”Jag är lite obekväm inför samtiden”

Klas Östergren om nya boken ”Större trygghet aldrig fanns”

Klas Östergren är aktuell med sin nya roman ”Större trygghet aldrig fanns”.

Det börjar med ett mord på en världsberömd vetenskapsman.

Han har skapat ett försäkringsbolag som garanterar sina kunder ett liv i total trygghet. 

Är det verkligen möjligt? Eller ens önskvärt?

Klas Östergren ger oss svaren i sin nya fascinerande roman ”Större trygghet aldrig fanns”.

– Tre ord som dominerat i retoriken under senaste tiden har varit skrämmande, trygghet och säkerhet. Om man gör en deg av dessa ingredienser och bakar bullar så kommer bullarna att se olika ut. Men det är samma ingredienser.

Klas Östergrens böcker ligger ofta nära en historisk verklighet. Som författare får han inte sällan frågan hur han förhåller sig till samtiden.

– Då brukar jag svara genom att citera min 95-årige skollärare som påstod att jag sagt: Känner man sig bekväm med tidsandan är man nog död. Många författare kan uppleva sig som främmande för den. Själv är jag lite obekväm men det är jag medveten om.

Drabbades av utställning

Klas Östergren var 18 år när han 1973 såg en konstutställning på Liljevalchs som gjorde ett djupt intryck på honom.

– Den var skapad av konstnären Björn Levin och hade titeln ”In memoriam”. Allt var så realistiskt och trovärdigt gestaltat att det blivit en modern myt, värd att tolka och begrunda.

På utställningen berättas historien om den mördade svenske vetenskapsmannen John Löwenskjöld som varit generalsekreterare i International Life Assurance Company, ILAC, ett försäkringsbolag som garanterade ett långt och lyckligt liv för sina kunder. Man får också se en informationsfilm om verksamheten och titta in
i det moderna huvudkontoret.

– Allt var fiktion, fejk, kliniskt och vederhäftigt. Men samtidigt var det något läskigt i det. Familjerna som var försäkrade måste leva efter vissa regler och var bevakade.

För att kunna skriva sin nya roman var han tvungen att lära sig hur det svenska socialförsäkringssystemet fungerade. Ett tråkigt arbete men ”nödvändigt för att behålla en fot i verkligheten”.

– Jag fick plöja en halv meter svensk socialförsäkringshistoria. På 1930-talet var var 23:e man försäkringsagent. Det var en folkrörelse, utfört av dörrknackare som gick runt på kvällarna och krängde livförsäkringar. Folk led i armod. Det fanns ett skriande behov av att klara sig ekonomiskt på ålderdomen. 

Embryo till digitaliseringen

I Större trygghet aldrig fanns beskriver Klas Östergren hur människor försäkrade i ILAC var noggrant kartlagda. Allt blev registrerat och processat av algoritmer, ett blygsamt embryo till den kommande digitaliseringen. I dag lämnar användare av sociala medier uppgifter om sig själva till Google, Facebook och Microsoft.

– Böcker som ”1984” och ”Fahrenheit 451” kan numera betraktas som beskedliga sagor.

Hur är ditt eget förhållande till digitaliseringen?

– Jag mejlar, skickar sms och läser tidningar på nätet. Och är glad om det bara ligger två telefoner på matbordet.

Under 40 år skrev han på en skrivmaskin, Facit Privat, vilket fått kännbara konsekvenser för axlarna.

Nu för tiden skriver han sina manus på en dator.

– Jag tvingades till det när jag började i Svenska Akademin. Arbetet hade inte fungerat annars. Men jag upptäckte att det var bekvämt så jag fortsatte. 

Läser högt för sig själv

För att reducera de fel han gör har han börjat läsa högt för sig själv.

–  Då blir orden kött på något vis. Ibland fattar jag inte vad jag skrivit och det är ett bra sätt att upptäcka vad som svajar.

Klas Östergren bor på landet utanför Kivik i ett hus som han själv byggt. Hans pappa kom från finländsk arbetarklass och var en skicklig snickare. Som yngsta barnet fick Klas bli hantlangare åt honom och han har lärt sig genom att fråga sig fram.

Under årens lopp har han byggt en hel anläggning med lador, verkstäder och bostadshus.

– Jag har byggt färdigt. Nu går tiden i stället åt till att sköta trädgården och odlingarna. Jag skulle ha svårt för att leva helt utan en trädgård. Jag är beroende av att kunna gå ut mitt i natten och lyssna på vinden.

När han skrivit en hel dag känns det som en ynnest att få ägna sig åt matlagning. 

–  Särskilt när alla barnen bodde hemma. De var inte speciellt imponerande om jag sa att i dag har pappa skrivit en bra mening. De var mer intresserade av vad som fanns i grytorna.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.