Tiktoklobbyist jobbade för försvarsministern
Nytt regelverk behövs när ministerns stabschef börjar jobba för kinesiska jätten
Den kinesiska sociala medie-appen Tiktok är på den säkerhetspolitiska tapeten – överallt. I USA diskuterar senaten ett totalförbud, EU är inte långt efter, och i det svenska regeringskansliet får anställda inte ha den på mobilen. Den kinesiska säkerhetstjänsten har nämligen visat sig kunna ta del av data som appen samlar in i smyg.
Christine Grahn var tidigare stabschef på försvarsdepartementet för den moderata försvarsministern Karin Enström. Nu är hon Tiktoks chefslobbyist i Sverige. Departementet beslutar bland annat om försvarsunderrättelsefrågor och strategisk säkerhetspolitik. Här är värt att notera stabschefens extraordinära informationstillgång avseende rikets säkerhet. Eller som Grahn själv skriver på Linkedin: ”Insights at the highest level of politics”.
Grahn går alltså från en av försvarets högsta civila positioner till ett statskontrollerat, kinesiskt företag som hungrigt samlar in data från polisers, militärers och regeringsföreträdares mobiler. Det är häpnadsväckande. Hon arbetar för ett företag där kinesisk lag stipulerar att allt de vet av säkerhetspolitiskt intresse ska vid anmodan lämnas ut till kinesisk säkerhetstjänst. Att Grahn hade en sejour som lobbyist på Facebook innan kineserna lockade över henne gör ju bara saken ännu värre. Det är uppenbart att regelverket måste skärpas – rejält.
Det pågående svenska ordförandeskapet i EU sammanfaller med ett antal nya regleringar för det digitala Europa. Sociala medier, artificiell intelligens, övervakning online – listan på områden där ny lagstiftning kommer kan göras lång. Samtidigt har EU-medborgarna dessutom vaknat upp; de börjar inse att deras mänskliga rättigheter borde följa med dem online också. Så, för att undvika hårda regler och svåra frågor, spenderar techföretagen nu mer än någon annan sektor på att påverka beslutsfattare och journalister. Årligen lägger de en miljard kronor (!) på lobbyism. Pengarna ger resultat, men de är inte hela framgångsreceptet.
Lobbyisterna är, oavsett bransch, helt integrerade i politiken. Folk går utan hinder mellan tjänster på departement till PR-byråer eller själva företagen vars verksamhet politiken sätter spelreglerna för. Enligt en granskning gjord av Resumé och Dagens Samhälle är techlobbyn ett nästan skrattretande tydligt exempel på detta. Den politiska slagsidan är dessutom mätbar: 70 procent av de som ska påverka regering och media kommer från moderaterna. Hårt reglerade företag som Klarna, Kry och Leovegas har alla anställt just högt uppsatta moderater för att försöka blidka de lagstiftande kompisarna. Och i de för valrörelser och demokrati helt avgörande sociala medie-jättarna, är läget än mer uppseendeväckande.
Christine Grahn är alltså inte ensam. André Assarsson, tidigare moderat strateg i Stockholm, är Metas (Facebook/Instagram/WhatsApp) topplobbyist i Sverige. Sara Övreby, tidigare pressekreterare åt den moderata kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth, är nu Googles spin-doctor i Sverige. Hon hjälper ofta sin vän, statsminister Ulf Kristersson, att närma sig de häftiga techfrågorna, men hon kommer aldrig till en tv- eller radiostudio när medierna vill ha svar. Techjättarna sätter sig aldrig i situationer där de behöver svara på svåra frågor. Och de försöker stoppa andra från att prata om dem; personligen har jag erfarenhet av när såväl Meta som andra techbolag kontaktat arrangörer i exempelvis Almedalen och försökt få dem att avboka min seminariemedverkan.
När utrikesdepartementet ska hålla ett hövligt samtal om techjättarnas förhållande till demokrati och internet, når kindpussandet och kompiskramandet nya toppnivåer
Lobbyisterna försöker såklart påverka mediernas granskning, och även här behövs mer transparens. Det är exempelvis djupt bekymmersamt att tunga röster som journalisten Jack Werner relativiserar sociala mediers inverkan på valrörelser och demokrati – samtidigt som hans företag får nästan 328 989 kronor av Facebook. Werners illa underbyggda åsikter är inget unikt; Svenska Dagbladet är fullt av Elon Musk-hyllningar och knasiga idéer om förstatligade sociala medier. Men Jack Werners idoga rentvättande av sociala mediers roll i samhället är iögonfallande. Särskilt när det han skriver så uppenbart sammanfaller med talepunkterna hos Facebook-lobbyisten Assarsson, vars arbetsgivare alltså betalat ut hundratusentals kronor till SvD-skribenten Werners bolag. Man biter som bekant inte gärna den hand som föder en.
