Beijmos angrepp säger mer om honom än mig
Jonathan Lundberg svarar Mattias Beijmo – och får svar direkt
Lördagen den 15/1 ägnade Mattias Beijmo en helsida i Aftonbladet Kultur åt att – gång på gång – stämpla mig med åsikter som jag inte har. Och som Beijmo vet att jag inte har, eftersom han recenserade min bok Från världskrig till nätkrig tre månader tidigare.
Boken handlar om hur extremism och konspirationsteorier fick fäste på internet, men också om farorna med att teknikjättarna börjat tysta påstådda extremister och konspirationsteoretiker. Poängen är att tystandet i värsta fall skadar demokratin mer än vad det skyddar den, genom att omöjliggöra en fri och frodig samhällsdebatt.
Jag tror att vi måste fokusera mer på de bakomliggande orsakerna till demokratins kris. Inte främst på hur antidemokrater sprider sina budskap, utan på varför människor blivit mottagliga för dem. Varför har så många tappat tron på vårt samhälle, till den grad att de vänder sig till extremism och konspirationsteorier?
Mattias Beijmo påstår att jag uppmanat ”all världens sociala medier-företag att inte tysta Donald Trumps medvetet destabiliserande lögner”. Det är inte sant.
Vad jag däremot gjort är att problematisera maktkoncentrationen i Silicon Valley: att sociala medier-företag bestämmer fritt vem eller vad som tillåts finnas på deras plattformar. Jag ser faror i det, med tanke på hur stor del av det demokratiska samtalet – inte bara i USA, utan globalt – som förs på Facebook, Twitter och Youtube. Det ger de här amerikanska företagen en exempellös makt över vad vi andra får ge uttryck för eller ta intryck från. I boken föreslår jag att makten över modereringen decentraliseras. Det innebär inte att jag inte vill ha någon moderering.
Ännu märkligare blir det när Beijmo faktiskt fabulerar, och påstår att jag personligen ser teknikjättarnas tystanden som ett led i ”en pk-revolution grundad i ’vänsterliberalism’ och ’politisk korrekthet’”. Detta är överhuvudtaget inte sant. Jag är journalist, min ambition är att beskriva båda sidor rättvist. Om Beijmo anser att jag misslyckats i Från världskrig till nätkrig får han gärna argumentera för det, men att misstänkliggöra min journalistik på det sättet är ohederligt.
I boken använder jag ”den liberala vänstern” och ”den konservativa högern” som helt neutrala begrepp, definierade i texten. Detta är förstås Beijmo medveten om. Skillnaden mellan oss är att han skriver ”vänsterliberal” med citattecken och ”högerkonservativ” utan. Det säger mer om hans politiska ståndpunkt än om min.
Jonathan Lundberg
Svar direkt
Jonathan Lundberg ägnar större delen av sin replik på min artikel åt sig själv, sin bok och hur påhoppad han känner sig. Låt oss slå fast: jag har inget emot Lundbergs person och inte så jättemycket att säga om hans bok. Det min recension av den kritiserade är det jag vänder mig emot även här: det är missledande att se den historiska medieutvecklingen som förklaringsmall för den digitala samtiden. Sociala medier går inte, som Lundberg vill, att likna vid radion på 30-talet eller något annat massmedium. Internetteknologin och dess applikationer är ryggrad i en ny världsordning.
I sin replik simmar Lundberg återigen in i högerkonservativa vatten. Den tystade Trump sägs tillhöra gruppen ”påstådda” extremister och konspirationsteoretiker. Nej, Lundberg – Trump är de facto extrem och hans konspirationer polariserar. Om man vill ”problematisera maktkoncentrationen i Silicon Valley” – varför inte belysa Facebooks censur av palestinierna? Att Facebooks oförmåga att rensa ut altrightrörelsen sprider antisemitism? Varför just Trump?
Lundberg gör stor sak av mina citattecken, kanske borde han titta på sina egna. I sin Expressenartikel använder han dem kring orden ”hat” och ”lögner”; den konservativa högern ”påstås” sprida detta. Så beskriver Lundberg medvetna desinformationskampanjer. Lundbergs citattecken och argumentation relativiserar antisemitiska populister vars propaganda haft dokumenterat dödliga konsekvenser. Om det är “journalistik” så finns det bra platser för den: Bulletin, Fox News eller varför inte i en mysig podcast med Ivar Arpi?
Mattias Beijmo
