Rasism, men med förnuft?
Petter Larsson: Ygeman måste ta avstånd från sig själv
Vad kallar man en stat som sorterar sina invånare i västliga och ickevästliga i syfte att förtrycka den senare gruppen?
Tvångsplacera deras, men endast deras, barn på förskola. Hindra dem, men endast dem, att bosätta sig var de vill. Driva bort dem, men endast dem, från de platser där de bor, för att ersätta dem med hederliga västerlänningar.
Med ickevästliga menas här inte bara relativt nyanlända invandrare, utan folk som kan vara födda i landet, som levt där halva sina liv och till och med är medborgare. I praktiken är det ett proxybegrepp för icke-vita.
Jag skulle kalla den rasistisk.
Ett annat ord är Danmark.
Andra kanske skulle säga förebild och inspirationskälla. Men då brukar det vara Sverigedemokrater som talar.
Nu är det den socialdemokratiska integrationsministern Anders Ygeman, som vill ”vara ödmjuk och lära av andra”.
han vågar inte stöta sig med rasseopinionen i en valrörelse.
I en intervju i Dagens Nyheter öppnade han igår söndag för att importera den danska lagen om ett maxtak för hur stor andel personer med ”ickevästlig” bakgrund som får bo i vissa områden. Danskarna tänker sig max 50 procent nu, och max 30 procent om några år. Det ska bland annat ske genom att man helt enkelt river deras hus och bygger nya som de inte får flytta in i. Så ska ”gettona” danskifieras.
Man märker att Ygeman är lite obekväm med det hela. Han försöker tala om sociala problem, om arbetslöshet och kriminalitet, förebyggande åtgärder och fyllda fängelser och sådant som är lite mer socialdemokratisk hemmaplan. Rörelsens existensberättigande historiskt har ju trots allt varit att försvara och organisera de förtryckta, inte att angripa dem, och den självbilden lever väl kvar.
Men han vill heller inte chikanera systerpartiet i Danmark, han vet mycket väl att det som är S-politik idag kan vara förkastat om en vecka, och han vågar inte stöta sig med rasseopinionen i en valrörelse.
Denna brist på politisk ryggrad gör att Ygeman öppnar dörren på glänt. Han är visserligen inte helt förtjust i begreppet ”ickevästliga”, eftersom det har en kolonial touch. Bättre då med utomnordiska.
(Inom parentes sagt vore det ju intressant att se vad EU:s jurister skulle anse om den typen av diskriminering av unionsmedborgare. Låt mig gissa att de vässar knivarna i Bryssel.).
Och så lågt som till 30 procent vill han inte gå. 50 procent är kanske mer passande.
Så lanseras ett slags linje 2. Rasism, men med förnuft.
Det är vidrigt. Man kan inte kompromissa om siffror i en sådan här fråga. Det kan man göra om skattesatser eller motorvägar. Men man kan inte vara för ”lite lagom” rasistiskt förtryck
I Sverige talar vi om ett par-tre miljoner människor. Plötsligt skulle de nu inte räknas som riktiga svenskar, utan definieras utifrån sin härkomst och sina föräldrars härkomst och lagligen diskrimineras.
I mitt hus i Malmö skulle nog hälften av grannarna lätt klassas som ”utomnordiska”.
I Malmö som helhet knappt hälften.
I Sverige talar vi om ett par-tre miljoner människor.
Plötsligt skulle de nu inte räknas som riktiga svenskar, utan definieras utifrån sin härkomst och sina föräldrars härkomst och lagligen diskrimineras.
Det är så giftet verkar: det ställer grannar mot grannar, arbetskamrater mot arbetskamrater, malmöbor mot malmöbor. Det får oss att se på varandra som grupper och inte personer.
Det är en politik inte för integration, utan för desintegration.
Kanske är det naivt önsketänkande från min sida, men jag tror verkligen inte att vare sig Anders Ygeman eller hans parti egentligen tycker det är en bra idé. Ingenting i program eller kongressbeslut talar för det, tvärtom. Men i så fall krävs nu ett snabbt ”förtydligande” från honom själv eller från Magdalena Andersson, där de i klarspråk avvisar tanken.
Ja, det kan bli lite pinsamt och knöligt att ta avstånd från sig själv.
Men alternativet är värre: att vi oavsett vilket block som vinner i höst får en regering med rasistiskt förtryck på programmet.
