Ingenting är äkta i den nya naturromantiken

När städer förvandlas till kommersiella spökhus får naturen rycka in som fantasi

När min mamma flyttade hemifrån skaffade hon sig en liten gris. Den hette Matilda.

Hon trodde att det var en minigris, men insåg snart att det var en kulting som flyttat hem till henne. Den började tjocka på sig och växa till en fet sugga. Mamma och Matilda halkade runt på plastgolvet ett tag, men till slut var det dags att vinka av den modiga lilla lägenhetsgrisen och låta den leva sitt liv på lantligare ort.

Summan av kardemumman är att stad och landsbygd är oförenliga. Nej, jag skojar bara.

Försöket att göra Matilda till citygris var visserligen pärlor för svin, men ändå en mindre konstig djurhistoria än flera som passerat förbi i populärkulturen på sistone.

Det är naturromantik stöpt i modernitetens koloniala form – den smutsiga men hjärtliga vilden möter den rationella och rena stadsbon

I filmen Pig från förra året bor Robin (Nicolas Cage) isolerad på landet med sitt tryffelsvin. En dag stjäl någon hans älskade gris. Skogsmannen Robin ställs inför det ultimata testet: han måste åka in till city. Han slår följe med en urban foodie som ska komma att lära honom några innerstadsläxor (det är bra att duscha), samtidigt som Robin lär stadsbon mytiska kunskaper som bara går att hitta på landet. I naturens ensamhet har Robin nämligen blivit något av ett djupsinnigt väsen, som kan titta på en människa och förstå vilka hjärteknutar som behöver lösas upp.

Det är naturromantik stöpt i modernitetens koloniala form – den smutsiga men hjärtliga vilden möter den rationella och rena stadsbon. Precis som den medelklass som lämnade stadskärnan för ett lantligare liv under pandemin så vittnar populärkulturen post covid om stadsbon som en tom människa. Naturen uppstår som en myt och en motsats – ett genuint, stressfritt liv bortom kommersen.

I en ny dejtingserie dras denna upptäckt till sin spets. Deltagarna i Dating in the jungle kastas ut i djungeln för att hitta kärleken på djurens vis. De är ungefär lika trovärdiga djur som Youtube-katter är pianospelare, men ändå. Singlarna får inte prata, utan ägnar sig i stället åt animaliska aktiviteter, typ att hångla och göra frivolter iförda flamingodräkter. Vem som får gå på dejt avgörs genom olika “parningsritualer” där veckans alfa utnämns.

Dating in the jungle är inte menad som en naturnära berättelse. Ändå är den en sorts gestaltning av människans syn på naturen.

När städerna förvandlas till kommersiella spökhus i riskkapitalisternas händer får naturen rycka in som en fantasi om någonting statiskt och oföränderligt. Så beskrivs också landsbygdsborna av politiker – som en nostalgisk flock som helst vill ha saker som de alltid har varit.

Men låt er inte luras att de vet något om varken stad eller land. De letar bara efter nya platser att erövra.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln