Den grinigaste rockgubben i stan

Den åldrande popstjärnan Peter Handkes svar var i princip olika varianter på ”dra åt helvete” 

Peter Handke under fredagens presskonferens på Svenska Akademien.

Just som Svenska Akademien skakat av sig problemet med Jean-Claude Arnault skaffade de sig omedelbart en ny kulturman att bekymra sig över. 

Peter Handke

Jag tror aldrig det rasat en lika skoningslös debatt om Nobelpriset som det gjort i år. 

Och det var en minst sagt trotsig Nobelpristagare som mötte pressen under  eftermiddagens frågestund i Börssalen. 

Fattas annat. Han har fått samma fråga i 25 års tid. Olika varianter på vad han egentligen skrivit i den enda bok som nämndes vid namn: Ein winterliche reise zu den Flüssen Donau, Save, Morawa und Drina oder Gerechtigkeit für Serbien från 1996. Frågan om vad han egentligen anser om folkmorden i Bosnien. 

Så det kanske inte är konstigt att han under alla dessa år gett lite olika svar på den. Han måste variera sig. Om inte annat för sin egen skull. 


Men idag var han inte på humör att variera sig särskilt mycket. Hans svar var i princip olika varianter på ”dra åt helvete”. 

”Nej, jag har inga åsikter. Jag hatar åsikter!”

”Det var kalligrafi av skit!”

”Du kanske kan hjälpa mig att svara på frågan?”

”Det är en lång historia, det är inte läge att besvara den här.”

”Jag föredrar toalettpapper före era tomma frågor!”

Först när någon undrar om hans kommande bok, som handlar om en man i Israel på flykt undan sina demoner mjuknar han lite. Att byta konflikterna i Jugoslavien mot de i mellanöstern lär inte vara ett sätt att undvika kritik i alla fall. 


Handke kom in i den litterära världen som en popstjärna. Långhårig, revolutionär och förbannad på all gammal skit. I sin första pjäs Publikförolämpning 1966 lät han fyra gossar klädda som The Kinks skälla ut publiken. I hans mest kända film, Himmel över Berlin slog undergroundmusikerna Nick Cave och Crime & The City Solution igenom för en internationell kulturpublik. 

Och idag sitter han där. Nobelpristagaren, 77 år gammal och gör miner, skäller ut reportrar och säger att deras frågor är sämre än toalettpapper. Han försvarar litteraturens rätt att vara ondskefull och dum och säger uttryckligen att om du inte läser mina böcker är du en idiot. Som en extra grinig blandning av Jan Myrdal och Lou Reed.

Motvilligt, ytterst motvilligt, imponeras jag faktiskt av Peter Handkes swag. Han må framstå som en perfekt kulturman, men i grunden är han en åldrande rockgubbe som desperat försöker prata om sin nya platta fast ingen är intresserad. 

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.