Public service räddar oss i kris och katastrof

Politiska angrepp har byggt på ovetenskapliga och ifrågasatta rapporter

Den enorma kris vi just nu genomgår är ofattbar på många vis. Lika obegripligt är det hur någon kan fortsätta att försvara utförsäljning och nedmontering av våra mest samhällsviktiga funktioner. Vården och de nedlagda beredskapslagren är de första, mest akuta tecknen, men i takt med att ekonomin rasar som effekt av coronakrisen blir exemplen allt fler på hur idiotiskt det är att låta demokrati och samhällsnytta spela klädpoker med kapitalet.

Långt innan någon visste vad covid-19 var började den vikande annonsmarknaden sätta hård press på journalistiken. Risken är nu överhängande att det blir etter värre för mediebranschen.

Som frilansande journalist ger det här mig rejäl försörjningsångest, men som medborgare är jag glad att Sverige åtminstone fortfarande har ett starkt public service som tar krisberedskapen på allvar och har en trygg finansiering. Att de högerpopulistiska krafter som kampanjar för en nedmontering av public service ännu inte har lyckats i Sverige.


En ny granskning av angreppen på public service som gjorts av branschtidningen Journalisten visar nu också hur ovetenskapliga och ifrågasatta rapporter ligger till grund för delar av högerns public service-politik.

Förutom att rapporterna är finansierade av intresseorganisationen Svenskt Näringsliv, är slutsatserna som dras i dem problematiska. Deras kritik mot Granskningsnämndens förmåga att granska programbolagens opartiskhet och saklighet baseras på ett allt för bristfälligt underlag, rapporterar Journalisten.

Dessutom finns en annan långtidsstudie av public services opartiskhet, gjord 2017 av professor Kent Asp, som visar att SVT under de senaste 40 åren haft en något mer positiv rapportering om de borgerliga regeringsalternativen än om de socialdemokratiska. Men den verkar inga borgerliga public service-motståndare ha läst.

Självklart ska public service granskas, men det måste göras sakligt och kritiken bygga på tillförlitliga underlag. Den som liksom SD, M och KD dessutom förespråkar en avsmalning av programbolagens uppdrag behöver nu också slipa sina argument. Att spara skattepengar är inte ett sådant, påminner oss coronakrisen om än en gång.


Kriser och katastroflägen, som exempelvis den stora Salabranden eller Stormen Gudrun, har tidigare visat hur Sveriges Radio varit enda fungerande informationskällan för många drabbade.

Jag har tänkt tanken alldeles för många gånger under karantänen. Tänk om internet och strömmen skulle slås ut nu, ovanpå coronaisoleringen? På grund av ytterligare oförutsedda katastrofer, eller om tidningskrisen leder till jag inte har råd att betala mina räkningar för mobil, el och internet.

Med en FM-radio och ett stort lager batterier skulle jag då åtminstone kunna följa nyhetsrapporteringen, och jag skulle verkligen uppskatta att få höra både musik, mänskliga röster och underhållning i händelse av total kris och isolering.

Få är lika oberoende som Sveriges Radio, som kan leverera nyheter och underhållning till hela befolkningen i händelse av katastrof, och utan att vara i klorna på vinstdrivande mellanhänder. Må denna kris en gång för alla lära politiker att hålla tassarna borta från public service.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.