Farligt när direktörer böjer sig för Trump
Näringslivet borde förstå att utan politisk frihet fungerar inte heller marknadsekonomin
Donald Trump kan sin Machiavelli. Fursten bygger sin makt med hjälp av feodalherrarna. Lojaliteten skapas i terrorbalansen mellan löften och hot. Handplockade rådgivare, ministrar, vicepresidenten och inte minst alla tech-direktörerna är vår tids lydiga vasaller.
Det underdåniga uppträdandet är som en pandemi. Här hemma investerade både Ericsson och Spotify miljontals kronor i Trumps presidentinstallation.
Det är i konflikten mellan passiv anpassning och aktivt motstånd som demokratins framtid avgörs. När jag lyssnar på några av motståndets företagsledare och ekonomer i vårt eget land tänds ett hopp. Här finns både kraft och klokskap. Mod att vara woke i demokratins tjänst. Visst hopp känner jag också när jag ser hur den svenska Facebookgruppen ”Bojkotta varor från USA” sprider sig till Norge och Danmark. Teslaförsäljningen tvärdyker. Aktien i fritt fall. Rakryggade medborgarprotester.
Å andra sidan är det privata näringslivets anpasslingar många och mäktiga. Dessa Trumps effektivaste nyttiga idioter förmörkar demokratins framtid. De som säger emot riskerar att bli isolerade som vore de pestsmittade.
I Norge valde oljeföretaget Haltbakk Bunkers vd Gunnar Gran att stoppa all försäljning av bränsle till amerikanska militära fartyg som anlöper norska hamnar. En protest mot Trumps förnedring av Volodymyr Zelenskyj. Men han fick den norska regeringen mot sig och därmed inleddes en sorts utfrysningsprocess. Olje-vd:n verkar dock inte vika ner sig, utan säger att han driver ett privat aktiebolag och har rätt att välja sina kunder. Norsk vd-sisu.
Från Ericsson och Spotify i Sverige låter det annorlunda. Sammanlagt slängde dessa bolag in drygt sju miljoner kronor i fjäskpengar till Trump för att garnera hans högtidliga presidentinstallation. Ericsson meddelar via presstjänsten att företaget ”arbetar för att upprätthålla starka relationer med viktiga statliga intressenter och beslutsfattare” och tillstår att det var första gången man skänkte pengar av detta slag. Alltså, inga pengar till Biden eller någon annan president. Spotify svarar i ett mejl att syftet är att ”utöka vår närvaro i Washington”. Inget besked om detta var första gången.
Han ser ett näringsliv som glömt sin historia och tystlåtet anpassar sig
Förlåt, men snacka om verbalt snömos för att dölja att man står där med kepsen i hand och betalar generöst för bibehållna affärer.
Denna dollardemokrati ger några få tillgång till slutna rum med viktiga rådgivare i Trumps närhet.
Nåväl, näringslivet är inget enhetligt åsiktskollektiv.
Jag träffar finansmannen Robert Weil på hans kontor vid Slussen i Stockholm. I unga år grundade han investmentbolaget Proventus, men han är minst lika känd som mångårig kulturmecenat och aktiv samhällsdebattör. Han ser ett näringsliv som glömt sin historia och tystlåtet anpassar sig.
– Hotet mot demokratin, nationalismen och främlingshatet har alltför stora likheter med 30-talet. Med erfarenheter från den tiden är det obegripligt att näringslivet inte ser riskerna nu.
Robert Weil tolkar direktörskollegernas tystnad ordspråksvis. Alltså: ”Den som tiger samtycker”. Han radar upp argument för hur demokrati och marknadsekonomi sitter ihop.
– Det svenska framgångsrika samhällsbygget är grundat i vår industriella bas som varit mer global än kanske något annat land i världen. Vår marknad är världen. Våra handelsöverskott har skapat vårt välstånd. Byts vår öppenhet mot världen till en förlust av vår demokrati vet alla med kunskaper i ekonomi att om den politiska risken ökar kommer kapitalets riskpremie, krav på avkastning, öka kraftigt.
