Podden som är det perfekta sömnpillret
Ibland är tråkighet en dygd
Grattis, Stefan. Du har tagit det första steget mot ett gladare och lyckligare liv, hälsar sömnappen Calm när jag reggat mig. Mina sömnproblem är inte direkt graverande, men ibland faller jag in i rutinen att behöva vaggas till bädd genom tonerna av en halvtimmes döpodd för att komma ner i varv. Tyvärr är de flesta poddar för pladdriga för att skänka mig ro. Som ett led i detta signade jag upp mig för att komma åt appens hårt reklamriktade sömnpoddar.
Jag tas med på en resa genom Irlands natur, invaggad i en drömsk miljöbeskrivning av ”Peaky blinders”-skådespelaren Cillian Murphy. Det här mysigt. Jag kan rent av titulera honom sömnpoddarnas sir David Attenborough. Min enda invändning – och det är nog samma anledning som att vågskvalp och valljud inte fungerar på mig – är att ångest och intensiva tankar så lätt kan bryta sig igenom dylika handlingslösa berättelser.
Jag googlar mig ut från appen. Hittar podden ”Sov med mig”. En kvinna vid namn Lisel pratar j ä t t e l å n g s a m t om vikten av att skrapa tungan och att morgonkissen spolar ut slaggprodukterna efter en god natts sömn. Motsatt effekt nådd. Min vilopuls skenar. Undviker avsnitten om glymfatisk rening, mammigt nynnande och närvaro i näsan.
Men så hittar jag den perfekta utvägen. ”Henry läser Wikipedia” är det perfekta sömnpillret. Den tidigare ”Hjärnkontoret”-programledaren Henry Chu läser helt enkelt olika wikipediasidor rätt upp och ner. Det kan handla om jultomten, världens längsta man eller pizza. Informativt men känslolöst. Så klart. Det är ju trots allt en wikipediatext. Men kombinationen av lagom intressant information och en lugn röst är tydligen den bästa medicinen mot kvällslig ångest, om man ska undvika preparat det vill säga.
Det måste dock vara otroligt tråkigt att spela in något i syfte att målgruppen inte ens ska lyssna klart. Deppigt jobb, om något.
