Här är muslimhatarna

Mattias Gardell om de utländska kontrajihadisterna som demonstrerade i Sverige

I lördags samlades representanter för olika kontrajihadistiska nätverk till sitt första globala möte i syfte att ena hela världen mot islam. Förväntningarna var stora bland svenska antimuslimska bloggare och hos Swedish Defence League, vars hemsida pryds av en digital klocka som räknade ner de dagar, timmar, minuter och sekunder för mötet i Stockholm. För första gången skulle ledande antimuslimska ideologer, som Robert Spencer, Pamela Geller, Pavel Chernev och Tommy Robinson, samlas i Sverige tillsammans med självutnämnda korsriddare från English Defence League (EDL) och deras beundrare från Danmark, Finland, Norge, Sverige och Tyskland som trots sin nationalism gett sina nationella frikårer engelska namn.

Tajmingen vittnar om arrangörernas PR-strategi. Det har gått ett år sedan terrorangreppen 22 juli. Rättegången mot Anders Behring Breivik, som motiverade sina dåd med hänvisning till Spencer, Geller, EDL och andra kontrajihadister, är just över. Korståget mot muslimer och multikultur har förlagts till samma stad och tid som den årliga Prideparadens hyllning till människans mångfald. På antimuslimska debattforum hoppas oräkneliga inlägg följaktligen på kaos med motdemonstrationer, massivt polisbeskydd och maximal mediebevakning.

Vilka var det då som kom? Robert Spencer och Pamela Geller kan genom donationer arbeta heltid som antimuslimska skribenter och föreläsare. De leder organisationen Stop Islamization of America, hävdar att Barack Obama sålt ut USA till islam, driver var sin framgångsrik blog, Jihad Watch (Spencer) och Atlas Shrugs (Geller) och rankas av den välrenommerade medborgarrättsrörelsen Southern Poverty Law Center bland landets tio ledande antimuslimska yrkesdemagoger. Pavel Chernev var tidigare vice ordförande i Ataka, ett bulgariskt ultranationalistiskt parti vars stormtrupper gjort sig kända för attacker mot muslimer, men fick avgå efter ett misshandelsmål och leder nu Stop Islamisation of Bulgaria.

Tommy Robinson leder English Defence League som skapat rubriker genom aggressiva demonstrationer i bostadsområden med muslimska invånare. Bakom EDL står mångmiljonären Alan Lake, som bjöds till Sverige av Sverigedemokraternas internationelle sekreterare Kent Ekeroth för en seminarieserie om hur kampen ska föras, och som efter 22 juli öppet försvarade Breivik.

Vad är deras budskap? Kontrajihadism är en självbenämning på en antimuslimsk och kulturkonservativ åskådning som hävdar att vi befinner oss i inledningen av ett nytt världskrig, denna gång mellan ”väst” och ”islam”. Muslimer i västvärlden ses som fiendens förtrupper, hitsända – med våra politikers goda minne – för att bereda mark för ett maktövertagande. Att många muslimer är födda här är ovidkommande: deras inneboende muslimskhet gör dem till eviga främlingar vars närvaro eroderar den nationella sammanhållningen.

Muslimska kvinnors livmödrar är således trojanska hästar som producerar nya fiender mitt ibland oss. Farligast är alla trevliga, välanpassade och laglydiga muslimer, ty de döljer sitt sanna väsen bakom en mask av oförarglig normalitet för att vanliga människor – sådana som inte är muslimer – ska tro att det inte är någon fara. Allt detta känner våra ledande politiker väl till, men de har valt att lägga locket på i en eftergiftspolitik som gränsar till landsförräderi. Kriminalitet, våldtäkter, arbetslöshet och minskande pensioner visar att förfallet tilltar och om inget görs nu kommer den frihet vi älskar, men muslimer sägs hata, att tillintet- göras. Faller väst står världen försvarslös och hela mänskligheten kommer att förslavas i en islamisk världsdiktatur.

Försvarskriget kräver att alla samlas mot muslimer, varför kontrajihadister inte bara värvar bland nynazister och högerkristna, utan också bland stigmatiserade minoriteter. Assyrier och irakiska kaldéer är välkomna bara de hatar muslimer. Sikher och hinduer likaså. Judar uppmanas bortse från Förintelsen och århundraden av förföljelser och att förstå att antisemitism egentligen emanerar från islam. På samma sätt revideras homohistorien så att sexuellt likaberättigande omvandlas till något konstitutivt västerländskt, som nu hotas av muslimers närvaro.

I Sverige har strategin inte varit helt framgångsrik. Inte bara för att det varit problematiskt att få det antimuslimska fotfolket att komma ihåg att de skulle vara antirasister, antinazister och hbt-tillvända, utan också för att strategin knappast är omöjlig att genomskåda. Svenska kommittén mot antisemitism och Judiska centralrådet har fördömt försöken att använda kampen

mot antisemitism som islamofobiskt slagträ och i queermiljön mobiliseras mot idén att hbt-personers nyvunna rättigheter omvandlas till en princip för att exkludera andra. Denna de utsattas vägran att låta sig utnyttjas som brickor i demagogernas spel ingjuter hopp om att krigets hundar må skälla förgäves. Måhända har vi här ett embryo till en regnbågskoalition som vill förverkliga visionen om ett samhälle baserad på principen om allas lika värde.