Antisemitismen minskar – men vi kan göra mer
Majoritetssamhället borde anstränga sig för att stärka den judiska identiteten i Sverige
En judisk bekant skickade nyligen en videolänk till mig för att få hjälp att översätta slagorden från en svensk demonstration till stöd för Palestina. Jag visste inte hur jag skulle förmedla det som sades.
Ja, jo de uttrycker ”död åt judar”, säger jag skamset till min bekant. Sedan frågar jag hur hen mår av att ta del av de hatiska orden och får svaret ”jag är härdad”. Det är en liten extremistisk klick, men likväl en existerande.
Överallt på sociala medier ser jag människor med olika bakgrunder utkräva ansvar av svenska judar för det som hände i Israel/Palestina under de gångna veckornas bombregn.
Det drabbar mig. ”Att se sig själv i andra” som den bevingade raden lyder i Gunnar Ekelöfs diktsamling ”En natt i Otocac”.
Mycket av det som judar i Sverige upplever, delas av muslimer och invandrade. Att ens matvanor ständigt debatteras (halal- och kosherslakt), att religiösa attribut uppfattas som ett hot (slöjan och davidsstjärnan). Att båda grupperna tillskrivs negativa egenskaper som en enhetlig grupp (muslimerna är för många, judarna styr medierna).
Skillnaden mellan antisemitism och annan rasism är att judar tillskrivs en enorm makt och framställs som en farlig och överlägsen grupp. Enligt världskonspirationens regler görs judar i Sverige till en del av den judiska ”världsmakten” och därmed en legitim måltavla för hat och hot.
Men tack och lov går utvecklingen ändå åt rätt håll. Antisemitiska attityder och föreställningar minskar i det svenska samhället. Det visar en just presenterad kartläggning från Forum för levande historia, som jämfört enkätundersökningar gjorda 2005 respektive 2020. I dag instämmer färre än tidigare i antisemitiska påståenden.
Vad utvecklingen exakt beror på kan rapportförfattarna Henrik Bachner och Pieter Bevelander inte svara på men i rapporten pekar de på ökad medvetenhet som en faktor. Att myndigheter och olika aktörer arbetar aktivt mot antisemitism och andra former av rasism kan ha gett effekt genom ökad kunskap i frågan.
Gott så, nya insikter förändrar attityder. Antisemitism är inte statiskt. Det är en god nyhet.
Utöver hat och hot visar studien att judiska elever upplever ett utanförskap som förstärks av att skolan osynliggör dem
Men jag anser att mer kan göras. Varför är den judiska minoriteten och identiteten så osynlig i Sverige? Jag kan inte komma på ett enda tillfälle där majoritetssamhället uppmärksammat judiska högtider och traditioner i vardagen. Vare sig kommersiellt, statligt eller kulturellt. Jag har aldrig skymtat några erbjudanden i mataffärerna i samband med rosh hashana, inte sett officiella hälsningar från myndigheter, inget chanukka-pynt i våra centrum, inga markeringar i almanackorna om när jom kippur äger rum.
Mitt intryck förstärktes när jag tog del av den rapport som Malmö stad gav ut i vintras, om antisemitism i stadens skolor. Utöver hat och hot visar studien att judiska elever upplever ett utanförskap som förstärks av att skolan osynliggör dem. Där ges inte plats för en positiv judisk identitet. Enda gångerna det judiska uppmärksammas är antingen vid undervisning om Förintelsen eller i ämnet religion och då förmedlas ortodox judendom samtidigt som svenska judar oftast inte lever så.
”Genom att stärka judars möjlighet att positivt identifiera sig med sin judiska kultur och tillhörighet, förminskas också antisemitismens verkningar. De två sakerna går alltså med nödvändighet hand i hand”, skriver rapportförfattaren Mirjam Katzin.
I förra numret av Judisk krönika, som har temat ”dold identitet”, är det också flera judar som vittnar om hur de döljer sin identitet för att skydda sig, men också för att slippa utpekas som annorlunda. Som läraren och judinnan ”Emma” som fått rådet av sina kollegor att inte berätta om sin religionstillhörighet för eleverna.
Den nya rapporten från Forum för levande historia visar att majoritetssamhället genom att medvetandegöra och öka kunskapen kan krympa antisemitismen. Vill man förstärka den positiva trenden, borde majoritetssamhället göra vad det kan för att stärka och avmystifiera den judiska identiteten i Sverige. Jag har väntat på att någon ska plocka upp perspektivet om vikten av att synliggöra judisk kultur, tradition och historia ända sedan Malmö-rapporten kom i februari. Krävs det en sekulär muslim för att få fart på den frågan?