– Med förlust av demokratin kommer brist på kapital göra det omöjligt för näringslivet att verka, säger Robert Weil. Med dagens polarisering har vi skapat ekonomiska skillnader med ökade förmögenheter för de få och stora utmaningar för de många. Det verkar inte kapitalet se som sitt problem.
När Nordeas chefekonom Annika Winsth nyligen talade på en konferens på Fotografiska museet i Stockholm grep hennes ord tag i mig. Hon vågade tala klarspråk långt bortom balansräkningarnas instängda värld.
Annika Winsth säger att hon inte är överraskad av Trumps framfart, däremot förvånad över snabbheten i näringslivets anpassning.
– Mer eller mindre över en natt valde flera amerikanska företagsledare i Trumps närhet att inte bara släppa fokus på hållbarhet, utan även ta avstånd ifrån det. Företagsledare som tidigare gått i bräschen för omställningen.
– Även stora amerikanska banker valde att lämna samarbeten inom det här området när Trump blev vald.
Annika Winsth noterar att svenska och europeiska företag inte alls har gått lika långt i att montera ned de sociala hållbarhetsfrågorna, utan varit mer pragmatiska.
– Förhoppningsvis betyder det att företagen står fast vid sina visioner, säger hon.
– Vi är i en lågkonjunktur med kostnadsfokus, vilket kan få företag att sänka ambitionsnivån då den globala efterfrågan minskar. Det finns därmed en risk att även vår del av världen får se bakslag i närtid.
Till detta kommer det allt mer pressade läget för demokratin. Annika Winsth följer frågan genom de många internationella rapporter som nu duggar tätt och entydigt visar hur demokratierna devalveras.
– Det är mindre än 15 procent av världens befolkning som lever i liberala demokratier och andelen minskar. Vi som tror på och vill leva i en demokrati med allas lika värde har nu ett stort ansvar att stå upp för den. I utmanande tider finns det alltid en risk att falanger växer sig starka, vilket vi ser på flera håll i världen, även i vårt närområde. Inte minst är det oroande när unga väljer ytterligheterna och inte ser värdet av demokrati.
– Jag såg en historisk upprepning av vad som skulle ske – att man löser upp de moraliska koderna
Min tredje samtalspartner är industrimannen Marcus Storch. I den merittyngda cv:n finns lång tid som vd i Aga och en rad tunga styrelseuppdrag. Han var också Nobelstiftelsens ordförande i början på 2000-talet. Marcus Storch var en av få som agerade tidigt, som när Dagens Industri i september 2018 lät Antonia Ax:son Johnson uppmana den borgerliga alliansen att ”bryta beröringsskräcken” och ta makten med hjälp av SD. Storch protesterade.
– Jag såg en historisk upprepning av vad som skulle ske – att man löser upp de moraliska koderna, att man inte tillräckligt värderar det man tog för givet, nämligen att demokrati och fri marknad alltid ska bestå. Och att man är okunnig om sin egen historia och därför är beredd att upprepa misstagen.
Vad fick du för reaktioner?
– Jag blev väl nästan paria. Majoriteten tyckte att det jag sa var fel och inskränkt men sedan kom det flera som framförde ett tack.
Marcus Storch lyfter ett större historiskt perspektiv.
– Vi är tredje generationen efter Hitler nu och högervindarna är ju starkare än vad de någonsin har varit. Backar vi från Hitler tre generationer bakåt kommer vi till Järnkanslern, Bismarck, och sedan tre generationer så har vi Napoleon och Katarina den stora i Ryssland då samma vindar svepte fram. Den generationen skäms i efterhand för vad som har skett och det hoppas jag innerligt att den nuvarande också kommer att göra.
De historiska exemplen avskräcker, även om det blivit en allt vanligare reflexmässig reaktion att inte se likheterna från förr utan i stället betona skillnaderna. Den franske journalisten Éric Vuillard går på djupet med likheterna i sin prisbelönta bok ”Dagordningen”.
Vuillard berättar om hur Hermann Göring kallade ett 20-tal av Tysklands mäktigaste företagsledare till möte i riksdagshuset i februari 1933. Där lät han dem förstå att Hitler hade för avsikt att avskaffa demokratin. Någon däremot? Svar: ingen!
Tvärtom hälsade direktörerna från Krupp, Siemens, IG Farben med flera detta besked med glädje. De såg fram emot mindre byråkrati och bättre business utan att bry sig om det mänskliga priset. De såg bara sista raden. Företagen fortsatte sedan pumpa in pengar i Hitlers valkampanj. Diktaturen blev ett faktum på bara ett par månader.
Även i det neutrala Sverige blev goda relationer till Tredje riket en överordnad politik. Krigets lagar ledde till censur, en samlingsregering som låg lågt och ett näringsliv som såg nya affärsmöjligheter. 1989 kom två nederländska statsvetare, Gerard Aalders och Cees Wiebes, med boken ”Affärer till varje pris”. Författarnas omfattande dokumentation visar bland annat hur Enskilda banken hjälpte till att ta hand om tillgångar i form av diamanter, guld och smycken och annat som de tyska nazisterna beslagtagit under sina plundringar i ockuperade länder. Krigsbytet transfererades till hårdvaluta, och i den penningtvätten stod den ansedda svenska Wallenberg-banken i centrum.
Anpassning till framväxten av auktoritära politiska system är och har varit en dominerande affärsidé.
Industrimannen Marcus Storch betraktar historisk glömska som en samhällsfara och manar till ett vidgat samhällsperspektiv hos näringslivet.
– Om näringslivet till alla delar insåg att demokrati och valfrihet på sikt är det bästa i grunden för deras egen verksamhet, skulle de inte stödja det som nu sker. Men här ser de en chans att kortsiktigt blockera eventuella hot. Det är att inte ta ansvar.
– När jag nyligen träffade Jacob Wallenberg och frågade honom varför han via Ericsson slänger in flera miljoner i presidentinstallationen fick jag bara det där svaret att "vi måste anpassa oss därför att annars går våra affärer under”.
Anpassningen rör sig framåt med egoismen som innersta drivkraft
När Ryssland inledde sitt krig mot Ukraina 2022 agerade flera företag. H&M och Ikea stängde sina butiker i Ryssland. Även Ericsson och Spotify avbröt sina affärer. Jag har själv samarbeten med en rad framträdande personer i näringslivet som varit med och finansierat min film ”Make democracy great again”. Fler företagare och näringslivsanknutna stiftelser deltar i ett uppföljande skolprojekt med demokratifilmen som grund.
Läget förändras snabbt. Och efter Donald Trumps förnedring av Volodymyr Zelenskyj är det fler i näringslivet som verkar vakna. Men anpassningens direktörer framstår ändå som fler. Det är som ett lämmeltåg där ingen vågar gå sin egen väg, att avvika kan få konsekvenser.
Maktfilosofen Machiavelli visste att anpassningen dansar tango med rädslan. I sin bok ”Fursten” från 1530-talet skrev han att människor lätt kan överge en härskare de älskar. Men om de fruktar honom kommer de att lyda av rädsla för straff. Anpassningen rör sig framåt med egoismen som innersta drivkraft, de redan starka blir allt mäktigare. Lex Elon Musk.
Det är inte läge för is i magen, vilket varit statsminister Ulf Kristerssons ord. Varje enskild medborgare står här och nu inför ett vägval – mellan tystlåten anpassning och att gå emot strömmen. Det är en akut ödesfråga. Demokratins överlevnad kräver mod att aktivt delta i en demokratisk mobilisering.
Vägvalet gäller även för det privata näringslivet.
Café Bambino: En litterär scammer
