Tillbaka med den nyliberala undergången

Houellebecq river upp samtiden i nya ”Sérotonine”

Houellebecq.

Sérotonine, så heter Michel Houellebecqs nya roman (förlag Flammarion). Titeln syftar på den kemiska signalsubstans som förmår oss tygla depressioner. Den lugnande tabletten hjälper våra hjärnor tolka omvärlden något dimmigt och försonligt. 

Bokens berättare Florent-Claude Labrouste, utbildad lantbruksingenjör som Houellebecq själv, rör sig i ett skövlat landskap, i sönderfallande relationer och i en nyliberal tid där individen berövats social och mänsklig gemenskap. En svart absurd tragedi, språkligt elegant och underhållande, som alltid hos Houellebecq.

På fransk kulturradio hör jag en litteraturvetare beskriva två sorters författare: Albert Camus som ville skapa frid och samförstånd. Och så Houellebecq som river upp konflikter och raseri genom sitt skarpa genomskådande av religiös fundamentalism, av falsk konsensus och av den globala kapitalismens förtingligande av allt från sexualitet till stadsplanering. 

Houellebecq har tagit intryck av klassiska undergångsskildrare som Oswald Spengler (Västerlandets undergång). Nyligen i en intervju berömde han Donald Trump med det inte orimliga argumentet, att han befriar oss – en gång för alla – från amerikansk imperialism.

Apokalypsen förblir en populär genre. Sérotonine, som utkommer i Frankrike i morgon, har redan tryckts i 320 000 exemplar.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln