Högerns nya avtal sabbar rättssäkerheten
Snart finns inga gränser för övervakningen av medborgarna
Där kom revolutionen.
Det vi ser är det definitiva steget i ett aggressivt systemskifte när det gäller rättssäkerhet. Den har stått lågt i kurs länge och nu får det förödande konsekvenser.
”Tidöavtalet” tar vid där Socialdemokraterna slutade vad gäller kriminalpolitiken. Högern fullföljer:
Hemliga tvångsmedel – olika typer av avlyssning och digital totalövervakning – ska framöver kunna användas i förebyggande syfte och som en del av brottsbekämpningen. Det ska också bli lättare att få avlyssna barn. Brottsmisstankar är inget viktigt längre, vad som spelar roll är att polisen och staten tycker att övervakningen behövs. Vilket de ju kan tycka nästan alltid.
Även övervakningen via kameror ska bli mycket mer omfattande. Kommuner och poliser ska få utökade möjligheter, tröskeln för att få filma också laglydiga medborgare ska bli så låg att den är obefintlig.
Polisen ska ägna sig mer åt brottsprovokation. Alltså förmå eller locka människor som ännu inte gjort något kriminellt att begå brott – så att polisen sedan kan ingripa mot brottet de lockat fram.
Anonyma vittnen ska införas i svenska rättssalar. Den åtalade kommer alltså inte nödvändigtvis få veta vem som står bakom utsagan som ligger till grund för att man sätts i fängelse. Visitationszoner införs, något som innebär att alla som bor i ett visst bostadsområde (det lär inte drabba Djursholm) ska kunna stoppas av polis, visiteras och få sin bil genomsökt. Alldeles oavsett om man någonsin varit brottsmisstänkt eller ej. Dessutom vill högern få på plats ett system där mamma eller pappa ska kunna straffas på olika sätt om deras barn begår brott, avtalet lovar att man ska ”påverka föräldrar genom ekonomiska och sociala konsekvenser”, även om föräldrarna som individer inte gjort något fel.
Hur många oskyldiga kommer att klämmas åt? Hur kommer de nya befogenheterna att missbrukas?
Detta är bara några exempel från överenskommelsen, förändringar som tydligt sabbar rättssäkerheten på systemnivå och slår mot alla medborgares personliga integritet.
Även under den förra mandatperioden, och decenniet som föregick den, har vi levt med regeringar som vårdslöst ryckt på axlarna åt begrepp som integritet och privatliv.
Den nu avgående S-regeringen pratade gärna skrytsamt om sin ”revolution” när det kommer till hemliga tvångsmedel och övervakning. Högern pratar hellre om ett ”paradigmskifte”. Och de stora orden har för en gångs skull täckning i politiken.
Konsekvenserna går inte att överblicka. Hur många oskyldiga kommer att klämmas åt? Hur kommer de nya befogenheterna att missbrukas? Att tilliten i samhället påverkas kan vi räkna med, både människor emellan i stort och mellan myndigheter och medborgare i de mest brottsutsatta områdena.
När det inte funkar, för det kommer det inte göra, finns förstås bara en väg framåt. Mer av samma. Större inskränkningar, mer kontroll, mer övervakning. Mindre frihet.
”Socialliberalism, i vår tid!” trumpetar Liberalernas Johan Pehrson på twitter.
