Ia Genberg får Aftonbladets litteraturpris

Av Karin Pettersson

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Med fjärde boken ”Detaljerna” föll allt på plats.

”Genom att fokusera på ögonblickens förtätningar når berättelsen bortom klichéernas och kronologins låsningar”, skriver juryn i motiveringen.

Aftonbladets litteraturpris 2022 går till Ia Genberg.

Vi har bestämt träff på Mariatorget, men när vi kommer dit är Café Rival stängt. Jag trodde att jag hade koll, men staden är alltid i rörelse. Så vad gör vi nu? Ia Genberg föreslår att vi går till ett fik runt hörnet i stället, på St Paulsgatan. Hon kan de här Södermalmskvarteren.

Stockholm är ofta spelplats och fond i Genbergs böcker. I ”Detaljerna” är det 90-tal, det finns inga mobiltelefoner och pengarna har ännu inte tagit över stan helt. Skildringen av hur den här platsen kändes just vid den tiden är exakt och känslig.

– För mig var 90-talet ett årtionde där jag var vuxen men ännu inte hade barn. Allt var öppet och rörligt. Det var en tid när man kunde tappa bort någon i en krogkö och sedan inte hitta tillbaka. Det fanns heller inget att vara rädd för, så kändes det. Man flög hit och dit och tänkte inte på klimatet eller krig. 

”Detaljerna” är en roman med fyra porträtt av personer som författarjaget älskat och därmed förändrats av. Det är vänskaps- och kärleksrelationer, och en förälder som bär på svåra sår. Texten börjar ofta i de nära små sakerna, vanorna, det vardagliga. Därifrån byggs komplexa personporträtt som ändå bär på allmängiltighet.

– Många läsare hör av sig och det är väldigt roligt. De berättar att de har en Niki i sitt liv, nån som de bodde med i ett kollektiv och som snodde deras kille och sen försvann. Eller en förälder som Birgitte.

”Detaljerna” är Ia Genbergs fjärde bok, och skrivprocessen har varit svår. Hon upptäckte att boken var tvungen att skrivas igenom från början varje gång hon satte sig med den. Kanske var det, undrar jag, för att metoden behövde spegla bokens tema, som är att människors liv hänger samman i en tät väv där trådarna löper in och ut och allt hänger ihop.

– Ja så är det nog. Den här gången var det väldigt noga med hur alla ordval och meningar skulle vara, det var som att jag hörde en ton och att jag var tvungen att skriva på just det här sättet för att följa den tonen. Därför började jag om hela tiden. Det var skitjobbigt, och jag kommer inte göra så igen.

Metoden var arbetsam, men gav resultat. ”Detaljerna” är en ganska tunn bok, men inte ett enda ord är på fel plats, texten är som en kropp i rörelse. Förutom språket hålls boken ihop av ett annat ackord, en människosyn där människan är summan av sina möten med andra i ett slags flytande, föränderligt jag.

– Jag hade inte kunnat skriva den här boken tidigare. Men nu har jag haft flera långa vänskapsrelationer där man hängt med varandra ut och in i barn och äktenskap under lång tid. Det finns en speciell kvalitet i det, ett djup.

Just vänskap är ett viktigt tema i Genbergs författarskap. Det är komplicerade relationer som kan ta slut eller innehålla konflikter, men i dem finns också ofta en trygghet som inte finns i romantiska kärleksrelationer.

– Den ena vill inte äga den andra, eller ha ensamrätt till henne. Det är relationer som bygger på en naturlig generositet som är väldigt nice och rolig att skriva om.

Vi pratar om Stockholm, om att låta åren gå och stanna på samma plats och de lager av tid som man då får tillgång till, i sig själv och rummet. Jag tycker att det är en trygg känsla, men Ia Genberg är skeptisk.

– Jag ser duvorna som bor i trappan upp till Medborgarplatsen där Ritz låg förut, jag tänker alltid att de borde flyga några kilometer bort och se hur det är att leva där. Men nej, de är kvar där och äter kebab och blir sparkade på. De borde prova något annat! De duvorna är jag liksom.

Debutromanen, ”Söta fredag”, kom 2012. Sedan kom ”Sent farväl” där just vänskap och tid står i centrum. Hennes tredje bok, ”Klen tröst” är en idéroman om pengar. Det är en rolig och absurd studie av rikedom och brist som kan läsas politiskt, åtminstone maktkritiskt.

– Jo men jag var kanske lite politisk där. Men det är i så fall väldigt klåparaktigt utfört. Jag läste oerhört mycket när jag skrev den och försökte förstå vad pengar är. Jag förstod aldrig. Men det var väldigt kul att skriva en sådan idébok.

”Detaljerna” har översatts till många språk, den är en internationell succé. Ia Genberg kom nyligen hem från Barcelona och fler resor väntar framöver. Boken är inte hennes längre, utan världens. Det är som det ska vara. Ia Genberg tänker inte på läsarna när hon skriver, men när boken är klar uppskattar hon relationen till dem. Hon är ju också läsare själv, med det egna skrivandet i dialog med andras röster.

– Ja, fast inte på ett helt medvetet sätt. Jag läser mycket men har blivit ganska skadad av att jag själv skriver. Jag närstuderar hur texter är konstruerade, granskar själva bygget.

Innan Ia Genberg började skriva ”Detaljerna” läste hon om Klas Östergrens bok ”Tre porträtt” och insåg att det var okej att skriva romanen på det sätt som hon hade tänkt.

– Jag kan annars lätt begränsa mig och tro att jag inte får göra på ett visst sätt. Då är det bra att läsa någon annan som får mig att inse att jag faktiskt får skriva så som jag vill.

Hon garvar, åt sig själv. Det gör hon ofta. Det är roligt att prata med Ia Genberg, hon är närvarande, lyssnar noga och frågar tillbaka. Vad tycker du själv, hur är det för dig, hur funkar det med dina ungar? Jag tänker på hennes uppmärksamma blick och på raderna i ”Detaljerna” som beskriver boken, metoden och kanske livet:

”Kanske är det så helheten kan berättas, med människor som utan rang vandrar in och ut genom mitt ansikte. Ingen ’början’ och inget ’slut’, ingen särskild kronologi, bara ögonblicken och det som uppstår där. Ur de dödas synvinkel blir kronologin ointressant, det enda som räknas är detaljerna, graden av förtätning, detta hur och vad och allting som har med vem att göra.”

Sen går vi ut i staden som väntar på snöstormen, och snart ska förändras igen och därmed vara sig helt lik.