Domen har inget med yttrandefrihet att göra
Martin Aagård Subkulturer är subkulturer av en anledning
Gatukonstnären Dan Park har återigen dömts till fängelse för förtal och hets mot folkgrupp. Hans gallerist Henrik Rönnquist får böter och villkorlig dom för samma brott.
Och inte heller denna gång är det en fråga om yttrandefrihet.
Begreppet ”yttrandefrihet” har kapats på senare år, inte minst av det muslimhatande Tryckfrihetssällskapet som hävdar att domarna mot Park ”begränsar den konstnärliga friheten i Sverige”.
Men yttrandefriheten har aldrig varit obegränsad. Inte i Sverige. Inte i något land. Den är kringskuren av ett flertal lagar som de flesta av oss anser legitima. Lagar om förtal och ärekränkning som gör att du inte ostraffat kan påstå vad som helst om dina medmänniskor. Även om det är sant kan du inte trycka en affisch eller twittra om att din granne varit otrogen eller snott din gräsklippare.
Lagen om hets mot folkgrupp gör det olagligt att anklaga folk för tokiga saker enbart på grund av deras bakgrund. Press och etermedia har självreglerande system som förhindrar dem att ljuga, vara partiska och göra smygreklam.
Och Dan Park har aldrig verkat inom yttrandefrihetens ramar. Han har verkat på yttrandefrihetens sällan patrullerade bakgata. Hans motbjudande undergroundkonst har kanske inte tolererats, men lämnats utan åtgärd så länge den uttryckt sig på gatuaffischer, vinylsinglar och i fanzines.
Den har sina rötter i en punkkultur där den vedervärdiga provokationen alltid varit ett sätt att markera avstånd från hippies, moralister, medelsvensson och vedertagna samhällsnormer.
Såna subkulturer är till och med en nödvändig frihetsventil i många samhällen. I alla fall så länge den inte vänder sig till andra än de som delar samma människoförakt.
Men när Dan Parks berömmelse växer, hans konst blir en medial följetong och han gör utställningar för större publik då ska rättsapparaten slå till för att skydda konstens oskyldiga offer.
Det är rätt och riktigt.
Subkulturer är subkulturer av en anledning.
Det har uppenbarligen varken Dan Park eller hans gallerist förstått.
