Sju–åtta smaker som bara blir en brun röra
Årets glassnyheter – är det detta som kallas valfrihet?
Låt mig presentera årets glassnyheter.
Sandwich-glassen kommer i ny päronskepnad. Men inte bara det. Halva glassen är choklad. Men inte bara det. Där finns chokladkross också.
Cornetto-struten är delad rakt av. Soft cookie och choklad på ena sidan och vanilj på andra. Lite chokladsås på det. Magnum har släppt en remix. Halva glassen är doppad i mjölkchoklad och resten är vit choklad med hackad mandel.
Vilken söt dröm för en obeslutsam! Här är varenda liten vaniljstrut toppad med tre extra smakkombinationer. GB har strösslat glasspinnarna med så många valmöjligheter att vi inte längre behöver bekymra oss för vad vi väljer, för varje glass innehåller nu varje glass.
Själv väljer jag en remix och hoppas på det bästa från Magnums universum. More is more för i helvete.
Mina ilande små tänder tar en tugga.
Det visar sig att det inte alls är två goda glassar, utan en halväcklig. Den verkar dessutom ha krympt i storlek. Förut var Magnum en hel gräddmiddag. Nu är den max ett anorektiskt mellanmål.
Jag tittar på glassbilderna igen. Päron och chokladkross? De passar ju inte ens ihop! Sandwichglassen flörtar likt en centerpartist med sitt halvgröna innehåll och ändå blir det bara ett dassigt januariavtal av alltihop – ett samförstånd mellan två smaker som inte ens var goda från början.
Är det detta som kallas valfrihet? Konsumentens lilla dröm om ett oändligt urval, där vi tror att vi erbjuds exakt allt vi vill ha på samma gång, men egentligen bara betalar mer för mindre. Jag vill inte ha en pytteliten glass där de utlovade sju–åtta smakerna utlovar ut en färggrann explosion, bara för att sedan smälta samman till samma bruna gegga. Den glass som säger sig stå för allt, smakar till slut ingenting. Konfekten kräver sin konflikt.
Jag vill ha en fet chokladglass som räcker åt mig och mina vänner. Jag vill ha en Sandwich som sträcker sig över en fotbollsplan. Jag vill ha en Twister som snurrar runt i min mun utan att den behöver exporteras från Ryssland.
Glad och mätt ska jag sedan riva sönder alla gräddglasskapitalisters affischer och slänga dem på soptippen tillsammans med alla andra lögnaktiga löften om valfrihet. Där kan app-psykologerna och de privata vårdföretagarna och engelska skolans rektorer sitta och slicka på varsin soft cookie Cornetto. Där kan Ulf Kristersson tugga på sin Sandwich Duo Milk Chocolate and Pear, som naturligtvis visade sig vara brun inuti.
Vi andra kommer att vara upptagna med att fördela deras pengar. Vi ska köpa oss något sött och gott.