Artursagan – en myt för alla
Legenden sätter ljuset på brännande samhällsfrågor
Ett mytomspunnet svärd sitter fastkilat i en sten, och bara den som är ödes-bestämd att bli kung av England kan dra loss det. Men ingen av rikets alla riddare förmår att rubba svärdet, och det faller i glömska – tills en ung pojke av en slump greppar fästet och plötsligt har hela kungamakten i sin hand.
Så minns vi historien om kung Artur och svärdet Excalibur från Disneyklassikern Svärdet i stenen (1963). Men vad händer om i man stället sätter Excalibur i händerna på en flicka, Nimue, som med hjälp av svärdet får oanade krafter?
– Jag har alltid älskat berättelsen om kung Artur, och jag ville hitta ett sätt att locka min tolvåriga dotter in i den här myten som har betytt så mycket för mig. Jag funderade på vilka som är hennes hjältar i den här historien, vem hon kan se upp till och inspireras av, säger Tom Wheeler, som har skapat Netflixserien Cursed tillsammans med Sin City-legendaren Frank Miller.
Av mytens Nimue, trollkvinnan som kallas Damen i sjön, har de skapat en tonårsflicka som tillhör det mystiska fe-folket. Hon tampas med medfödda magiska krafter som hon ännu inte lärt sig kontrollera, samtidigt som hennes folk förföljs av religiösa fanatiker. När hon får i uppdrag att överlämna Excalibur till magikern Merlin ger hon sig ut på en farlig resa, i hopp om att rädda fefolket.
Det kan låta som en långsökt tolkning av Artursagan, men faktum är att Cursed förhåller sig på ungefär samma sätt som Svärdet i stenen till ursprungsberättelsen – eller snarare ”berättelserna”. Legenden om Artur har skrivits om och broderats ut under ett millennium, fantasin har fått flöda fritt när generationer av författare har tagit sig an denna 500-talskung som kanske eller kanske inte har funnit på riktigt.
I historiska källor finns bara små spår av en härförare eller kung som hette Artur. En av de första att falla för frestelsen att fabulera var pseudohistorikern Geoffrey av Monmouth, som på 1100-talet blandade muntlig historia med folksagor i ett hjälteporträtt av Artur. Hans fantasifulla verk De brittiska kungarnas historia blev en enorm succé och inspirerade otaliga medeltida författare att spinna vidare på berättelsen. En lade till det runda bordet som Arturs riddare samlades kring, en annan kastade in motivet med svärdet i stenen. Och i varje översättning av varje berättelse uppstod nya detaljer.
Den franske poeten Chrétien de Troyes, också verksam under 1100-talet, grävde vidare i folkloren kring Artur och introducerade den pikanta kärlekshistorien mellan riddaren Lancelot och drottning Guinevere. Han lämnade också efter sig en oavslutad bok om en märklig bägare – ett mysterium som öppnade dammportarna till en flod av berättelser om sökandet efter den heliga graalen.
Och så har det fortsatt. På 1400-talet blev Thomas Malorys epos Le morte d'Arthur den stora bästsäljaren och på 1800-talet rördes viktorianerna till tårar av Alfred Tennysons romantiska dikter om Artur, Lancelot och Damen i sjön. På 1900-talet blev myten modernistisk poesi i TS Eliots The waste land och feministisk new age-fantasy i Marion Zimmer Bradleys Avalons dimmor.
I dag riktar sig berättelserna ofta till en ung publik, till mindre barn med filmer som Shrek den tredje (med Justin Timberlake som Artur) och SVT Barn-aktuella Artur och Excalibur, men framförallt till unga vuxna, som den populära brittiska långköraren ”Merlin”, mängder av äventyrsromaner – och Cursed. Tom Wheeler tror att det beror på att unga människor kan känna igen sig i upplevelsen att bli inslängd i en roll som man inte känner sig redo för.
