Extrem spridning – av hat

Martin Aagård om Fria tider – en av rasistsajterna som utmanar Sveriges största mediehus på nätet

Nu är det bevisat. 

Åsiktskorridoren finns inte.

Enligt Reuters digital news report 2018 är svenskarna inte alls oroade över att deras åsikter kan ge dem problem. Norrmän och amerikaner är visserligen snäppet mindre oroade, men vi ligger i den absoluta toppen bland befolkningar som lever i trygg förvissning om att de kan tycka vad de vill offentligt. Expressens och SvD:s ledarsidor som i så många år våndats över detta kan äntligen pusta ut.

På det stora hela avviker inte svenskens medievanor särskilt mycket jämfört med andras. Vi är förtjusta i nyhetsflashar i våra mobiler och har lite lägre förtroende för riktiga nyhetsmedier än till exempel norrmännen. Vi har en relativt hög betalningsvilja och är inte särskilt intresserade av vad som är fejkade eller riktiga nyheter.

Men i ett avseende sticker svenskens mediekonsumtion ut. Rejält.

Polen, Tjeckien och Spanien har visserligen också välbesökta sajter som driver politiskt vriden propaganda i nyhetsform, men svenskarnas konsumtion av ”partisan media” är unikt högt. Och till skillnad från Polen, Tjeckien och Spanien saknar vi nästan helt vänsterpopulistiska sajter. Det handlar kort och gott om högerextrema medier.

Siffrorna påverkas säkert av att vi är ett av världens mest digitaliserade länder, men jösses vad vi älskar våra rasistsajter.

Den stora vinnaren är Fria tider. En sajt som dagligen publicerar texter som framställer asylrätten som det allra största hotet mot det svenska samhället.

Enligt Reuters undersökning är Fria tider, med en räckvidd på 11 procent av de digitala läsarna varje vecka, numera större än både Dagens industri och Sydsvenskan och bara snäppet mindre än Göteborgs-Posten. Observera att de tidningarna även har printupplagor som når många läsare.

Som en jämförelse når amerikanska Breitbart bara sju procent av den digitalt läsande befolkningen. En sajt vars roll för Trumps framgångar är svår att överskatta.

Flera andra svenska extremhögersajter rankas högre än Breitbart. Nyheter idag når 10 procent. Nya tider som alltid blandas ihop med Fria tider, når sex procent. Svenskens lojalitet med sitt favoritmedia är vanligtvis stort. Man litar på sin tidning och misstror alla andra. Men det finns goda skäl att anta att alla dessa sajter har samma läsare.

Fria Tider är dock allt annat än en vanlig tidning. Sajten har konsekvent undvikit att besvara frågan om vem som egentligen äger den. På pappret är det två företag, ett i Sverige och ett i Estland som även drivit tyska sajten Freiezeiten.net, men upphovsmännen är svenska. 

Det som framkommit är att Tobias Ridderstråle, en i högerextrema kretsar välkänd advokat från den ridderliga ätten nummer 1480, har finansierat, och stundtals stått som tidningens ägare. Han har även medverkat som skribent. Dessutom har han pumpat in ansenliga summor i det högerextrema bokförlaget Arktos som varit den internationella alt-högerrörelsen intellektuella nav.

En annan förmögen person i kretsen kring Fria tider är Carl Lundström. En svensk företagare med familjen på Strandvägen men själv bosatt i Schweiz, som en smula orättvist kallats ”Knäckebrödsnazisten”, eftersom han var en av arvtagarna till knäckebrödstillverkaren Wasabröd. Men faktum är att Lundström tjänat pengar på andra investeringar än just bröd. Lundström har i många år varit en centralfigur i extremhögern och investerade även i nedladdningssajten Pirate Bay. Vilket han dömdes för. I dag syns han mest på Facebook där han propagerar för Alternativ för Sverige.

”Fria tiders” ansikte utåt är redaktören Widar Nord som även varit inblandad i Youtube-fenomenet Granskning Sverige, som ägnar sig åt att trakassera journalister. Liksom Lundström är Nord i dag svårt skuldsatt och för några år sedan skrev han sig på en adress i Tjeckien. Själv säger han sig bo på Malta.

Fria tider bjuder dagligen på en buffé av extremhögerns vanligaste anrättningar. Censurnarrativet är genomgående för användarna visar Reuters rapport. De tror att de medier som ingår i utgivarsystemet förfalskar och förvränger nyheter och att alternativmedierna är sanningssägare. Så martyrskapet är ett återkommande tema. Fria tider slåss för yttrandefrihet, men menar även att de är förföljda på andra sätt.

