De som behöver stöden mest får i dag minst
Petter Larsson: Regeringen måste ösa coronapengar över de enskilda firmorna om den vill rädda kulturbranschen
När Jonas Gardell i Expressen tar i från tårna och vill avsätta kulturminister Amanda Lind för att han inte får uppträda för fulla salonger blir det en riksnyhet, som tvingar regeringen att utlova nya besked.
Att kulturarbetare behöver klara riktlinjer för framtiden är inte konstigt. De måste kunna planera. Det som inte sägs rakt ut, men underförstås, är att det är en lättnad av reglerna för folksamlingar man efterlyser, om inte annat inför 2021. Ett besked om att restriktionerna ska bestå skulle nog utlösa nya frontalattacker.
Eftersom jag följer det kontinentala modet med munskydd i matäffären vore jag väl den siste att förespråka någon frivolitet.
Problemet är förstås att alla besked om lättnader kan komma att ändras igen när som helst, beroende på vad som sker med smittan. Frågan är då om så mycket vore vunnet ur planeringshänseende.
Eftersom jag följer det kontinentala modet med munskydd i mataffären vore jag väl den siste att förespråka någon frivolitet. Men jag kan ha fel.
På en punkt har Gardell mitt fulla stöd. Han skriver: "Vad regeringen utöver ett besked måste komma med är dessutom ett rejält stödpaket som den här gången är så genomtänkt att det faktiskt når alla de frilansare med enskild firma som drabbats".
Regeringen har dragit en avgörande linje för stöldpaketen mellan dem som har enskild firma och dem som har aktiebolag. Den skär rakt igenom samma yrkesgrupper och delar upp oss i vinnare och förlorare.
De har samma regler som storföretagen. De är Volvo.
Den frilansande dansaren, ljusteknikern, musikern eller journalisten som har ett aktiebolag har kunnat casha in både sänkta arbetsgivareavgifter och, framförallt, kunnat korttidspermittera sig själva.
De har samma regler som storföretagen. De är Volvo.
När Journalistförbundet räknat på saken för min egen yrkesgrupp visar det sig att en sådan person kunnat fä stöd motsvarande kring 24 000 kronor i månaden.
Vi som driver vår verksamhet som enskild firma har enligt samma beräkning fått nedsatta avgifter med kring 1500 kronor i månaden, plus en möjlighet att lägga våra företag "vilande" och i stället lyfta a-kassa. Men då kan vi förstås inte jobba alls och i förlängningen är risken stor att vi tappar kontakt med våra uppdragsgivare och permanent slås ut från våra branscher.
Vi är många. Omkring 80 procent av de frilansande journalisterna har enskild firma.
Skälet till detta är enkelt: det är inte lönsamt att hantera den större administrationen kring ett aktiebolag om man inte tjänar mycket pengar.
Det betyder i nästa led att det är de som skulle behöva mest stöd är de som får minst.
Kvar blir aktiebolagen, medan de som driver enskild firma styrs till a-kassa, arbetsförmedling, branschbyte.
