Ge bort en bra julebok till den som vill bli klok
Aftonbladets Kulturs recensenter tipsar om årets fackboksfavoriter
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2021-12-02
PETTER LARSSON:
■ Årets bok skrevs 1958, då Michael Young med sin skarpsinniga dystopi 2034 – Meritokratins uppgång och fall (nyutgåva Atlas) gjorde upp med idén om att klassresor är en väg bort från klassamhället. Förtrycket är ju inte mindre om det vilar på intelligens och utbildning, utan ännu mer arrogant och förödmjukande.
■ Från 2021 tar jag också med begreppen ”klassrasism” och ”rasistisk politik” från Ibram X Kendis Så blir du en antirasist (Natur & kultur) – tyvärr användbara för politisk analys även i Sverige.
ULRIKA STAHRE:
■ I brittiske Ben Wilsons faktaspäckade och inspirerande men stundom provocerande Metropolis – historien om mänsklighetens största triumf (övers. Allan Klynne, Natur & kultur) tecknas storstädernas historia – och myterna om dekadens och förfall.
■ Lite närmare det vanliga livets strävan och sorger finns den underhållande och poetiska Jag vill skriva sant – Tora Dahl och poeterna på Parkvägen (Weyler) av Jesper Högström. Här slungas vi rakt in i litteraturhistoriens kotterier utan täta skyddsnät.
KALLE HOLMQVIST:
■ Krig jämt, enväldig kung och lagar som baserades på Moseboken. Om man hade en tidsmaskin är nog stormaktstiden det sista man skulle vilja resa till. Dick Harrisons Sveriges stormaktstid (Historiska media) är en bra introduktion till de hemska/spännande åren 1611–1718.
■ Antologin Såra tukt och sedlighet (Natur & kultur) handlar om pornografilagstiftningens historia. På torrt akademikerspråk beskrivs offentliga porrfilmsvisningar på 1920-talet och annat som man inte visste att man ville läsa om.
FREDRIK PERSSON-LAHUSEN:
■ Att det utkommit en strålande biografi på svenska över medeltidens störste diktare är lika otidsenligt som upplyftande. Anders Cullheds Dante – den förste författaren (Natur & kultur) är en stor kulturgärning. Att ge bort den i julklapp en liten, men ack så viktig.
■ De dramatiska junidagarna under EU-toppmötet 2001 är märkligt undanskuffade i det kollektiva minnet. Inte minst därför är Per Englunds drabbande bilder i Slaget om Göteborg (Dokument press) ett stycke omistlig samtidshistoria.
CECILIA DJURBERG:
■ När man drabbas av den akuta känslan att allt hopp om mänskligheten är förlorat, tröstar det att läsa musikern Warren Ellis ljuvliga självbiografi, snedsträck berättelse om sin bisarra souvenir från Nina Simones sista konsert i London: Nina Simone’s gum (Faber).
■ Så många samhällsproblem är kopplade till den digitala utvecklingen och Shoshana Zuboff beskriver roten till det onda i vårt århundrades hittills viktigaste bok. I år kom den ut på svenska: Övervakningskapitalismen – vid maktens nya frontlinjer (Ordfront).
GÖRAN GREIDER:
■ En värmländsk Hitler, av Anna-Lena Lodenius (Historiska media) ger ett helporträtt av Sveriges förste nazistledare, veterinären Birger Furugård. ”Hugg armarna av Rafael och han förblir en lika stor konstnär – hugg huvudet av Furugård och han förblir en lika stor tänkare” sades det om honom.
■ Lisa Kirseboms Ur döden liv (Natur och kultur) är ingen glädjespridare en julafton. Men hennes bok är full av människoöden och insikter om varför Sverige är så pass dåligt på att få till stånd livräddande organdonationer.
MAGNUS RINGGREN:
■ Vi är dåliga på att minnas hur vi nyss utnämnde författare till klassiker, namn som nästan är bortglömda i dag. Två böcker i år påminner oss.
■ Birgitta Holm skriver om Göran Tunström, den högt älskade, i Vår ljusaste tragiker. Thomas Sjösvärd tar sig an Willly Kyrklund, en av våra bästa stilister någonsin, i En himmel av sten. Böckerna försöker rädda sina föremål ur skärselden in i ett mer bestående minnets paradis. Båda ges ut på ellerströms, ett förlag som mer än gärna vårdar vårt litterära minne.
ERIC ROSÉN:
■ När gängkonflikter präglar samhället var det givet att ämnet för Diamant Salihus Tills alla dör (Mondial) skulle bära långt. Välskriven, skickligt disponerad och nyansrik är den en av årets viktigaste och bästa svenska böcker.
■ Mindre omtalad i år är Hannah Arendts Om revolutionen. Hennes utredning av idéer, likheter och skillnader mellan olika revolutioner utgavs redan 1963 men först i år på svenska. Att Daidalos fortsätter översätta och ge ut Arendt är en välgärning och hennes analys är i högsta grad relevant för vår tid.
