En av tre fransmän ska rösta högerextremt
Medierna har normaliserat Éric Zemmours och Marine Le Pens åsikter på bästa sändningstid
Éric Zemmour har inte valt Place du Trocadéro i Paris för sitt stora valmöte av en slump. Här talade de båda högerkandidaterna Nicolas Sarkozy och François Fillon inför presidentvalen 2012 respektive 2017.
Och en bit in i det nästan timslånga talet denna soliga vårsöndag är budskapet tydligt. Den högerextreme uppkomlingen försöker bredda sin presidentkandidatur med en sorts allmänborgerlig appell: ”Vi är den enda högern!”.
Det är ett anmärkningsvärt påstående av en kandidat som fällts för uppviglande till hat (motsvarande hets mot folkgrupp) vid tre tillfällen, som menar att islam och islamism är samma sak och som hävdat att marskalk Pétain, Hitlers franska medlöpare under Vichyregimen, i själva verket räddade landets judar. För att nämna något. Det är kaxigt i överkant för en presidentpretendent som två veckor före första omgången knappt samlade tio procent i opinionsmätningarna.
De paranta damerna i lagt hår och lätta dunvästar i folksamlingen är hur som helst imponerade.
– Zemmour är den störste statsman vi haft sedan Mitterrand, säger den ena.
Men den chica stämningen avbryts några minuter senare när en stor del av folkmassan börjar skandera ”Macron assassin!” – Macron mördare – utan att Éric Zemmour säger till dem att vara tysta. Efteråt påstår han att han inte har hört.
Zemmours chans att gå till slutrundan kan, några dagar före första omgången av det franska presidentvalet, avskrivas som närmast marginell. Sedan Rysslands invasion av Ukraina har den före detta tv-debattören och opinionsjournalisten, i likhet med många av Europas högerextremer som upphöjt Vladimir Putin till en förebild, fallit rejält i mätningarna. Hans svängning i frågan om huruvida Frankrike ska ta emot ukrainska flyktingar – först hårdnackat ”nej”, följt av ett ”jo” när han såg hur opinionen såg ut – har sannolikt också kostat honom en hel del röster.
Men ur ett ideologiskt perspektiv står en sak ut inför söndagens val: Marine Le Pen och Zemmour delar sinsemellan på ungefär 30 procent av väljarna. Nästan en av tre fransmän tänker med andra ord lägga sin röst på ett högerradikalt alternativ i presidentvalet på söndag.
Och franska medier har en del att förklara här.
I januari kallades Vincent Bolloré, tillsammans med en rad andra industrimagnater och medieägare, till senaten för en utfrågning. Den franske multimiljardären har ett affärsimperium som sträcker sig över bland annat transport-, logistik- och pappersindustrin, men det var med anledning av hans långa rad titlar inom etermedia och press som den franska förstakammaren ville höra honom. Utfrågningen gällde ägarkoncentrationen inom fransk media.
På båda redaktionerna har journalister öppet uttryckt sin oro inför ägarbytets påverkan på det redaktionella materialet
En av frågorna var huruvida Bolloré själv lägger sig i hur hans tidningar och radio- och tv-kanaler bevakar fransk politik. Bolloré, som har aktiemajoritet i franska tv-bjässen Canal Plus, sägs själv ha tillsatt Éric Zemmour som fast panelmedlem i nyhetskanalen CNews – ofta beskriven som en fransk variant av Fox News – för tre år sedan.
Ett år före presidentvalet köpte han landets största radiokanal Europe 1. På båda redaktionerna har journalister öppet uttryckt sin oro inför ägarbytets påverkan på det redaktionella materialet och flera kända CNews-medarbetare krävde att värvningen av Zemmour skulle stoppas. Men för döva öron.
Bolloré är känd för sina konservativt katolska och identitära nationalistsympatier. Via Éric Zemmour har han haft en direktsänd röst under en timme varje vardagskväll rakt ut i de franska hemmen under ett par års tid. När Zemmours presidentambitioner blev allt mer uppenbara förra hösten tvingade det franska mediegranskningsorganet CSA tv-kanalen att ta bort honom från personalstyrkan. Härmed var Éric Zemmour att betrakta som en politiker som lyder under regler om politiskt jämbördig exponering i medierna. Den konservativa dagstidningen Le Figaro, där Zemmour haft en spalt i flera år, fick göra samma sak.
CNews sänder nyheter dygnet runt, med tyngdpunkt på krim, islam och migration, i en lång ström av likartade program där den politiska debatten står i fokus. Kanalen har straffats med böter på två miljoner kronor för uppvigling till rashat av CSA och fått officiella varningar för sin brist på politisk balans i sändningarna.
Marine Le Pen har fått se sina åsikter mainstreamifieras på bästa sändningstid.
Men även andra tv-kanaler inom Vincent Bollorés sfär har beslagits med oproportionerligt fokus på landets extremhöger. Ett franskt medieinstitut mätte nyligen upp hur den populära talkshowen Touche pas à mon poste ägnar 53 procent av sina segment om fransk politik åt högerradikalismens företrädare.
I takt med att CNews ökat sitt inflytande har flera andra franska kanaler hoppat på tåget. Landets regler för etermedia stipulerar att samtliga kandidater under en presidentvalskampanj ska få lika mycket utrymme, men när den granskande sajten Arrêt sur images mätte tv-tiden under fyra dygn i november 2020 kom man fram till att Miljöpartiets ledare Yannick Jadots tal repriserades 31 gånger på nyhetskanalen LCI – mellan midnatt och klockan sex på morgonen. Vänsterpartiet Det okuvade Frankrike hade hela 45 procent av sin tv-tid under samma tidsslot. Hos CNews kunde man konstatera att också Macron-regeringens företrädare förpassats till nattpassen.
Medan resten av Västeuropa känt en lätt vänsterbris den senaste tiden har fransk debatt fortsatt vandringen högerut. Till skillnad från 2017, då han valdes som president också av hoppfulla progressiva fransmän, lockar Emmanuel Macrons marknadsliberala agenda numer nästan bara väljare som definierar sig som höger. Marine Le Pen, som ligger på en bekväm andraplats i mätningarna inför söndagens förstarunda, har fått se sina åsikter mainstreamifieras på bästa sändningstid.
Striden i slutrundan i presidentvalet den 24 april kommer av allt att döma att stå mellan ekonomisk högerpolitik och reaktionär identitetspolitik och nationalism.
