Svenska samer är allt annat än privilegierade
Staten verkar inte intresserad av att ta sitt ansvar
Hur många gånger har man inte hört en svensk säga ”vi har lite vallonblod i släkten”? Oftare, vill jag påstå, än ”vi har lite sameblod i släkten”, trots att det senare borde vara oerhört mycket vanligare. Vallonerna kom hit på 1600-talet och enligt NE så var det bara cirka 900 som stannade. De har rimligen lämnat ett genetiskt avtryck här men jämfört med den ursprungsbefolkning som alltid funnits här …?
Jag kan inte låta bli att tänka att det beror på att många av oss i skolan fick lära oss mer om vallonerna än om samerna.
Själv är jag åttondelssame, tackar som frågar. Min morfars far föddes utanför Vilhelmina. Hans släkt var vad som i kyrkboken kallades ”fattiglappar”, det vill säga de ägde inga renar. Så bleka var hans utsikter att han lämnade hemtrakten och hamnade i Skåne där han blev statare; så var han inte längre fattiglapp utan bara fattig.
Det här vet vi bara för att min mamma har släktforskat, utöver dna finns inget som helst samiskt traderat i släkten. Det är utslocknat, utspätt, assimilerat, just som Mats Jonsson beskriver processen i sin fina familjekrönika ”När vi var samer”. Precis som det gått till med så mycket av den samiska historien.
Det är därför en särskild ironi att så mycket av konflikterna mellan majoritetssamhället och den samiska minoriteten bottnar i just historieskrivningen.
För knappt ett par veckor sen lade regeringen ned den parlamentariska renmarkskommittén, en av de största utredningar som gjorts i Sverige. Den tillsattes för att hantera följderna av den så kallade Girjasdomen, som HD meddelade 2020, och har arbetat sedan sommaren 2021. I augusti 2023 lade den fram ett delbetänkande, där man hade kommit fram till att de flesta samebyar i Lappland sannolikt i likhet med Girjas har upplåtelserätten av småviltsjakt och fiske i sitt område. Men ledamöterna från M, KD och SD reserverade sig mot delbetänkandet. Till tidningen Svensk Jakt sa John Widegren (M) att han inte gillade den inriktning kommittén hade tagit. ”Vi håller inte med om den historieskrivning som [utredningens ordförande Eric M] Runesson och sekretariatet tagit fram.”
… rubriken ”Stoppa förfalskningen av Sveriges historia” är en god sammanfattning
Strax före beskedet om Renmarkskommitténs nedläggning gick Peter Wennblad på Svenska Dagbladets ledarsida till storms mot Sanningskommissionen för det samiska folket, den andra stora statliga utredning som direkt angår Sveriges samer. Den skapades 2021 med uppdraget att ”kartlägga och granska den politik som förts gentemot samerna i ett historiskt perspektiv och dess konsekvenser för det samiska folket”.
Peter Wennblad krävde i sin text att kommissionen rakt av skulle läggas ner. Han hade fått veta att kommissionens ordförande, diplomaten Anders Lidén, var på väg att hoppa av; enligt Wennblad för att kommissionen hade kidnappats av samiska intressen. Lidén var mycket riktigt på väg att sluta men i för en diplomat osedvanligt raka ordalag dementerade han de skäl Wennblad hade uppgivit. (Lyssna gärna på den podd från den 11 november som SvD:s ledarredaktion spelade in, där Wennblad och Lidén möts.)
Det här debaclet kom lite att överskugga Wennblads text i övrigt. Men rubriken ”Stoppa förfalskningen av Sveriges historia” är en god sammanfattning. Han kallar kommissionen ”en identitetspolitisk beställningsprodukt” vars syfte är att ”slå fast en nyanslös historieskrivning” med målet att legitimera ”samepolitiska krav på (ännu) mer makt och inflytande över norra Sverige”.
Jag säger verkligen inte att samers intressen alltid ska gå före alla andras
Idén om samernas stora makt inte bara i norr har Wennblad förfäktat tidigare, i september 2023 var rubriken på en av hans ledare ”Sverige ska inte styras av samebyarna”. Hela Sverige alltså. Det var samtidigt som Hanne Kjöller i DN kallade renägande samer en adel – som får den verkliga adeln att framstå som ”white trash”, förtydligade hon på Twitter. Den verkliga adeln alltså, som i en del fall ärvt gods och (jakt-)marker sen drottning Kristinas dagar. Hörde jag nyanslös? Det är ett obegripligt tonläge.
Kommen så här långt kanske jag ska säga att jag vet utmärkt väl att intressekonflikterna när det gäller markanvändningen i norr är många och knivskarpa. Gruvor, vind- och vattenkraft, försvar, skogsbruk, turism, jakt och fiske – och så rennäringen. Här är det svårt att ens nå kompromisser, att alla ska bli nöjda bedömer jag som omöjligt. Jag vet också att det inte finns ett samiskt intresse, utan att konflikterna löper djupt också inom gruppen, särskilt mellan renägande och icke-renägande samer. Jag säger verkligen inte att vissa samers intressen alltid ska gå före alla andra.
