Varje mördad journalist gör att vi vet mindre

Efter Shireen Abu Aklehs död blir vittnesmålen från Jenin och Västbanken färre

Journalisten Shireen Abu Akleh sköts ihjäl av israelisk militär, enligt vittnesmål på plats

Den palestinsk-amerikanska journalisten Shireen Abu Akleh sköts till döds i går. Hon mördades medan hon arbetade, just då med rapportering om den israeliska militärens räd i ett flyktingläger i Jenin på Västbanken. Skottet avfyrades, enligt andra journalister på plats, av en skytt från samma israeliska militär.

Hon sköts i huvudet, träffades med precision mellan sin hjälm och sin press-väst. Hon hade inte en chans att överleva. En talesperson för den israeliska militären påstår att det ännu inte går att fastställa vem som skjutit och varför. Reportrar utan gränser har krävt en internationell och oberoende utredning av dådet.

Jenin är en del av det palestinska område Israel ockuperar och en farlig plats att befinna sig på. Israel har tidigare förvägrat en FN-kommission att komma till området för att undersöka de förhållanden som råder, Amnesty har kallat Israels agerande i Jenin för krigsförbrytelser och Human Rights Watch har konstaterat att Israel begått allvarliga brott mot internationell människorättslagstiftning i Jenin.

Behovet av journalistik och vittnesmål från Jenin och Västbanken är av dessa skäl enormt. Detta visste 51-åriga Shireen Abu Akleh, som beskrivits som en av arabvärldens mest framstående korrespondenter, och som i decennier har rapporterat om våldet mot civila palestinier, brott mot internationell rätt och om israelisk politik.

Nu har hon tystats för gott, det blir inga fler reportage från henne. Ännu en journalist har mördats i sitt arbete, mitt i sin gärning. Det är, vid sidan om ett övergrepp och en sorg för hennes nära, också ett angrepp på journalistiken och på yttrandefriheten. Förra året dödades minst 49 journalister i tjänsten, enligt en rapport från Internationella Journalistfederationen (IFJ). Det finns en stor risk att den siffran stiger i år, inte minst på grund av kriget i Ukraina.

Abu Akleh är känd, ett stort namn, och hennes död har uppmärksammats i medier över hela världen. Så blir sällan fallet med de offer hon själv brukade berätta om. Något som Gideon Levy påpekar i en kommentar i tidningen Haaretz, där han skriver att Abu Aklehs blod var varken mer eller mindre rött än någon annans. Som den 19-åriga palestinska kvinnan Hanan Khadour, som sköts ihjäl av israelisk militär för någon månad sedan. Som Razan al-Najjar, dödad av israelisk militär när hon, i sjuksköterskeuniform, försökte hjälpa skadade nära den israeliska muren i Gaza.

Ockupationen pågår, hela tiden. Våldet pågår, hela tiden. Övergreppen mot civila fortsätter. På tryggt avstånd har vi vant oss, rullar ut kålsuparteorier och rycker på axlarna när dödade civila misstänkliggörs och smutskastas för att dödandet ska framstå som rimligare, mer rationellt.

Att det vansinniga blir vardag och normalt är en vämjelse som modiga, kunniga och envetna journalister ständigt försöker bekämpa. De ropar från fronten om vad de ser, berättar för att vi inte ska kunna säga att vi inget förstod. Shireen Abu Akleh var en sådan röst och när hon nu brutalt har skjutits ihjäl förlorar vi inte bara en människa utan också ett vittne som hjälpt miljontals att förstå vad som händer i världen.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.