Även statens agerande påverkas av lobbyisterna som nyss lämnat tillbaka passerkorten till Rosenbad. När utrikesdepartementet ska hålla ett hövligt samtal om techjättarnas förhållande till demokrati och internet, når kindpussandet och kompiskramandet nya toppnivåer. Journalisten Emanuel Karlsten rekryteras som välbetald moderator, och han får skriftliga instruktioner om att fokusera på ”positiva exempel” på hur techföretagen ”värnar respekten för mänskliga rättigheter”. Sara Övreby och de andra företrädarna ska uttryckligen beredas möjlighet att berätta hur statliga åtgärder och reglering ”kan förbättras”. När samtalet går av stapeln levererar techföretagen – som alltid – samma gamla snicksnack som överbevisats i såväl oberoende forskning som av visselblåsare som Frances Haugen. Samtalet blir därför ett haveri, och spåren av det raderas från UDs webbplats – offentlighetsprincip schmoffentlighetsprincip.
Agustín Reyna, chef på det pan-europeiska Konsumentverket (BEUC) ger samma bild för resten av EU. Big Tech försöker ”kontrollera narrativet genom storskaligt användande av think-tanks, kända namn och akademin”. Enligt Reyna är alltså även forskningen ett vapen för techlobbyn. Och när man följer pengarna bakom studier om AI, sociala mediers påverkan på unga och desinformation, så hamnar man inte sällan i Googles, Metas eller de andras plånbok. Precis som tobaksbolaget Philip Morris alltid gjort, spenderas gigantiska summor på att producera forskning som ammunition för hur lite vi behöver oroa oss för sociala plattformar, AI eller övervakning av våra digitala liv.
I takt med att lobbyisterna och journalisterna, PR-miljarderna och politikerna hamnar i beroendeställning till varandra, ökar således behovet av verkligt oberoende forskning. Det är därför olyckligt att inte ens så välrenommerade forskare som de på Göteborgs universitet lyckas hålla sig på armlängds avstånd. Eventuell nytta i samarbetet med Meta överväger inte den trovärdighetsskada det ger, särskilt när man vägrar att svara på frågor om det.
Nu skrivs en hel del om ett EU-lagförslag kallat ”Chat Control”. Kortfattat är tanken att polis och andra myndigheter ska kunna gå in i dina chattar – krypterade eller inte. Ansvariga kommissionären Ylva Johansson menar att det kommer stävja barnporren online, kritikerna menar att förslaget är ett orimligt intrång i integritet och mänskliga rättigheter. Lagen och Ylva Johanssons argumentation är totalt verklighetsfrånvänd. Och falsk: syftet är såklart att bereda väg för ökad, allmän polisiär övervakning av digitala kanaler.
Men den stora frågan är: Vem – förutom Europol – levererar powerpoints till Ylva Johansson? Och varför är flera av de stora techbolagen så märkligt okej med att polisen ska få tillgång till meddelanden och kommunikation? Sannolikt pågår kohandel och i utbyte får Google och de andra lättnader i den nya konkurrenslagstiftning (Digital Markets Act) som de fruktar.
Men miljardbeloppen som spenderas på techlobbyismen hotar att förstöra för företagen själva. En för nära relation till staten är inte bra för vår tillit till de plattformar som vi använder för våra kommunikationer och relationer. När Rysslands desinformation kring sin attack mot Ukraina tog fart i februari 2022, beordrade Post- och telestyrelsen operatörerna med Telia, Tele2 och Telenor i spetsen att helt blockera tillgången till ryska, statliga mediesajter. De lydde villigt, och Google och Meta gjorde samma sak. Så mycket för informationens påstådda vilja att vara fri. Vem bestämmer staten att kompisarna på techbolagen ska censurera nästa gång? Dig?
Aftonbladet kultur har varit i kontakt med Christine Grahn, samhällspolitisk chef för Tiktok Norden, som avböjt att kommentera