Herrarna satte dem dit, kan man säga
Men det uppstår en dissonans i debatten när samerna utmålas som just privilegierade. De renägande samerna, om vi ska urskilja dem, är ett intresse bland andra. Samiska protester har sinkat men knappast stoppat gruvor och vindsnurror. Och igen, historien måste få spela roll. Jag vet inte hur man ska läsa den för att se samerna som privilegierade, om man nu inte tycker att tvångsförflyttningar, rasbiologi och nomadskolor är eftersträvansvärt (och då talar jag bara om 1900-talet). Dagens samer verkar inom de lagar och system som den svenska staten har skapat, inklusive konstruktionen av samebyarna. Herrarna satte dem dit, kan man säga. Att HD gav Girjas upplåtelserätten för småviltsjakt och fiske kan förvisso ses som ett privilegium – men ett som den samebyn har hävdvunnen rätt till, enligt lagar stiftade i Sveriges riksdag. Om andra samebyar inte får vad lagen gett Girjas rätt till, är de då inte snarare motsatsen till privilegierade?
Medan Renmarksutredningen ännu arbetade stämde ytterligare fem samebyar staten, med hänvisning till Girjasdomen. En del tyckte att de borde ha väntat in utredningen och en politisk lösning i stället. Men samebyarna litade inte på att utredningen skulle gå deras väg och med facit i hand fick de ju rätt. Det finns en misstro mot staten – som av historiska skäl inte är svår att förstå – och om staten alls är intresserad av att göra något åt det så tror jag att det vore ett misstag att göra som Peter Wennblad vill och lägga ner även Sanningskommissionen.
Jag är sannerligen inte avundsjuk på den som får ta över efter Anders Lidén; de många avhoppen (bland annat är Lidén den andra ordföranden som slutar) säger att det är en kommission med stora interna spänningar, och även jag har hört om en strävan hos vissa att gå utanför direktiven. Kanske produceras en del rappakalja, det kan varken jag eller Peter Wennblad veta än. Men i det läge som råder – hur skulle en nedläggning kunna uppfattas på annat sätt än som majoritetssamhällets i bästa fall ointresse, i värsta avfärdande av vad staten har utsatt den samiska minoriteten för?
Det finns dessutom ytterligare en statlig utredning där samernas plats i svensk kultur och historia har hamnat i blickfånget – eller kanske snarare utanför det. Det är den om en kulturkanon. För någon månad sen sa kanonkommitténs ordförande Lars Trägårdh till DN att han i sitt arbete att färdigställa vad det nu ska bli inte tänkte göra skillnad på same och frimärkssamlare. Detta eftersom han tycker att den svenska minoritetspolitiken är ”vansinne” (samerna är en av fem erkända nationella minoriteter i Sverige).
… jag har heller inte noterat någon oro på till exempel SvD:s ledarsida för att kommittén kidnappats av Trägårdhska intressen
Det står honom givetvis fritt att tycka och säga så och vara hur aktivistisk som helst – aktivism ser jag som en viktig och vital del av demokratin – men han kan inte vara det i sitt uppdrag som statlig utredare. Där måste han, precis som Sanningskommissionen, hålla sig till de direktiv han har fått och i de ingår dialog med de svenska minoriteterna. (Sen håller jag med DN:s Kristina Lindquist om att den kultursyn som Sverigefinländarnas representant gav uttryck för är ”helt vrickad”.) Jag tänker verkligen inte kräva Lars Trägårdhs avgång, dels går det här fortfarande att räta upp och dels är underhållningsvärdet i projektet alldeles för högt. Men jag har heller inte noterat någon oro på till exempel SvD:s ledarsida för att kommittén kidnappats av Trägårdhska intressen.
På DN:s debattsida skriver Eric M Runesson om den nedlagda renmarksutredningen, jag vill påstå i en uppgiven ton. De var nästan klara, faktaunderlaget var framtaget och nu återstod bara de politiska slutsatserna – som ingen tycks vilja dra. Ansvarig minister Peter Kullgren lovar ett omtag men vad ska en ny utredning kunna tillägga? ”För det kan väl ändå inte vara så att staten försöker krångla sig bort från Högsta domstolens dom i Girjasmålet bara för att slippa vilja göra rätt för sig?”, undrar han.
Vet du, Eric M Runesson, jag tror att det är precis det staten försöker göra. Så mycket för samernas makt och privilegier.
Förresten så blev min halvsamiska morfar inte kvar Skåne. Efter några år i kronans tjänst blev han så småningom polis och slog sig ner i Finspång. Det var för övrigt där vallonen och köpmannen Louis De Geer under 1600-talet fick fart på den svenska järnindustrin. Han blev adlad, faktiskt av drottning Kristina, och hans ätt, som har haft många bemärkta män, lever än. Du kan läsa om dem i historieböckerna.
I själva verket: Från gallerirundans scengolv
Från gallerirundans scengolvCafé Bambino: Simpa för män, ta dyra lån, hantera rasistiska kollegor
Simpa för män, ta dyra lån, hantera rasistiska kollegor