BB-platser viktigare än vargar för hjärtlandet
Stjärnögda politiker pratar om återindustrialisering men glömmer bort själva samhällsbygget
”Alla partier tar intryck av de övergivna platsernas revansch” skrev Björn af Kleen i ett intressant reportage i DN. Det handlar mer specifikt om KD:s satsning på att vinna landsbygdsröster, genom att lyfta jaktfrågor och dieselpriser.
Inspirationen, menar många, kommer från Donald Trump och hans förmåga att mobilisera väljare i det som i USA kallas ”the heartland”, av KD oblygt översatt till hjärtlandet: småstäder och landsbygder där det bor människor som storstädernas eliter glömt bort eller bara struntar i. Tanken är att man här, precis som i USA, ska samla och rikta kraften i det missnöje som finns i periferin, för att åstadkomma en förändring i centrum.
I reportaget påpekar Edvard Hollertz, ledarskribent på lantbrukarnas affärstidning ATL, att det trots allt är ganska stora skillnader mellan den amerikanska och den svenska landsbygdens förutsättningar. I Sverige finns en hel del välmående industri kvar, om än inte så personalintensiv längre. Statsvetaren Richard Öhrvall, som är en av forskarna bakom rapporten Centrum mot periferi? Om missnöje och framtidstro i Sveriges olika landsdelar, säger också att till skillnad från i många andra länder så blir konflikten mellan stad och land inte skarpare i Sverige. Men, säger han också, ”det är möjligt att det går att väcka en konflikt”.
Jag betvivlar inte en sekund att vargen och dieselpriset är utmärkta elddon för den som vill få fyr på en konflikt. Men det finns eldar som redan brinner men som de politiska partierna inte verkar lika intresserade av.
Kameran zoomar in på skylten på dörren på polisstationen, som säger att receptionen är öppen tre timmar på måndagar och tre timmar på onsdagar
En sprakar i Sollefteå. Samma dag som DN publicerade af Kleens reportage, uppmärksammade ETC att ockupationen av stans nedlagda BB pågått i exakt fem år. Det som händer i Sollefteå har inget med KD att göra, beslutet att lägga ner togs av Socialdemokraterna. Partiet straffades också hårt i valet 2018 – i regionen gick de från 48 till 14 procent av Sollefteåbornas röster, de tappade även stort till riksdag och kommun.
Den stängda BB-avdelningen kan ses som ett exempel på samhällets, statens eller det gemensammas, tillbakadragande från många mindre orter. Af Kleen nämner det i sitt DN-reportage: sedan 1997 har Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, polisen och Skatteverket minskat sin lokala närvaro med 37 procent.
Ett annat exempel på den här utvecklingen ligger under ytan i Tom Alandhs senaste dokumentär, När världen kom till Ronneby (SVT Play). Den handlar om vad som hände i stan efter det stora flyktingmottagandet 2015, men visar också de strukturella problem som redan fanns. Tingsrätten, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen försvann, i en bisats nämns hur bostäder stod tomma efter att Blekinge högskola lämnat stan. ”Utveckling hade blivit avveckling”, konstaterar Alandh med sin karaktäristiska, lågmälda röst. Kameran zoomar in på skylten på dörren på polisstationen, som säger att receptionen är öppen tre timmar på måndagar och tre timmar på onsdagar.
Stjärnögda politiker talar om återindustrialisering, miljardsatsningar och att tusentals människor måste lockas upp till de nya jobben
För den som vill ragga röster i glesbygd och småstäder undrar jag om det inte är långsiktigt smartare att börja här, och kanske främst på lokal och regional nivå. Nej, jag tror inte att vi kan gå tillbaka till 80-talet men jag tror att många väljare tycker att vi har nått vägs ände då det gäller effektivisering och skalfördelar av den offentliga servicen. I många mindre städer betalar de högre skatt för sämre service.
Finns det något parti som är intresserade av, tja, samhällsbygge? En både fysisk och social infrastruktur som bygger ihop oss i det samhälle vi faktiskt är. Det är inte minst intressant i den norra änden av landet, där stjärnögda politiker talar om återindustrialisering, miljardsatsningar och att tusentals människor måste lockas upp till de nya jobben.
Samtidigt kan man inte hitta barnmorskor till Kiruna och Gällivare vilket gör att gravida kvinnor där inte kan få ett rutinultraljud. Ja, det är ett bristyrke men kanske måste man bara höja den erbjudna lönen tills någon nappar? Betala marknadsmässigt på riktigt, så där som när en börs-vd rekryteras. Det kan inte bli mycket dyrare än notan för stafettpersonalen och du får åtminstone kontinuitet i vården, en mycket stor vinst för patienterna. Dessutom skickas en signal att även unga kvinnor är välkomna till stan. Att man vill ha dit familjer.
När man talar om de ”övergivna platserna” ska man komma ihåg att de inte är övergivna i betydelsen tomma. Det var det offentliga samhället som övergav, människorna finns kvar. Om höstens val ska handla om dem hoppas jag att de säljer sina röster dyrare än för billigare diesel och vargjakt.
