Succéboken ”Shuggie Bain” fick nej 44 gånger

Nu erövrar romanen om att växa upp som homosexuell i 80-talets Skottland världen

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Douglas Stuart debutroman ”Shuggie Bains” belönades förra året med Booker-priset.
Foto: Clive Smith
Douglas Stuart debutroman ”Shuggie Bains” belönades förra året med Booker-priset.

KULTUR

Douglas Stuart fick nobben av 44 förlag innan debutromanen kunde släppas.

Ett år senare har ”Shuggie Bain” blivit en världssuccé och författaren hyllar sitt svenska förlag – som satsade på den innan alla andra.

– Grattis svenskar, det visar hur mycket ni tror på litteratur, säger Bookerprisvinnaren Stuart, 44, till Aftonbladet.

Det har varit ett omvälvande år för den Glasgowfödde författaren. Han har släppt sin debutroman, toppat försäljningslistor, vunnit Bookerpriset – men samtidigt knappt lämnat sin lägenhet i New York på grund av pandemin.

– Efter 10-12 års arbete hade jag höga förväntningar på boksläppet men sedan överskuggades allt av världsläget, säger han.

– Min turné och alla evenemang ställdes in. Men sedan kom Bookerpriset och fick ”Shuggie” att återuppstå och det var fenomenalt. Mitt liv har förändrats eftersom jag fått så mycket uppmärksamhet och fått prata med så mycket folk, men det tog omkring sex veckor för det att sjunka in att jag faktiskt vunnit priset, eftersom jag gjort allt från mitt eget kök.

Hade du kunnat föreställa dig att boken skulle bli en världshit?

– Jag tror inte att någonting skulle kunna ha förberett mig för detta. Jag skrev inte boken med läsarna i åtanke, jag skrev den för mig själv och för karaktärerna den handlar om. Alla priser som ”Shuggie” nominerats till har varit bortom mina vildaste fantasier.

Tuff uppväxt

Efter att Stuarts pappa tidigt lämnat familjen fick mamman uppfostra honom och hans två storasyskon ensam, samtidigt som hon kämpade med sitt alkoholmissbruk. När han var 16 dog hon i alkoholrelaterade skador – och Stuart tvingades lämna Glasgow för att kunna försörja sig.

– Jag var tvungen för att överleva och jag sa ja till vilken möjlighet som helst som dök upp, säger han.

Stuart gick en textilutbildning i Skottland och fortsatte sedan på Royal College of Art i London. Som 24-åring flyttade han till New York och började där jobba som modedesigner. Han gjorde 12-timmarsskift som designer på stora märken som Calvin Klein och Ralph Lauren samtidigt som han på morgnar, kvällar och helger skrev på Shuggie Bain.

– Det var därför det tog tio år att skriva boken. Men det var också för att jag älskade karaktärerna och inte ville ta farväl av dem, så det var inte tio år av slit utan snarare en stor glädje, säger han.

– Min man är väldigt förstående och stöttande och lät mig göra det, men det har ju varit en börda för honom och det förstörde många semestrar.

”Inga memoarer”

Boken påminner mycket om Stuarts egen uppväxt. Huvudkaraktären ”Shuggie” är den yngste av tre syskon, som växer upp med en ensamstående och alkoholiserad mamma under fattiga förhållanden i Glasgow på 80- och 90-talet. Men Shuggie är en fiktiv karaktär, är författaren noga med att understryka.

– Det är inga memoarer men väldigt mycket är taget från min egen erfarenhet, säger han.

– Jag vet hur det är att förlora personen du älskar mest av alla, jag vet hur det är att lida av förälderns beroende, jag vet hur det är att vara fattig, jag vet hur vad det innebär att mobbas för att man är feminin i ett patriarkat.

Smal maskulinitet

I dag är Skottland ett av världens mest hbtq-progressiva länder, där man till exempel i år blir först i världen med att införa hbtq-historia som ett skolämne. Men att växa upp som homosexuell i Glasgow på 80-talet var en annan verklighet, som Stuart skildrar genom karaktären Shuggie.

– Det var svårt. Skottland var definitivt ett patriarkat och maskulinitet uttrycktes på ett väldigt smalt sätt, även för heterosexuella män. Allt som hamnade utanför det var hotfullt och utmanades, säger han.

– Homosexuella var förtryckta på 80-talet. Men vad jag ville visa med Shuggie var att förtrycket handlade om maskulinitet, inte nödvändigtvis om religiösa ideal eller om sexuella uttryck. För Shuggie var det snarare en fråga om varför han var feminin och varför han ville vara som en kvinna, för även kvinnor hade det tufft, säger han.

”Humor, kärlek och hopp”

Men allt var inte elände. För Stuart handlar boken om kärlek och han beskriver samhället han växte upp i som fullt av sammanhållning och medkänsla.

– Även om det inte alltid var jublande glatt så var det väldigt verkligt och jag tror att litteraturen behöver det, säger han.

– Trots våldet finns en ömhet, och i tragiken finns humor och det är ibland det det innebär att vara från Glasgow.

– Boken har verkligen blivit en stor succé eftersom den handlar om kärlek och om hopp och om folk som försöker göra det bästa av väldigt tuffa förhållanden – och vi kan alla relatera till det.

44 avvisningar

Det var inte alltid klart att ”Shuggie” skulle bli en sådan succé – eller ens släppas. Många amerikanska förläggare tyckte att temat var alldeles för smalt. Det blev 44 nej innan ett förlag nappade.

– Jag gjorde misstaget som ingen författare borde göra. Min agent frågade om jag ville bli informerad om varje nej och jag sa ja för jag tänkte att jag kanske kunde lära mig någonting. Men hon slutade med det efter 20 avslag, säger han.

Varför ville de inte ha den?

– En fin avvisning kom med ett brev där de skrev att ”denna bok kommer att vinna priser” men att de visste inte hur de skulle marknadsföra den eller vilken hylla den skulle stå på.

– Det var tufft och i bland tänkte jag att den här kommer inte att publiceras, men i slutändan gjorde jag den bok jag ville – jag ändrade ingenting.

Bonniers var först

Ett förlag som trodde på ”Shuggie Bain” från första början var svenska Albert Bonniers förlag.

– Det första översättningskontraktet var till Sverige. Före Bookerpriset och innan boken ens släppts så trodde Bonniers på den så starkt att och så djupt att de visste att de ville publicera den och det är otroligt modigt, säger Stuart.

– Så grattis till svenskarna. Det visar hur mycket ni tror på litteratur.

Douglas Stuart har slutat jobba som designer och satsar nu på heltid som författare. Han har skrivit färdigt sin andra roman, som han började med för fem år sedan. Att förväntningarna på hans framtida böcker kommer att vara skyhöga jämfört med inför debuten i fjol försöker han ignorera.

– Jag försöker att återvända till min naivitet och till att skriva för mig själv, för jag tänker att det har ju i alla fall tagit mig dit jag är i dag.

Laddar ...
Publicerad:

LÄS VIDARE

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.