Sprudlande och rutinerat
Lennart Bromander ser Oscar Wildes komedi bli opera i Vadstena
Oscar Wildes komedi The Importance of Being Earnest lever – i den mån den lever – på Wildes kvickhet och känsla för scenisk tajmning. Man kan inte låta bli att skratta, även om man inombords protesterar mot cynismen i hans människosyn och de många milt uttryckt daterade skämten om kvinnor. Att B Tommy Andersson och hans librettist William Relton ändå funnit Wildes komedi lämplig att göra opera av är litet överraskande. Vad skulle musik ha att tillägga? Svaret är: just inget alls.
Anderssons musik är trevlig och underhållande, och försök till förtätning genom arior eller monologer undviks. Karaktären av konversationsstycke har behållits, och hela tiden är det Wildes text, som framkallar publikens skratt, inte musiken. Det är svårt att inte jämföra med förra helgens sommaroperapremiär på Läckö, Rossinis En turk i Italien. Handlingen där är lika snurrig och otidsenlig som i Wildes komedi, men där emanerar all humor ur musiken och inte ur texten.
Ett fint undantag i denna så textdominerade operakomedi är den sensmoralistiska lilla finalen, där tonsättaren med en blinkning till Verdis Falstaff låter de medverkande brista ut i en gemensam slutfuga.
Men även om jag har svårt att applådera projektet som sådant, så är det en rolig och charmfull föreställning man åstadkommit i Vadstena. Librettisten Relton står också för regin, och han har fått med sig alla åtta sångare i ett härligt ensemblespel.
De framställer sina viktorianska karikatyrer med ett sprudlande gott humör, som också smittar publiken. Och främst då veteranen Ingrid Tobiasson som den imperialt imposanta Lady Bracknell. Med magnifik artikulation skickar hon vokaler och i synnerhet konsonanter rakt i solar plexus på de ungdomar hon njuter av att domptera.
Sångarna sätts inte på några svårare prov av tonsättaren, som däremot hjälpt dem att lyfta fram texten tydligt. Sebastian Durén och Hannes Öberg i prydlig viktoriansk överklassmundering tävlar om vem som mest är värdig att heta Earnest. Richard Hamrin gör en fnissframkallande butlerkliché, och Francine Vis, Vivianne Holmberg och Emma Sventelius lyckas framgångsrikt ge Wildes cynism ett mänskligt ansikte. B Tommy Andersson, som ju till vardags är en ytterst rutinerad dirigent, leder förstås själv den utmärkta orkestern, som förmodligen av akustiska skäl dolts bakom en skärm.
