Jag blir slö och lullig av att knarka brittiska tv-deckare

För att inte hamna i träsket: Se italienska ”Miraklet” i stället

I stället för förutsägbara brittiska deckare, se ”Miraklet” på SVT Play, skriver Malin Krutmeijer.

Denna sommar, när coronaångesten legat som ett molande bakgrundsackord, har jag haft ett behov av förutsägbarhet för att väga upp all outhärdlig osäkerhet. Och var hittar man lämplig verklighetsflykt, om inte i tv-deckarna? Fasa och död underkastas en dramatisk form så strikt att man tryggt kan gosa ner sig och bli del av en miljonpublik.

Jag kastade mig i famnen på streamingsajternas brittiska kommissarier: Jimmy Perez på Shetland, Vera Stanhope i Northumberland, den gamle och den unge Morse i Oxford, och jag såg om hela spinoffen med kommissarie Lewis. Jag försökte med John Barnaby också, men dagens Morden i Midsomer liknar ju en såpa från 70- eller 80-talet, kryddad med svårt antikverade Lilla Fridolf-inslag. Rollfigurerna uttalar hela konflikten direkt: ”Ni kan tänka er att jag är bitter, som förvisades från slottet till en simpel skogvaktarstuga av min egen bror!”.


Även utan Midsomer blev det ändå en rejäl deckarfrossa, och nu har det skrämmande inträffat att serierna liksom faller isär för mig. De består ju av samma typiska bitar.

Till exempel bryts varje scen av att det ringer i kommissariens eller assistentens telefon. De kallas iväg till ännu en mordplats, till rättsläkaren, eller kanske till mordoffrets desperata arbetarklasspappa som givit någon snubbe på käften på en pub eller byggarbetsplats. Arbetarklasspappan är lite av ett råskinn och dessutom bufflig mot polisen. Vi förleds att misstänka honom men det visar sig vara fördomsfullt och orättvist: han är faktiskt en kämpande hedersman.

Knarkar man brittiska tv-deckare så som jag har gjort blir den enorma förutsägbarheten till slut rena indoktrineringen, och framkallar ett slött, lulligt tillstånd. Det har hänt att jag inte har vetat vilken deckare jag befunnit mig i. Det värsta är att jag inte har brytt mig om det heller.


Jag blev tvungen att sätta stopp, och för att ni inte ska hamna i samma träsk kommer här ett tips om en tv-serie som är allt annat än förutsägbar. Italienska Miraklet kretsar kring en Madonnafigur av plast som gråter människoblod. Den utvecklar sig till en djupt fängslande, märklig berättelse om dagens Italien genom maffian, kyrkan, politiken och vetenskapen. Finns på SVT Play. Missa den inte.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln