Författaren som ställde sig i världen

Péter Esterházy lånade av andra och gav tillbaka

Péter Esterházy blev 66 år gammal. Foto: Fredrik Sandberg/TT

I Péter Esterházys litterära värld rymdes andra världar. I efterordet till den svenska översättningen av den roman som – med rätta – anses vara hans främsta, Harmonia cælestis, räknar översättarna Gunnar D Hansson och Ildikó Márky upp ett antal av de författares citat eller allusioner som förekommer över de 700 sidorna. Katalogen sträcker sig över en och en halv sida med ungerska författare och centraleuropeiska klassiker. Uppskattningsvis ekar omkring 200 författare i romanen. Ibland är citaten korta; James Joyces närvaro begränsar sig till ett ord.

Harmonia cælestis skrevs 2000 svensk översättning 2004, men redan i Hjärtats hjälpverb: inledning i skönlitteraturen från mitten av 80-talet förtecknar Esterhàzy de författare som han lånat av. Den listan upptar kring 500 författare.

Detta generösa utrymme som han lämnade åt andras texter innebär naturligtvis ett avståndstagande från författaren som solitär, den romantiska uppfattningen av konstnären som i självvald isolering vänt sig från världen för att översätta sin själ till konst. Samtidigt finns där en tro, en tro som inte för länge sedan var en självklar övertygelse, att litteraturhistorien är levande och samtida.

Samtidigt som han bär med sig alla sina föregångare, omskapar han dessa främmande textvärldar till sin alldeles egna värld. Lekfullt, absurdistiskt och med lätt hand tar han med läsaren i en rymd fylld av liv. Men det är inte en förgången värld som skildras, den ungerska samtiden flyter förbi, hans egen familjehistoria får utrymme.

Det senare uppmärksammades inte minst i Harmonia cælestis, som kom ut i ny, ”rättad utgåva” efter att Esterházy hade fått reda på att hans far var informatör åt kommunistregimens hemliga polis. Släkten Esterházy är en av de mest berömda och äldsta (med rötter från 1200-talet) i Ungern och Centraleuropa; Joseph Haydn var kapellmästare åt en av förfäderna. Péter Esterhàzys farfar var den siste regeringschefen i dubbelmonarkin Österrike-Ungern. När kommunisterna tog makten förlorade släkten sin förmögenhet.

Péter Esterházy skrev ett drygt 20-tal böcker, romaner, noveller och essäer. Han mottog än fler litterära priser och hörde till den ungerska litteratureliten, tillsammans med Imre Kertész och Péter Nádas. På svenska finns blott en handfull verk, de senaste översatta romanerna är Esti och Markus-versionen – en enkel historia kommatecken hundra sidor. Bukspottskörtelcancer tog hans liv. Den sista boken handlar om hans kamp mot denna, högt verkliga, icke-litterära fiende.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln