Steg för steg bryter högerkrafter ner svensk skola

Barbara Bergströms professur ännu ett försök att få oss att titta åt fel håll

Barbara Bergström, grundare av koncernen Internationella engelska skolan, har via en donation till Handelshögskolan i Stockholm fått en professur i skolledarskap inrättad.

Sedan nationella skolväsenden skapades i västvärlden har högerradikala försökt annektera och/eller nedmontera dessa. Ingenstans har de lyckats så väl som i Sverige och i några amerikanska delstater. Till en början, efter andra världskriget, kom dessa högerkrafter ingenvart. Det var jämförelsevis en bra tid för skolan. Samhället satsade, de mest studiebegåvade blev lärare, lärarfacken växte sig starka, fler fick mer utbildning. 

Trots de problem en stor institution som skolan alltid har (kris är normalläge) betraktades skolväsendet av många som en sammanhållande kraft man hade respekt för. Centrum höll.

Till ungefär Thatcher och Reagans era; man förstod man behövde omformulera sig. Det gick inte att säga att man ville sälja ut och privatisera, göra skolväsendet till en arena för kommers och vinster, skapa och upprätthålla klassamhället, segregera barn från olika bakgrunder, bli rika själva och komma åt pengar att använda för politisk påverkan. Man kunde inte säga att man ville ”tillintetgöra undervisning som profession och förvandla utbildning till en produkt som levereras av gig-anställda”. 

Nej, i stället misskrediterades den statliga skolan och budskapet omformulerades till att man ville ”ge människor val, stärka individen, låta folk välja, ge alla tillgång till privatskolor och möjlighet att sträva efter olika alternativ”. På så vis fick man hjälp av demokrater och vänstern att ta makten över en skattefinansierad skola.

Citaten ovan är av Jack Schneider, från en intervju med honom i podden The majority report. Schneider är utbildningshistoriker som tillsammans med journalisten Jennifer Berkshire beskrivit högerradikalas försök till erövring av länders skolväsenden i boken A wolf at the schoolhouse door.

Säkert trodde dessa högerkrafter att skolan skulle bli bättre. Det blev den inte. Att kunskapsresultaten försämras, pengarna går till vinster och skolkoncernernas expansion är illa. Men detta är ”bara” symptom på grundproblemet: Den fragmentisering som privatisering och marknadsincitament innebär. Det svenska skolväsendet har förlorat sin själ, som Andreas Schleicher, OECD:s utbildningschef, uttryckte det. Centrum håller inte.

Om fragmentiseringen är en dålig sak som kom med marknadsreformen, så är manipulationen en annan. För att högerradikala ska lyckas att vidmakthålla herraväldet över skolan och kunna sälja in en standardiserad löpande band-undervisning som något eftersträvansvärt, krävs propaganda. En kader av människor arbetar för att dölja de skadeverkningar det marknadsbaserade skolsystemet orsakar, vilket sker genom reklam, lobbyism och genom beställd forskning.

Det är en forskning som används på olika vis. Till exempel plockar man ut och isolerar enskilda faktorer som kan tolkas positivt, och blåser upp sådana till rapporter, faktorer som i rätt sammanhang betyder något helt annat. 

Man visar att oönskade effekter inom skolan inte beror på styrsystemet, man inbillar folk att utländskt ägda koncerner är nödvändiga för ”valfriheten”. Men, framförallt osynliggör man skolväsendet i sin helhet genom att flytta fokus till delar av det och till enskilda individer. Förbättringsmöjligheterna återfinns då inte i organisationen, i stället är det skolpersonal och elever som ska arbeta hårdare vilket kontrolleras med mätpunkter, siffror som är enkla att mygla med.

När Handelshögskolan i Stockholm i dagarna meddelade att de inrättat professuren Barbara Bergströms professorship in educational leadership and excellence som bekostas av Hans och Barbara Bergströms stiftelse, är detta en del av den manipulationen som underminerar och splittrar. 

Barbara Bergström grundade Internationella engelska skolan, IES, och sålde den till ett riskkapitalbolag 2012. Hon och maken Hans Bergström äger fortfarande delar av IES och arbetar för koncernen.

Karl Wennberg är första innehavaren av professuren. Hans forskningsområde är ledarskap i skolan, det som på engelska kallas school effectiveness research. Wennbergs arbete kan utföras enligt vetenskapliga regler. Det bedrägliga uppstår när hans resultat tas i anspråk för att styra skolan bort från skolforskning till ledarskapsforskning.

Hur kan jag veta hur det ligger till?  Paret Bergström säger det. I en debattartikel i Dagens industri 2017 argumenterar de för att allt inom skolan med undantag av flit och hårt arbete är sideshows och ska ignoreras: ”modern forskning visar att fokus snarare måste flyttas till den enskilde lärarens ansvar och förmåga och elevernas flit och arbete”, skriver de.

Paret Bergström har en påverkan de vill ska synas, deras stiftelse som skänker pengar till forskning och delar ut ett pris till journalister. Det är fönstret i verksamheten men i källaren händer andra saker. Bara under 2020 gav Hans Bergström cirka 40 donationer till republikaner, ofta de högerradikala republikaner som boken A wolf at the schoolhouse door beskriver.

Pengar till Marco Rubio, Kelly Loeffler och David Perdue, den del av det republikanska partiet som är antivetenskapligt, klimatförnekande och högerkristet, och som till exempel vill göra det svårare för fattiga att rösta. Den senaste skandalen, som Loeffler och Perdue utreds för, är insiderbrott. Loeffler informerades om hotet från coronaviruset, men försäkrade medborgarna om att allt var lugnt samtidigt som hon sålde det aktieinnehav som kunde påverkas negativt av viruset.

”Skolan är inte blott offer för yttre omständigheter” står i det pressmeddelande som gått ut i samband med att professuren tillkännagavs. Tyvärr är skolsystemet offer för yttre och destruktiva omständigheter. Titta inte på oss som äger skolkoncerner och vad vi ställer till med, ”säger” den forskning Bergströms stöttar. Nej, titta på eleverna och lärarna och se hur vi genom effektiviseringsscheman och förädlingsvärde kan ”förbättra” skolan.

Grattis till Barbara Bergström som blev rik på skolpengen och till sin 75-årsdag kunde inrätta en professur i sitt namn. Grattis också till Lars Strannegård, rektor på Handelshögskolan, som råkar sitta i IES styrelse. Men inte grattis till oss – svenska folket – för en nations skolväsende är inte bra om det tjänar särintressen hellre än folket. Centrum faller sönder.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.