Den fria viljan hotas och makten skiter i det

Tystnaden kring techjättarna är ett svek från svenska intellektuella och politiker

För ett par år sedan genomförde Facebook en algoritmförändring som gjorde att ”lögner, aggressivt och våldsamt innehåll”,  fick ännu större vikt och utrymme. Enligt läckta dokument från företaget hörde partier i Europa desperat av sig för att säga att de tvingades ändra sina politiska budskap för att nå ut. De behövde bli mer arga och hårda i sin retorik. Facebook vägrade agera.  Varför? De såg att användarnas ”engagemang” gick upp. 

Så formas och begränsas demokratin i dag. Övervakningskapitalet använder vår data inte bara för att studera oss, utan för att påverka oss. Vad vi känner, vad vi gör. Det är själva affärsmodellen

De företag som driver utvecklingen – Google, Facebook, Amazon – är de mäktigaste entiteter som någonsin funnits. De kontrollerar politiken, de dominerar ekonomin och våra pensionsportföljer. Vi människor är deras råvara och boskap.   


Nej, det de gör går inte att jämföra med förr i tiden, med gårdagens reklam, stora tv-kanaler eller propaganda. Datakraften är så stor, informationen så detaljerad, kontrollen över kunskapen så enorm.  Den enskilde kan inte skydda sig mot detta.  Det spelar ingen roll vad du gör på egen hand, om du själv loggar ut eller begränsar barnens skärmtider. Samhället förändras ändå och de mänskliga relationerna. Övervakningskapitalismen är en ekonomisk, social och politisk logik som påverkar allt. 

Filosofen Shoshana Zuboff har kallat det som sker för en ”marknadsdriven kupp uppifrån”, ett revolutionärt maktövertagande av samhällets kunskapsproduktion som undergräver både demokratin och människans agens.

Hon har inte fel. 

Aftonbladet Kultur har i ett antal artiklar och poddar gått igenom begreppen och fundamenten för den nya fas i historien som kan kallas övervakningskapitalismen, utifrån Zuboffs bok med samma namn som nu kommer på svenska.


Men det finns en fråga som jag inte hittar svar på. Som är ett svek.

I länder som Tyskland, Frankrike, USA, Australien och Storbritannien pågår en debatt om data och demokrati. Om internet och övervakning. Om den fria viljan och hur den hotas. Men inte här. Varför?

En snäll tolkning är att det handlar om den grundläggande tillit svenskar har till myndigheter och företag. Vi tror att omgivningen vill oss väl, att det finns regler på plats och att allt är som det ska. Kombinera detta med en naiv teknikoptimism och du får denna farliga situation.

En annan tolkning är att det handlar om lathet, ointresse och okunnighet hos svenska intellektuella och politiker. Alternativt att de redan är för beroende av, för symbiotiskt levande av och med de strukturer som är själva problemet.

Sakfrågorna finns där, som elefanten i rummet, som matadoren i Tjuren Ferdinand som ropar på en fajt.

Oavsett så är resultatet att ingen verkar oroa sig för eller bry sig om makten, vem som har den och vad den leder till. Vi får ett ofarligt och oinsatt samtal som slår blint och därmed smeker och bekräftar det bestående. Varför bryr sig inga politiker om kultur, frågade sig Expressens Victor Malm nyligen. 


Jag frågar mig varför kulturskribenter inte bryr sig om hjärnans frihet, om tankens? Om tillgången till kunskap och vem som kontrollerar den? Om det som gör oss till människor, vad det nu är, det som är förutsättningen för kärlek och motstånd.  Sakfrågorna finns där, som elefanten i rummet, som matadoren i Tjuren Ferdinand som ropar på en fajt. Men Sveriges intellektuella verkar hellre vilja stanna på ängen och lukta på blommorna. 

”Freedom of reach” i stället för ”freedom of speech” som den amerikanska forskaren Renée di Resta har kallat det.

Ekonomen Karl Polanyi skrev på 40-talet att marknaden, om den inte erbjuds motstånd, kommer att erövra allt mer av världen och det mänskliga. Kapitalismen i oreglerad form vill alltid ha mer, och i takt med att dess logik tränger sig in i allt fler delar av samhällslivet trängs allting annat undan, inklusive demokratin.  Övervakningskapitalismen kan beskrivas som den fas i historien där  inte bara vårt arbete utan också våra tankar, erfarenheter och känslor blir det som exploateras och formas. 


Det som har karvat fram ett utrymme för människan i kapitalismen är motstånd. Fackföreningar som organiserar arbetare, konsumenter som gått ihop, intellektuella som utmanar. Det farliga med övervakningskapitalismen är att den försvårar just detta. Att den bedövar och passiviserar oss. Därför blir en kritisk diskussion extra viktig. 

Ett av tusentals aktuella exempel: för att motverka negativ publicitet testade Facebook i slutet av september en ny funktion. De visar nu användare fler goda nyheter om sig själva. Satsningen kallas ”project amplify” – projekt förstärkning – och visar hur den verkliga kampen om yttrandefriheten i dag inte handlar om vad som kan sägas utan vem som faktiskt når ut. ”Freedom of reach” i stället för ”freedom of speech” som den amerikanska forskaren Renée di Resta har kallat det. 


Shoshana Zuboffs bok är nödvändig läsning. Men om den stämmer. Vad ska då vi göra? I min intervju med Zuboff säger hon att övervakningskapitalets makt redan är så stor att den är svår att bryta. Hon sätter ändå sitt hopp till demokratin. Men det kräver att motstånd görs.

I Övervakningskapitalismen citerar Zuboff en text av George Orwell som han skrev strax efter andra världskriget, som en kritik mot idén att  ideologierna skulle vittra bort och en planerad ekonomi styrd av ett fåtal skulle ta över som samhällsmodell i både USA, Europa och Sovjetunionen. Orwells avsky för dessa tankegångar var gränslös: han såg dem som ett uttryck för undfallenhet inför det rådande. ”Att ha utgångspunkten att dagens maktförhållanden ska bestå är en mental sjukdom, som dels beror på feghet och dels på en dyrkan av makten som inte går att skilja från samma feghet.”


Jag uppfattar att samma tendens finns i dag. Techjättarna är så stora, känns så ointagliga, deras produkter är så sömlösa och bedövande. Det är väl som det är? Låt oss prata om något annat, det gamla vanliga.

En sådan slapp och okritisk hållning är oacceptabel. Vad Orwell insåg, skriver Zuboff, är att det finns en kreativ princip i människans historia, men den måste mobiliseras.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.