– I myten är Artur så ung när det här ansvaret läggs på honom, och det är lätt att relatera till om man snart ska flytta hemifrån eller sluta skolan. Det finns en tonårsångest i hjälten som ska ta sig an världen och måste hitta det som krävs inuti sig, säger han.
Trollkarlen Merlin är en central gestalt i de flesta versioner av Artursagan. I tidiga berättelser dyker han upp i olika skepnader: som profet eller vildman, magiker eller demon. Senare framträder han som oändligt vis och kanske odödlig, en förlaga till ikoniska filmhjältar som Mr Spock i Star Trek och Obi-Wan Kenobi i Star Wars.
I Cursed spelas Merlin av Gustaf Skarsgård, som är fantasynörd sedan barndomen.
– Alltså, om jag hade kunnat åka tillbaka och berätta för mitt tolvåriga jag att jag skulle få spela Merlin i en stor fantasyserie där jag får ha de här kläderna och svinga den här trollstaven, då hade jag nog gått i taket, säger han på telefon från sommarstugan.
Skarsgårds Merlin är en bitter och alkoholiserad hovmagiker som har förlorat sina krafter.
– Fördelen med Merlin är att han är så öppen för tolkning. När jag läste på kom jag snabbt fram till att det är ganska öppet spelfält, man har ingen skyldighet mot någon faktisk historia. Det är sagor på sagor på sagor. Jag tycker att det är fascinerande att alla ”claimar” Artursagan, överallt i England finns platser där folk säger ”den utspelade sig här”.
Tolkningarna av sagan färgas också av sin samtid. De medeltida riddarromanerna handlade mer om medeltiden än om Arturs 500-tal. När TH White skrev sina fyra berömda Arturböcker i slutet av 1930-talet ville han ställa fascismens mörker mot sagans ridderlighet. Cursed använder Arturlegenden för att diskutera brännande samtidsfrågor som religiöst förtryck, förföljelse av urbefolkningar och minoriteter, kvinnlig frigörelse och vikten av att skydda vår miljö.
När jag visar de fem första avsnitten av Cursed för litteraturvetaren och
Arturforskaren Sofia Lodén, fastnar hon för det sistnämnda.
– De har lyckats fånga det här med den magiska naturen väldigt bra, när Nimue får rötterna att växa med sina krafter. Jag tror att filmskapare skulle kunna göra mycket mer med de landskap som skildras i Arturlegenden, med skogen som en förtrollad miljö men också kontrasten mellan det vilda och det civiliserade.
Finns det fler bitar av Arturlegenden som är outforskade i populär-kulturen?
– Jag skulle vilja se mer av det existentiella och poetiska, det är ju ändå en otroligt raffinerad litteratur. Lite mindre svärd och slagsmål, och lite mer av de stora frågorna. Och mer humor, det är ju underhållning trots allt. De medeltida texterna tar inte alltid sig själva på fullt allvar.
Hon nämner Monty Python and the holy grail (1975) som ett favoritexempel. Akademikerna i Monty Python kunde sin legend och såg humorn i medeltidsberättelserna om riddare som planlöst irrar omkring i jakt på äventyr. Cursed-skaparen Tom Wheeler skrattar när den filmen kommer på tal.
– Det var något vi var ständigt uppmärksamma på, ”har vi gått för långt, känns det för mycket Monty Python?”. Det var ingen ände på Holy grail--skämten under inspelningen.
Men det finns en aspekt av legenden som kan ha betytt allra mest för att dess tusenåriga överlevnad: utopin. I musikalen Camelot (som blev en stor inspirationskälla för USA:s president John F Kennedy) beskrivs Arturs regeringstid som ett ”kort, glimrande ögonblick”, en guldålder som monarker och politiska ledare har strävat efter att återskapa ända sedan dess. Winston Churchill kanske uttryckte det bäst: ”Alltihop är sant, eller så borde det vara det”.
