Saudiarabiens rap är kronprinsens nya vapen
Nya vågen av arabisk musik utmanar inte makten
Den saudiska rapparen Asayel sjöng 2020 att Meckas tjejer ”är som godis". I musikvideon dansade flickor och pojkar på ett kafé.
Meckas guvernör blev upprörd när han såg klippet och krävde att Asayel skulle gripas, han twittrade att rapparen ”förolämpar Meckas seder”. Men det skedde inte, eftersom Saudiarabien var inne i en förändringsprocess.
Spola fram fem år, till i dag. I en välproducerad musikvideo cyklar Asayel genom Jeddah, i Mecka-provinsen – utan slöja.
Det är två länder som just nu utmärker sig särskilt på den arabiska musikscenen: Saudiarabien och Jordanien. Men en viktig sak skiljer dessa länder och scener åt. I det förra styrs kulturen uppifrån genom staten, i de senare växer den underifrån, via en levande underground-scen.
Förändringen i Saudiarabien bygger på att kulturen inkorporerats i kronprins Mohammed bin Salmans ”Vision 2030”. Det är ett moderniseringsprojekt som ska minska landets oljeberoende och positionera det som ett globalt centrum för turism och teknik. I ett land där musik länge var förbjudet har nu biografer, konserter och musikfestivaler som MDLBeast har blivit vardag. Den Oscarsbelönade kompositören Hans Zimmer fått i uppdrag att förnya nationalsången.
Det är ett typexempel på vad forskare kallar ”authoritarian modernization”: modernisering utan demokratisering.
Prinsens andra mål är att forma en ny saudisk identitet där människor ges något större frihet, som ett sätt att avväpna missnöje – för att kunna behålla total kontroll. Det är ett typexempel på vad forskare kallar ”authoritarian modernization”: modernisering utan demokratisering. Landet har fortfarande en av världens högsta avrättningssiffror.
I Jordanien pågår en annan sorts rörelse. Musikscenen har länge varit marginell men nu växer en uttrycksfull undergroundkultur fram. Unga artister som Zaid Khaled och Idressi utmanar könsnormer och patriarkala ideal genom att visa sårbarhet, queera uttryck och en lekfull estetik.
Till skillnad från i Saudiarabien så kommer kulturen alltså underifrån, från unga som söker mening i ett samhälle präglat av arbetslöshet, ojämlikhet och politisk uppgivenhet. De tillåts hålla på, så länge de inte hotar själva makten.
Jordanien liknar i det avseendet Egypten: det finns ett stort kulturellt utrymme där du får tänka och skapa fritt, så länge du inte kräver politisk förändring.
I Saudiarabien är det avgörande för staten att ha kontroll över vad människor tänker och känner – därför måste all kultur gå genom dess godkännande.
Oavsett om musikscenen är godkänd uppifrån eller blommar underifrån, visar den arabiska musikens nya våg att det inte går att hålla tillbaka viljan att uttrycka sig.
Café Bambino: En religiös prepper i LA
