Först i konflikt lär vi oss vad samebyarna heter
Varför fick vi lära oss Hallands åar men inte namnet på en enda sameby?
”Vi ska äta, ni ska laga” – Viskan, Ätran, Nissan, Lagan. Det är 40 år sen jag gnuggades i svensk geografi i skolan men Hallands åar sitter än.
En sak vi inte inte alls gnuggades i var samebyar. Inte en enda fick vi lära oss namnet på, eller ens veta att de finns. Extra konstigt, tycker jag, då jag gick i skolan i Norrbotten, det vill säga cirka 150 mil från de halländska vattendragen men med flera samebyar bara i hemlänet.
Det är svårt att se det som något annat än ett osynliggörande.
Jag kom att tänka på detta när jag i DN läste ännu ett välgjort reportage om hur klimatförändringarna redan slagit hårt mot samernas utkomster, rennäringen och fisket. Renarna svälter, rödingen försvinner ur sjöarna.
Inte bara har de redan drabbats hårt av den höjda medeltemperaturen. Nu riskerar de att förlora än mer då många menar att en del av klimatomställningen finns i markerna inom samebyarna: brytning av metaller nödvändiga för batteriproduktion, som koppar, nickel och litium. Nya gruvor, alltså.
”Grön omställning” kallar en del det, ”grön kolonialism” säger samen Marie Persson Njajta till DN.
Hotade samebyar protesterar förstås, som Vapsten som kämpar emot en nickelgruva man vill öppna i närheten av Tärnaby i Västerbotten (Vapsten fick i dag i dag stöd för sin sak av FN). Vapsten, vi kommer att lära oss det namnet, liksom vi lärt oss Girjas som efter en utdragen rättsprocess fick rätt mot staten då det gällde jakt- och fiskerättigheter. Det är i konflikter samebyarnas namn blir kända.
Det kommer att uppstå fler tvister mellan gruvnäringen och samebyar. Ofta kommer nog gruvorna att vinna – det säger jag utan annan saklig grund än att det brukar bli så. Det kommunalråd är inte född som inte nappar på ordet ”arbetstillfällen”, hur få, osäkra och kortsiktiga de än är, i synnerhet i hårt prövade glesbygdsorter. Frågan om att ta upp nödvändiga metaller i Sverige eller importera dem utgör en också målkonflikt.
Men jag undrar om inte oddsen skulle ha sett lite annorlunda ut om alla i min generation, som styr Sverige i dag, hade fått lära oss mer om landets ursprungsbefolkning och hur de lever. Att det hörde till allmänbildningen att förstå vad en sameby är och kunna räkna upp några, precis som Hallands åar.
Det finns 51 samebyar i Sverige, jag tycker inte man behöver kunna alla. Men fem? Eller fyra, som åarna? Låt oss göra det enkelt: Gran, Ran, Kall och Idre. Det kan minsta barn lära sig.