CARSTEN PALMÆR:
■ Det svenska filmmanusets historia av Johanna Forsman och Kjell Sundstedt (Bonniers) är väl värd att berättas. En festlig och kunskapsrik bok om en tivoliattraktion som skaffar sig konstnärliga anspråk och om en hunsad och bortglömd yrkesgrupp – manusförfattarna – som lär sig ta plats.
■ Jakartametoden av Vincent Bevins (Karneval) handlar om en annan bortglömd yrkesgrupp – generalerna i Indonesien, Brasilien och Guatemala som vann det kalla kriget åt USA genom att ta livet av åtskilliga hundratusen verkliga eller påstådda kommunister.
LOTTA ILONA HÄYRYNEN:
■ Tvåmansförlaget Verbal ger ut skärpt samhällslitteratur snabbare än man hinner säga “marknadisering”. Ska man bara välja en ska man läsa Julia Lindbloms Amazon: bakom framgången. Om arbetsvillkoren som skapat Jeff Bezos, världens rikaste man.
■ I årets viktigaste intervjubok Det svenska missnöjet (Atlas) gör Johanna Lindell och Lisa Pelling något så radikalt som att prata med folk. En bok om vad som hänt i Sverige och i synen på SD när välfärdsstaten retirerat från gles- och landsbygden. Plötsligt blir allt begripligt.
ANN CHARLOTT ALTSTADT:
■ Lotta Fristorp var pressekreterare på Kulturhuset Stadsteatern och medarbetare till Benny Fredriksson. Benny: drevet döden (Kaunitz-Olsson), hennes skildring inifrån mediejakten som slutade med hans självmord är saktmodig och sorgset saklig.
■ Att mediedomstolen dömer skoningslöst utan rättegång fann också Nils Melzer, FN:s rapportör om tortyr och professor i internationell rätt. Han trodde på bilden av Assange som våldtäktsman och narcissistisk hackare tills han gick igenom tusentals dokument och fann en internationell rättsskandal, Fallet Assange (Karneval).
ÅSA LINDERBORG:
■ Vissa böcker måste skrivas. Inte för författarens skull, utan för samtidens. Med Könets existens (Polaris) bjuder Kajsa Ekis Ekman in till debatt kring frågor som är så knepiga ur en rad vinklar – medicinskt, biologiskt, juridiskt, filosofiskt, politiskt, mänskligt – att de flesta inte vågar ta i dem, samtidigt som det fattas beslut i en rasande fart. Som alltid med såna här böcker blir författaren först utskälld, därefter försiktigt respekterad och sedan erkänd som en nödvändig röst.
■ I Olle Svennings biografi om Léon Blum, Älskar ni mig? (Bonniers), blir den franske socialistledaren och folkfrontens arkitekt ett prisma över de politiska realiteter som spiller över in i vår tid. På signifikant elegant sakprosa har Svenning skrivit en bok om en människas komplexitet i historiens mest konfliktfyllda tid.
KARIN PETTERSSON:
■ Boken Övervakningskapitalismen (övers. Ola Nilsson, Ordfront) av den amerikanska filosofen Shoshana Zuboff har beskrivits som den viktigaste boken i vår tid, och det stämmer. Nu har den kommit på svenska, och bör läsas av så många som möjligt. För den som inte orkar med 700 sidor, så har Aftonbladet Kultur gjort en intervju med Zuboff, samt en poddserie som går igenom de viktigaste argumenten i boken.
■ Humanekologen och aktivisten Andreas Malms debattbok How to blow up a pipeline (Verso books) har blivit en internationell succé, och finns med på både Financial Times och New Statesmans årsbästalistor. Boken ställer frågan om det är dags, när människan nu står inför ett existentiellt hot, för en klimatrörelse som går till direkt aktion mot fossilkapitalet. En provocerande och tankeväckande bok som Aftonbladet Kulltur också ska läsa och diskutera i sin klimatbokcirkel.
MATTIAS BEIJMO:
■ Den egyptiske programmeraren Alaa Abd el-Fattah har suttit fängslad sedan 2011; den egyptiska regimen är livrädd för kraften i hans idéer. Utsmugglade handskrivna lappar har samlats i bokform, och You have not yet been defeated (Fitzcarraldo Editions) visar som få andra böcker digitaliseringens avgörande roll för människors frihet och agens. Boken är också ett framtida standardverk kring den politiska fångens identitet, en perfekt julklapp till den som ännu inte är besegrad för att orka ta striden, hur omöjlig den än känns.
■ Ronald J Deibert är grundare av Citizen Lab – organisationen som avslöjade hur spionprogramvaran Pegasus det senaste året infekterat mobiler hos journalister, aktivister och politiska ledare världen över. Deibert har en unik blick på hur internet gått från frihetsrörelse till vapen i globala konflikter, och det är inte en slump att Edward Snowden puffat för boken Reset – Reclaiming the internet for civil society (House of Anansi Press) flera gånger.