Betygsfusket gör oss till dumskallarnas land
I grunden handlar allt om systemet med vinstdrivande skolor
Det är något med konstrasterna i Natalia Kazmierskas avslöjande om den märkliga betygssättningen på Cybergymansiet i Stockholm.
Å ena sidan de fysiska betygskatalogerna, med signaturer i bläck, som förvaras i mappar i ett arkivskåp – resterna av ett skolsystem där det rådde ordning och reda i. Å andra sidan en ”spöklärare”, som knappt någon har sett men som fått sätta betyg fast hon är obehörig och som är skriven hemma hos sin pappa som också är lärare på skolan – allt tecken på mygel, eller är det mögel som tillåtits breda ut sig i den svenska skolan.
Mygel är förresten inte mitt ordval, det kommer från lärare på skolan – de som satt de ursprungliga betygen som sen har överprövats bland annat spökläraren. Men det här är mitt ordval: det är en jävla skam att det kan fungera så här i en svensk skola i dag.
Grunden till problemet är förstås svenska politikers val att låta vinstdrivande skolföretag finansieras av offentliga medel. Vinstdrivande företag, som Academedia som äger Cybergymnasiet, har ett enda uppdrag och det är inte att utbilda barn utan att hämta hem vinst till sina ägare (i höstas delade företaget ut 185 miljoner). Det gör de genom att maximera antalet elever – och ett sätt att locka elever är att ”garantera” höga betyg, där av den betygsinflation vi har i dag.
Detta är bara ett av alla problem systemet skapar men låt oss stanna vid det. För det är inte bara tråkigt för elever att betyg sätts orättvist, eller för behöriga lärare som får sin kompetens ifrågasatt – i förlängningen får det Sveriges ställning som kunskapsnation att svaja. Betyg som sållningsmetod till högre utbildningar blir värdelösa när de bäst lämpade inte antas och, värst av allt, när ungar släpps igenom skolan utan tillräckliga kunskaper får vi en i grunden sämre utbildad befolkning. Vi kommer att tappa i konkurrenskraft, i möjligheter, bli ett land av dumskallar.
Ibland undrar jag om vi redan har blivit det.
