HBO tajmar samtiden
Tajmingen är i alla fall oklanderlig. Show me a hero blickar tillbaka på sent 80-, tidigt 90-tal där en utdragen konflikt över ett bostadsbygge för låginkomsttagare skäller som ett eko till dagens våldsamma segregering och rasism i Amerika. Förmodligen kommer inte många se den. Till en början kollade ju ingen på David Simons 13 år gamla (!) The Wire, en serie som ofta refereras till som ”världens bästa tv-serie”. Eller utmärkta Irakkrigsskildringen Generation Kill.
”Jag har kommit så långt man kan inom tv utan att ha en publik”, sade Simon i en intervju med webbtidningen Grantland nyligen.
Baserad på New York Times-reportern Lisa Belkins fackbok med samma namn börjar serien 1985, när en federal domstol beordrar Yonkers - en stad med 200 000 invånare norr om Bronx, New York – att bygga 200 enheter allmännytta för låginkomsttagare för att motverka segregering.
I medelklassområdena tror folk tror att deras kvarter ska förvandlas till ”crackdjungler” och till slut blommar rädslan ut i vitt raseri och ogenerad rasism på gatorna.
Lokalpolitikerna utnyttjar missnöjet för att göra karriär. En av dem är Nick Wasicsko (Oscar Isaac), som otippat blir vald till Amerikas yngste borgmästare när han kampanjar mot byggandet. Wasicsko ångrar sig när rätten hotar att försätta Yonkers i konkurs, samtidigt som resten av stadens pampar låter pöbeln styra deras lagtrots. Alfred Molina gör en härlig roll som den slemmige populisten Henry Spallone.
Miniserien rullar på med käbbel i rättssalar och sammanträdesrum där ett komplext problem blottar ett system där alla vill bli hjältar eller martyrer. Det blir också tydligt hur knastertorrt det är att titta på folk som diskuterar stadsplanering. Simons poäng tycks vara att höghus är dåligt och enfamiljshushåll bra för att hjälpa integration och minska risken för ghettofiering.
Allt på en bädd av Bruce Springsteen, Public Enemy i bergsprängare och rasister i Cosbytröjor. Men medan politikerna maktspelar och de vita grannarna får viss sympati för sin oro kokas höghuspopulationen ned till sina basala problem. Knark, fattigdom, dålig hemtjänst etcetera.
Kanske är poängen hur boendesituationen gör livet omöjligt att leva värdigt. I The Wire skildrade Simon (med hjälp av medförfattaren Ed Burns) hooden i Baltimore som en våldsam och fattig plats, men också hur langarna behöll en hederskodex som saknades i ledningen hos samhällets andra institutioner. Show me a hero gör det ibland svårt att tro att det är samme Simon som i The Wires femte säsong rasade mot tidningsredaktionens sensationella vilja att hitta den ”Dickenska aspekten” i hemlöshet.
