Kultur

”Skrivandet är en drog jag inte kan vara utan”

Håkan Nesser om nya boken, hunden och livet på Gotland

Av: 

Ingalill Mosander

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

”En liten hund skulle se fjantigt ut” Håkan Nesser, 1,95 lång, med sin rhodesian ridgeback Gaston, nio månader gammal. ”Att ha en hund har skänkt mitt liv en ny dimension”, säger författaren.
”En liten hund skulle se fjantigt ut” Håkan Nesser, 1,95 lång, med sin rhodesian ridgeback Gaston, nio månader gammal. ”Att ha en hund har skänkt mitt liv en ny dimension”, säger författaren.

KULTUR

Håkan Nesser arbetar på att får alla personer att överleva till sista kapitlet. Men än har han inte lyckats. Även om det var nära i den nya boken ”Spela schack under vulkanen”.

Hans lust att ta livet av folk kan härledas till tonåren.

– Då läste jag massor av deckare. Första gången jag läste en vanlig roman och ingen dött när den var slut blev jag oerhört förvånad. Jag tyckte författaren hade sumpat själva kärnan i berättelsen – att man ska slå ihjäl någon.

Håkan Nesser har gett ut fler än trettio böcker som sålts i över tjugo miljoner exemplar.

– Jag skriver för jag kan ju ingenting annat. Och jag har insett att skrivandet är en sorts drog jag inte kan vara utan.

I år har han skrivit mer än någonsin.

– Det beror på pandemin. Jag har inte kunnat resa, vilket jag brukar göra på höstarna.

I stället har han levt ett isolerat liv på Furillen, en ö med landförbindelse till norra Gotland.

– Jag kan gå 300 dagar om året och inte möta en människa.

Som sällskap har han sin senaste hund Gaston, en nio månader gammal rhodesian ridgeback som möter alla nytillkomna besökare med stor entusiasm.

– Att ha hund har skänkt mitt liv en ny dimension jag inte visste existerade och var nära att gå miste om. Att jag valt en ridgeback beror på att jag måste ha en stor hund. Jag kan inte ha en liten hund. Det skulle se fjantigt ut.

Håkan Nesser är 1,95 lång.

– Tillsammans med min fru Elke tar jag hand om sju hästar och en massa höns på förmiddagarna. Dessutom skriver jag gärna fem sidor om dan för att hålla rytmen. Det är läsrytmen, flytet, som är det viktiga.

En kvinnlig stalker

I ”Schack under vulkanen” ger han sig in i en värld han känner väl – den litterära, med poeter och kritiker, författare och förläggare.

– Och, inte att förglömma, en kvinnlig stalker. Jag har själv aldrig varit utsatt, men jag har kollegor som berättat om människor som förföljer dem och dyker upp på alla deras framträdanden.

I boken låter han tre författare försvinna spårlöst till omgivningens förvåning och förtvivlan. En av dem är en inflytelserik, fruktad kritiker som i hemlighet gjort sig en förmögenhet på att ge ut kriminalromaner under pseudonymen Tora Tilly.

– Det var ett nöje att skriva om honom. En arketypisk manlig författare, en som gärna sätter sig på sina höga hästar.

Fallet med de försvunna författarna hamnar så småningom på Gunnar Barbarottis bord. Han är den ene av Nessers två framstående kriminalkommissarier. Den andre är Van Veeteren, luttrad, cynisk och intuitiv, en man som förstår saker som inga andra gör.

– Han är inte det minsta lik mig. Men kanske en ung Leif GW Persson. Barbarotti, däremot, har jag mycket gemensamt med. Vi har samma humor och naiva, barnsliga gudstro. Han brukar föra samtal med vår Herre och tar upp existentiella frågor som: Varför är män så fulla av frågor och kvinnor så fulla av svar? Om VanVeeteren är min far är Barbarotti min lillebror.

Sjunde boken av tio

Håkan Nesser har skrivit tio böcker om Van Veeteren och tänker skriva lika många om Barbarotti.

Årets bok är den sjunde i ordningen. Hans förra, ”Den sorgsne busschauffören från Alster”, utspelas på Gotland, där radarparet Gunnar Barbarotti och hans sambo Eva Backman, även hon kriminalkommissarie, tillbringade några semesterveckor. De blev dock inte så lugna som de förväntat sig.

– För några år sedan blev jag allvarligt sjuk. Då tänkte jag att om jag överlever ska jag skriva en bok om den bygd jag numera lever i. Allt gick väl och när jag tillfrisknat uppfyllde jag mitt löfte till mig själv.

”Den sorgsne busschauffören från Alster” hyllades av kritikerkåren och har fått honom att leka med tanken på att ge Barbarotti ”Fårösunds detektivbyrå” i avskedsgåva i tionde och sista boken om honom.

Håkan Nesser själv vet inte hur en bok kommer att sluta när han sätter sig vid datorn.

–Jag tycker att det är roligare när det händer saker under resans gång som jag inte väntat mig. Det är lite riskabelt, men det fungerar. Ibland tror man att man sitter och berättar något som verkligen hänt.

ANNONS EXTERN LÄNK

Njut av en god bok i sommar – Prova BookBeat gratis i en månad!

BookBeat.se

Publisert:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Författarintervjuer

Håkan Nesser

Leif GW Persson