Liljestrand kommer inte undan SD:s skugga

Det indragna bidraget till SKMA fick många att ana oråd

Kulturminister Parisa Liljestrand (M) fick i lördags gå ut och säga att regeringen planerar en satsning på arbetet mot antisemitism, efter att det blivit känt att SKMA inte längre får bidrag till sitt Hågkomstprojekt.

I helgen gick larmet på sociala medier: regeringen stryper statsbidraget till Svenska kommittén mot antisemitism och dess Hågkomstprojekt. I det har SKMA utbildat lärare och skolelever om antisemitism och rasism, och har bland annat arrangerat så kallade hågkomstresor till Förintelsens minnesplatser.

Irriterade medarbetare till kulturminister Parisa Liljestrand, som har frågan i sin portfölj, gick ut och dementerade. De skrev att det bara var en tillfällig satsning som gått ut men att regeringen absolut prioriterade frågan. Till slut fick ministern själv göra ett inlägg på Instagram, där hon skrev att hon snart kommer att presentera ”ett större paket i arbetet mot antisemitism” och att hågkomstresor kommer att ingå.

Det finns ingen anledning att misstro henne, hon hade säkert detta på gång – det var bara klantig kommunikation. Men reaktionerna från departementet visar att det är en sak de inte tycks ha förstått: allt de gör de närmaste fyra åren kommer att ses i ljuset av att de är helt beroende av SD.

 

Ni vet SD, som avlönar Rebecka Fallenkvist, som ropar ”helg seger!” i tv och lägger ut plumpa skämt om Anne Frank.

Ni vet SD, partiet i vilket Expressens David Baas ständigt hittar nya nassar.

Ni vet SD, vars riksdagsledamot Björn Söder gick till storms mot SVT för att de hade mage att låta Willy Silberstein, ordförande för just SKMA, vittna i Aktuellt om att många judar känner oro efter SD:s framgångar i valet.

I Aktuellt försvarades SD av PM Nilsson, då politisk redaktör på DI samt SD:s främsta ambassadör på svenska ledarsidor. I dag är han statssekreterare hos statsministern.

Sannolikt var det därför det kom så kraftiga reaktioner på det slopade bidraget till SKMA. Regeringen må ha aldrig så höga ambitioner i frågan men många litar inte på SD – och alla kan se vilket stort inflytande partiet har över regeringen. Hade de kanske krävt att SKMA skulle straffas? De har ju tidigare hotat Tidö-kritiska organisationer med indraget stöd. (Liljestrand har senare meddelat att SKMA även framöver kommer att få något slags stöd.)

 

SD:s skugga kommer att vara extra lång över de ministrar som har områden där partiets politik är som mest radikal. Liljestrand, med kulturen inklusive mediefrågorna, är en av dem. En annan är klimatminister Romina Pourmokhtari som också bär syn för sägen – hon får än så länge inte bedriva någon politik alls. Det ska också bli intressant att se vad EU-minister Jessika Roswall tillåts göra på sitt område.

M, KD och L har ägnat lång tid åt att intala sig själva att SD är ett parti som alla andra. Men många väljare håller inte med. Förstår inte regeringen det riskerar de fyra år av klantig kommunikation.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.