Kvinnors humor är inte automatiskt feministisk

Både kvinnor och män måste få skämta om vad de vill

Varför finns det inga roliga kvinnor? 

Ja barn, förr i tiden kunde man på fullt allvar ställa en sån fråga i offentligheten. Eller ja, ”förr i tiden”, fortfarande på den här sidan millennieskiftet uppstod diskussionen med jämna mellanrum. Eller ja, det är ju bara tre år sen Grotesco gjorde det där avsnittet om humorbranschens broderskap och hur det stängde kvinnor ute.

Men när Sveriges just nu mest framgångsrika komiker heter Mia (Skäringer), är väl frågan äntligen död?

Så gott som, är slutsatsen jag drar efter att ha läst Filip Yifter-Svenssons Provokatörerna, en bok om svensk ståupp.

I den förekommer helt klart fler manliga komiker men det är inte direkt ont om kvinnliga. Humorscenen tycks spegla samhället i stort; det går framåt men det är inte helt jämställt. Unga kvinnliga komiker vittnar om att branschen fortfarande är ”manligt kodad”, en helkvinnlig lineup på en klubb är ovanligt och kan, till skillnad från en helmanlig, fortfarande uppfattas som ett statement.


Men även om fler kvinnliga komiker syns nu visar sig ett nytt slags motstånd: att de av andra kvinnor förväntas ­vara roliga på ett feministiskt sätt, att de ska säga något ”viktigt” när de står på scen.

Sandra Ilar, som i boken presenteras som ”en av Sveriges grövsta komiker”, berättar att när hon drar sina skämt uppfattas det ibland som att hon gör en parodi på manliga komiker. Andra kvinnor kan inte tro att det faktiskt är hennes humor. ”Som att inte jag kan vara sjuk i huvudet”, ­säger hon.

Att en kvinna alltid bör skämta feministiskt – man behöver inte vara misogyn för att rysa vid den tanken – är förstås en bakvänd idé, precis som den att en handling blir feministisk bara för att den utförs av en kvinna.

Flashback forever är en komet på humorpoddhimlen och den görs av tre kvinnor: Emma Knyckare, Ina Lundström och Scroll-Mia. Med värme och vasshet går de igenom trådar på Flashback, som om eventuellt bögiga krukväxter, den fåfänga kampen mot plastpåseskatten eller om huruvida vissling är white trash eller inte. Det är väldigt roligt.


Om detta är jag och Lisa Magnusson på DN:s ledarsida överens, men sen går hon vidare och hoppas att podden är början på en ny feministisk humorvåg, mindre politiskt korrekt. Men på vilket sätt är Flashback forever feministisk? Är den inte bara – rolig? Det räcker ju.

Att fler roliga kvinnor hörs är ett fall framåt. Precis som alla andra jämställdhetsvinster har det inte skett utan en kamp. Men målet var ju inte att göra humorn feministisk utan låta alla, både män och kvinnor, skämta som de vill.

För kom ihåg: kvinnor kan – vara helt sjuka i huvudet.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.