Fredrik Lindström står i vägen för poesin
Det finns ändå magiska ögonblick i SVT:s ”Helt lyriskt”
Jag äger fler diktsamlingar än underkläder. Dessutom älskar jag tv. SVT-programmet Helt lyriskt borde vara helt perfekt för mig.
Konceptet är enkelt: kända svenska artister tolkar känd och okänd svensk poesi, tonsätter och framför sin version, medan Fredrik Lindström guidar tittaren genom livet och poesin.
Men när jag hade sett klart första avsnittet i den nya säsongen tänkte jag att det här programmet absolut inte är för mig. I mina första tankar skrev jag den här dikten:
jag hatar fula fonter
mjölkar ut poesin
det är nåt med faktabubblor om kärlek som är så extremt
opoetiskt
Nej, okej, riktigt så hade jag inte delat upp texten på sidan i mina anteckningar. Men ungefär så kändes det.
Ett bra koncept, tanken att göra poesin mer lättillgänglig och folklig är fin, något som kan få någon utan tillgång till dikternas värld att bli intresserad. Men det kändes mest som att tittaren behövde vara oerhört intresserad av Fredrik Lindström för att njuta av programmet.
Två avsnitt in tittar jag dock, om än motvilligt, mer uppmärksamt. Jag har vant mig vid de wikipedia-artade inslagen om poeternas bakgrund, och njuter av musiken som uppstår i samarbetet mellan Albin Lee Meldau och Pär Lagerkvist.
I tredje avsnittet börjar det bli riktigt intressant. Trots min initiala skepsis tycker jag mig se en glimt av något magiskt i programmet. Och magin blir till i mötet mellan artisten Petra Marklund och spoken word-poeten Yolanda Bohm. Petra har ratat den långa listan på klassiska svenska poeter och hittat sin egen, en relativt ny och för många okänd röst i Sverige.
När Yolanda läser upp sin dikt för Petra på ett fik i Gamla Enskede händer något. Poesin kommer till liv och mötet mellan musiken och orden får en verklig betydelse. Att få höra poetens egna ord om dikten kanske avmystifierar poesin på ett sätt som inte borde vara nödvändigt, men eftersom det verkar vara programmets syfte hade det vunnit på att ha med fler levande poeter, och visa fler möten mellan poet och artist.
Jag hoppas att någon som ser Helt lyriskt söker sig till poesihyllan på biblioteket när den här pandemin är över.
Men trots att programmet växer och faktiskt bjuder på minnesvärda ögonblick är det som fastnar hos mig något annat. Fredrik Lindströms skämt i det första avsnittet: att hans största dröm är att ha ett tv-program som Wahlgrens värld, fast som handlar om honom.
Jag tycker nämligen det är exakt vad han har fått.
