Rikta kritiken dit den hör hemma, Jan Scherman
Lawen Redar replikerar om public service och får svar direkt
Med viss förvåning – och besvikelse – läser jag Jan Schermans debattartikel i Aftonbladet. Från någon som så länge värnat demokratin hade jag väntat mig mer precision än polemik. Det är ovanligt att Scherman slarvar med fakta.
Tajmingen är märklig: samtidigt som han hävdar att ”kampen för public service hamnar allt längre ner på den socialdemokratiska dagordningen”, har vi samma vecka i Dagens Media och Dagens Arena tydligt markerat motsatsen. Vi ser public service som den största mediepolitiska stridsfrågan och motsätter oss de nedskärningar som hotar SVT, SR och UR:s breda uppdrag.
Att påstå att vi enbart motiverar public service av beredskapsskäl bortser från både vår historia och vår faktiska politik. Socialdemokratin har i decennier försvarat ett starkt, oberoende public service – inte som särintresse, utan som en demokratisk grundbult. Efterkrigstidens socialdemokratiska regeringar var avgörande i uppbyggnaden av systemet med syftet att alla ska ha tillgång till oberoende journalistik, kultur, utbildning och samhällsdebatt.
I vår riksdagsmotion – liksom Centerpartiets, Vänsterpartiets och Miljöpartiets – går vi tydligt emot Tidöpartiernas förslag. En enig opposition beskriver public services särställning i mediesystemet. Det breda uppdraget i allmänhetens tjänst, stabila finansiering och höga förtroende bidrar till välinformerade samtal och gemensamma verklighetsbilder. Det gör public service till en demokratisk kollektiv nyttighet som gynnar hela samhället.
Men Scherman har rätt i att vi inför nästa tillståndsperiod (2026–2033) tydligt lyfter public services roll i totalförsvaret. Dagens säkerhetspolitiska läge kräver nya ställningstaganden. Public service ska vara en motvikt till desinformation och riktade påverkanskampanjer mot Sverige.
Schermans avslutande fråga om vi vid eventuell valseger skulle skrota regeringens förslag innebär ett omfattande avsteg från en pågående och fastslagen lagstiftningsprocess. Tillståndsperioden kräver EU-prövning om undantag för statsstödsregler. Det är inte bara att börja om, utan att se över lösningar.
Om det har rått tystnad från oppositionens sida, har det handlat om en seriös vädjan till kulturministern. Vi vill undvika att göra public service till partipolitisk konflikt. Men förslaget om minskade medel saknar analys. SR varnar för uppemot 300 uppsägningar, SVT ser ett smalare uppdrag. Tidöpartierna ger inga svar på hur ökade marknätskostnader, beredskapsutgifter och stigande programkostnader ska hanteras.
I höst avgörs public services framtid. Vill Scherman göra skillnad bör kritiken riktas dit den hör hemma – till kulturminister Parisa Liljestrand.
Kulturpolitisk talesperson för Socialdemokraterna
SVAR DIREKT: Ni saknar en offensiv vision
Bra att Lawen Redar tar till orda. Men jag vidhåller att socialdemokratins försvar för public service malts ner av politiskt fokus på att stärka försvaret och en omläggning av migrationspolitiken.
Hur ska jag förstå det faktum att Socialdemokraternas senaste mediepolitiska handlingsprogram skrevs 2018?
Vilken slutsats ska jag dra när partiledaren Magdalena Andersson inte gjorde kampen för yttrandefriheten och public service till en viktig del av sitt tal på partiets kongress? I Almedalen nämnde Magdalena Andersson inte public service med ett enda ord.
Och förlåt, hur kan det komma sig att medie- och kulturfrågorna blivit en deltidssyssla för just Lawen Redar, som numera mest tycks vara migrationsutredare? Hos SD är mediepolitiken sedan decennier en strategisk huvudfråga!
Jag vet självfallet vad Socialdemokraterna sagt om Tidöpartiernas lagförslag. Men det imponerar inte att gömma sig bakom någon påstådd EU-regel när det gäller att göra ett nödvändigt och rejält omtag. Det räcker inte att odefinierat säga sig vilja skjuta till mer pengar. Hur göra när Tidöpartierna bestämt att public service ska styras och kontrolleras hårdare? Hur stoppa att SD fått igenom att den minoritet som inte har förtroende för public service måste bli nöjd genom förändringar av programutbudet? Hur få bort förbudet att public service helst inte ska finnas lättillgängligt på alla digitala plattformar?
Politik är att vilja, och på medieområdet behövs en offensiv vision. Berätta gärna om den så omprövar jag min besvikelse och förvåning över socialdemokratins defensiva agerande.
Jan Scherman
