Jag vet många som inte skrattar åt Hanif Bali
Martin Aagård om Balis vapenbilder på sociala medier
När fem av Maryland-tidningen The Capital Gazettes anställda sköts ihjäl i juni i år var det – får man förmoda – inte ett direkt utslag av den inflammatoriska arbetsmiljö Donald Trump skapat för amerikanska journalister genom att konsekvent utmåla dem som lögnare och nationens fiender.
Det var inte heller – får man förmoda – ett resultat av att den amerikanska nyhögerns främste rabulist Milo Yiannopoulos två dagar tidigare ”skämtat” om att medborgargarden borde börja skjuta journalister.
Gärningsmannen hade tidigare stämt tidningen för förtal och hyste ett starkt personligt agg mot den. Något som spelade in är så klart de amerikanska vapenlagar som gör att alla våldsyttringar, hur improviserade de än är, alltid riskerar att bli oerhört dödliga.
Men i en tid när många journalister tittar sig över axeln på väg in på redaktionen, därför att säkerhetsföretagen uppmanat dem att göra det, så är varje sådant skämt en påminnelse om de ytterst verkliga hot som finns mot dem. Det är ytterligare en påminnelse om varför du måste se dig om. Inte ta samma väg hem varje dag. Vara på din vakt.
När nu Hanif Bali och hans vänner, istället för att be om ursäkt, försöker spinna den ena förklaringen efter den andra till varför han poserat med vapen och ”skojat” om att han ska skjuta Dagens Nyheter så är det en tydlig vink om vems sida riksdagsman Bali är på.
Det är inte den rädde reporterns.
I Aktuellt svor sig Ulf Kristersson helt fri från ansvar och påstod att det finns ett tonläge som inte är värdigt demokrati även i ”vanliga” medier.
Nej, Kristersson. Hanif Balis tonläge är ett helt annat. Ingen svensk tidning skulle skämta om att döda riksdagsledamöter och påstå att det var politisk satir.
Det är väl bara att gratulera att Bali och hans vänner tre år efter massakern på Charlie Hebdos redaktion lyckas hitta humorn i att anspela på mord av journalister.
Jag vet många som inte skrattar.
Under tragedin i Maryland fortsatte tidningens medarbetare, dessa nationens fiender, att rapportera mitt under beskjutningen.
Tidningens seniore reporter E B ”Pat” Furgurson intervjuades när han med anteckningsblocket i hand stod utanför redaktionen där hans kolleger just mördats.
– De gjorde bara sitt jobb, var hans svar på frågan hur de skulle kommas ihåg.
Vem som attackerat kunde han inte gissa sig till. Eller varför.
– Jag kommer inte på något specifikt. De sa att vi fått något hot på sociala medier, men vi får sån skit hela dan, varje dag.