Ordet antisemitism skriver de med citattecken. 

Rasismen är omaskerad. Vita riskerar att bli en minoritet i USA. Hjältarna är högerextremisternas vanliga: Tino Sanandaji, Joakim Ruist, Vladimir Putin. Fienderna likaså: Media, feministerna, Expo, George Soros och, kanske lite förvånande, John McCain. Ordet antisemitism skriver de med citattecken. 

Nyheterna är delvis helt falska men de flesta vinklas ur ett enda perspektiv eller förtiger viktiga fakta. Artiklarna är osignerade för att dölja att de skrivs av ett fåtal personer.

Det enda som särskiljer Fria tider från sina högerextrema konkurrenter är deras envetna rapportering om den kommande bostadsbubblan. Sedan starten har nämligen Fria tider systematiskt matat ut texter om att bubblan är på väg att brista. Tidningens ”ekonomibevakning” handlar i princip uteslutande om bostadsmarknadens kris, och kreativiteten är stor i att hitta nya tecken på den förestående kollapsen. På förstasidan publiceras dessutom texterna bara med en tidsangivelse, utan datum, för att vilseleda läsarna att tro att de är mer aktuella än de är.

Men det är inte bara innehållet som är bedrägligt. Fria tider är inblandad i ett flertal konflikter med sina kunder. Man är prickade i etiska nämnden för direktmarknadsföring och Widar Nord anklagas för att ha lurad sina anhängare på pengar efter att ha gjort en insamling till en rättegång mot Expressen.  Mest infekterad har konflikten om Fria tiders betaltjänst blivit. Flera användare hävdar att de inte kunnat säga upp den efter att de väl skaffat den. Det har gått så långt att tidningen stämt 65 av sina kunder på tusentals kronor var.

I onsdags släppte Försvarets forskningsinstitut FOI en rapport som visar att antalet automatiserade Twitterkonton som diskuterar politik ökat kraftigt inför valet. Dessa ”botar” försöker bland annat locka läsarna till högerextrema sajter, främst just Fria tider.

Det är lätt att dra konspiratoriska slutsatser av en sajt som öppet sympatiserar med Putin och samtidigt gör allt för att elda på en kommande ekonomisk härdsmälta. Dessutom när den nu kompletteras med en ”botarmé”. Om Fria tider vore en tidning som granskade Fria tider hade de inte tvekat en sekund. Allt är en stor påverkansoperation.

Så det är faktiskt fullt möjligt att Fria tider älskar Putin alldeles gratis.

Men alarmismen har alltid varit extremismens livsluft. Det ligger både i Fria tiders ekonomiska och politiska intresse att sprida uppfattningen att Sverige står på randen till sammanbrott. Endast ett auktoritärt parti kan förhindra kollapsen. Endast Fria tiders Pluskonto ger dig rätt information om när du ska sälja kåken. Jämför med SD:s budskap om systemkollapsen. Det är en valvinnande strategi.

Så det är faktiskt fullt möjligt att Fria tider älskar Putin alldeles gratis.

Att söka förklara Fria tiders framgångar med otillbörlig påverkan utifrån är i alla fall att strunta i de svenska förhållanden som gjort sajten så populär.

Och att skaffa sig en armé botar är i dag ärligt talat enklare än att komma på något att twittra om. Antalet företag som bistår med falska Twitterkonton är många. Det är bara att googla. Buycheapfollowerslikes.org, levererar 20 000 följare för 200 dollar. Widar Nord har för övrigt varit delägare i ett programmeringsföretag. Det enda man kan vara säker på är att Fria tiders målgrupp inte är hyresgäster utan hemmansägare. Det är den ränteslavande medelklassen de försöker skrämma upp.

Att Fria tider öppet sympatiserar med Alternativ för Sverige kan vara bra att komma ihåg inför det kommande valet. Ett parti som visserligen framstår som komiskt, och vars syfte mest är att åderlåta SD genom att göra extrema utspel om invandring. Men att partiet backas upp av en sajt som har nästan lika stor spridning som Göteborgs-Posten borde spela roll. 

I artikel efter artikel försäkrar Fria tider nu att Alternativ för Sverige kommer in i riksdagen. Vad nu det skulle vara värt, eftersom deras toppkandidater är sparkade SD:are som uppenbarligen har stora samarbetsproblem med sina forna partikolleger och endast kommer att mötas av förakt av alla andra riksdagsledamöter.

I slutändan driver deras alarmistiska budskap troligen bara väljare till SD som framstår som ett mindre extremt alternativ än sin öppet rasistiska konkurrent.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.