Ett straffande samhälle gör oss alla olyckligare

Forskning visar att vi mår bättre av att vara generösa och snälla

”Den nya regeringen (och den förra) vill att vi ska vara mindre solidariska med flyktingar och andra utsatta grupper”, skriver Somar Al Naher.

Vi älskar att höra om människor som gör fina gester för andra. Som när de unga EPA-killarna räddade en bortsprungen 3-åring nyligen. Eller som Abdullah Almassri som varje säsong skördar 500 kilo tomater och skänker bort det mesta. Han odlar kopiösa mängder just för att ge bort och glädja andra.

Men det är inte bara den som får som blir glad, den som ger mår ännu bättre. Vår hjärna belönar omtänksamma beteenden. Man har kunnat mäta ökat välbefinnande hos de som gör uppoffringar för andra, vilket framgår i den nya boken The keys to kindness how to be kinder to yourself, others and the world, där psykologiprofessorn Claudia Hammond går igenom forskning om snällhet.

 

Det fina är att du inte behöver vara som Batman i Gotham City för att det ska räknas. Även små gester ger effekt. Det räcker med att överraska en ledsen kollega på jobbet, le åt en främling, uppmärksamma kassörskans nya frisyr och få henne att känna sig sedd. Eller att skänka en slant till kvinnan som sitter utanför matbutiken.

Snällhet hänger ihop med lycka. I ett kanadensiskt experiment gav forskare pengar till slumpmässigt utvalda personer på gatan. Summan låg mellan 50 och 200 kronor. Hälften av deltagarna fick instruktioner om att spendera pengarna på sig själva och andra halvan fick i uppdrag att skänka pengarna till välgörenhet eller köpa present till någon.

För vårt samhälle gör ju precis tvärtemot forskningen i boken

I ett uppföljande samtal med hade de som behållit pengarna köpt sushi, klippt sig, någon hade skaffat nya örhängen. I den andra gruppen hade de köpt presenter till barn, en vän, eller skänkt hela summan till en hemlös på gatan. När deltagarna betygsatte sitt allmäntillstånd kände de som spenderat pengarna på andra mycket högre välbefinnande än de som lagt pengarna på sig själva. Forskarna upptäckte att det som var avgörande var inte vad de hade lagt pengar på, eller hur mycket, utan på vem – sig själva eller någon annan.

 

Forskningen som Claudia Hammond presenterar sprider värme och hopp men förstärker också en gnagande oro hos mig. För vårt samhälle gör ju precis tvärtemot forskningen i boken. Vi uppmanas att tänka mer på oss själva än andra. Den nya regeringen (och den förra) vill att vi ska vara mindre solidariska med flyktingar och andra utsatta grupper. Fattiga ska inte få tigga och vi ska inte skänka. Lärare kan tvingas ange sina papperslösa elever och läkare sina gömda patienter.

Det som skrämmer mig är inte bara hur det drabbar utsatta grupper utan hur det kommer att straffa även resten av samhället. Att inte vara givmild, omtänksam och generös går tvärtemot vår natur. Ett samhälle som kriminaliserar vänliga handlingar är ett samhälle som gör sig självt illa på samma gång.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln