att få.

Det är delvis denna förtvivlan som mjölkas av republikanerna. Grupp ställs mot grupp, samtidigt gynnar själva politiken den ekonomiska eliten. Det är ingen slump att Trumps största ekonomiska reform har varit massiva skattesänkningar för de rikaste.


Trumps största politiska framgång är att han för decennier framöver säkrat en republikansk majoritet i Högsta domstolen - trots att den folkliga majoriteten under samma tid varit demokratisk. Det är inte bara aborträtten som hänger löst, utan också redan svaga fackliga rättigheter och just synen på hur val skyddas och regleras. Lyckas Trump vinna eller fuska sig kvar i Vita huset kommer ytterligare steg bort från demokrati garanterat att tas.

Demokraternas – och den amerikanska demokratins – stora chans är nu att Biden vinner både presidentposten och den viktiga senaten, vilket kräver en jordskredsseger. Sedan krävs ett reformprogram, inte bara för klimatet och krisen. Det behövs förändringar av vallagar, elektorskollegiet, röstningsreglerna i senaten och av Högsta domstolens konstruktion.

USA har nått en slags slutpunkt. Antingen breddas demokratin så att fler blir del av den, eller så lämnar man den bakom sig.

Publicerad:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.