Säpos förslag hotar demokratin
Farligt när förbud riktas mot åsikter i stället för handlingar
Knappt hade den nya svenska terrorlagen börjat gälla förrän Säpochefen Charlotte von Essen kritiserade regeringen för att inte agera kraftfullt nog.
Det var inte det nazistiska knivmordet på SKR:s psykiatrisamordnare Ing-Marie Wieselgren i Almedalen som låg till grund för Säpochefens uttalande. Det von Essen reagerade på var demonstrationerna i Sverige till stöd för de kurdiska befrielserörelser som anses kopplade till PKK.
Det borde, menade Säpo i sitt remissvar, vara straffbart att på detta vis delta i manifestationer eller evenemang till stöd till terroristorganisationer.
Den nya terroristlagen började gälla 1 juli, och var uppe för diskussion i samband med trepartsöverenskommelsen mellan Sverige, Turkiet och Finland med anledning av Natoansökan.
Den kom bara två år efter förra skärpningen av terrorlagarna. Då tillades brottet samröre med terroristorganisation. De som exempelvis finansierar, eller bidrar med lokaler eller fordon till ett terrordåd ska kunna åtalas för samröre.
Samröre innebär inte samma sak som medlemskap. Det är fortfarande inte olagligt att vara medlem i en terrorlistad organisation, att demonstrera för dem, bära deras symboler, skriva för deras mediekanaler eller hålla möten som diskuterar organisationernas frågor eller ideologi.
Nordiska motståndsrörelsen är inte kriminaliserad – till skillnad från i Finland - även om organisationens medlemmar begår mord, placerar ut bomber eller tillverkar vapen i sina bostäder.
Det flyttar fokuset från gärningar till åsikter, från terror till opinionsbildning.
Lagen fokuserar på gärningarna, de inskränker varken föreningsfriheten eller yttrandefriheten. Bara direkt inblandning i dåden är brottsliga.
Men nu vill Säpo alltså kriminalisera manifestationer och evenemang som till exempel innebär att man bär symboler för terrorstämplade organisationer. Det flyttar fokuset från gärningar till åsikter, från terror till opinionsbildning.
Den här glidningen pågår redan med paraplybegreppet ”våldsbejakande extremism” och är centralt för den svenska myndighetsstrategin. Våldsbejakande syftar som begrepp inte på faktiskt våldsutövande, utan på bredare miljöer där det finns diskussioner om aktioner och aktiviteter som kan störa infrastruktur, ekonomi och myndighetsutövning.
Det är riktat mot sociala rörelser som är verksamma i vårt samhälle, oavsett om de verkar genom ickevåld eller militans, civil olydnad eller laglydiga protester.
Med sådan lagstiftning riskerar vi att lägga nya redskap i händerna på ett nationalkonservativt block om de vinner regeringsmakten. Vi vet från andra länder hur de kan användas. I både Ryssland och Turkiet används lagar mot terrorismsympatier för att slå ner varje kraft som betraktas som oppositionell: 8 marsdemonstrationer, Pridetåg, antikrigsmanifestationer och kritiska journalister.
Turkiet bedriver redan påtryckningar för att solidaritetsdemonstrationer med det syriskkurdiska partiet PYD och arméerna YPG och YPJ ska rubriceras som PKK-stöd också i Sverige.
Under president Donald Trump höjdes i USA röster inom Republikanerna för att terrorstämpla Antifa och Black Lives Matter. I Sverigedemokraternas retorik benämns redan klimataktivister som extremister och terrorister, och deras blockader av vägar och fossilindustri ses som terrorangrepp på bärande infrastruktur.
Det finns en punkt när terrorlagstiftningar, som ska skydda mot terror, slår över i sin motsats: de blir terror som hotar att lamslå våra demokratiska rättigheter.
Också på närmare håll syns det tydligt hur sådana terrorlagar kan användas för att inskränka mötes- och demonstrationsfriheten, även i liberala demokratier.
Polisen använder förbudet att bära PKK-fanor för att slå till mot den årliga manifestationen till tyska Rosa Luxemburgs minne, som samlar hela breda vänstern i Tyskland. Kravallpoliser bryter upp manifestationen och blockerar tusentals från att demonstrera för att jaga enstaka fanor.
I Finland har klimataktivisterna Extinction Rebellions böteskassor frusits, eftersom de setts som finansiering av brottslig verksamhet. I Storbritannien används förbudet av PKK-flaggor som skäl för polisen att gå in i kurdiska protestmanifestationer mot Turkiets bombningar av Rojava i Syrien.
Det finns en punkt när terrorlagstiftningar, som ska skydda mot terror, slår över i sin motsats: de blir terror som hotar att lamslå våra demokratiska rättigheter. De blir ett hot mot demokratin, snarare än demokratins skydd.
