Självmord som konst

Pia Bergström har läst Marguerite Yourcenars essä om Yukio Mishima

Japanske författaren Yukio ­Mishima under kuppförsöket 1970.

I gryningen den 25 november 1970 gör den japanske författaren Yukio Mishima de sista ändringarna i sin roman Den ruttnande ängeln, lägger en lapp på sitt skrivbord med orden: ”Människolivet är kort, men jag skulle vilja leva för evigt”. Sedan tar han sitt svärd från 1600-talet och åker med fyra sammansvurna från det nationalistiska och ultrakonservativa ”Sköldsällskapet” till Förvarsministeriet.

Där tar de sig in till generalen och hotar avrätta honom om han inte sammankallar trupperna. Klädd i uniform stiger Mishima ut på balkongen och manar soldaterna att återupprätta kejsarens gudomlighet, återupprätta Japans ära och göra uppror mot den japansk­amerikanska överenskommelsen. Inne på generalens kontor genomför sedan han och hans unge vän Morita seppuku, det rituella självmord som vi i Sverige kallar harakiri som avslutas med att en medhjälpare hugger av huvudet.

Denna våldsamma och symboliska protest och statskuppsförsök kallar Marguerite Yourcenar i sin essä Mishima, eller Tomhetens vision, för ”hans främsta konstverk”.

Kristoffer Leandoer, som översatt Yourcenars essä från 1980 frågar sig i ett initierat efterord varför den äldre franska författaren fastnat just för Mishima och finner en hel del svar, inte minst i deras ensliga, aristokratiska barndom. Yourcenar, mest känd för sin roman Hadrianus minnen och för att hon som första kvinna valdes in i Franska akademien, blev tidigt fascinerad av Fjärran Östern och Japan. Hon studerade buddhism, skrev Österländska noveller och utnämnde hovdamen Murasaki Shikibus Berättelsen om Genji till sin kvinnolitterära favorit.

Mishima producerade en flod av medelmåttiga och konstlade romaner och veckotidningsnoveller för ”de läsande men ­inte tänkande massorna”. Men varje natt arbetade han på de ”egentliga” verken, Maskeringar, Patriotism, Den gyllene paviljongens tempel, ­Bruset av vågor … romaner, pjäser.

Yourcenar ser den känslige och hemligt homosexuelle drömmaren, men också hur shintoismens myter och buddhistiska legender speglas i hans verk. Hon visar också hur han använder idén om själavandring för att gestalta Japans förändring mellan åren 1912 till 1970, då hans gamla, rena Japan, dess traditioner och landskap förstörs, blir till intet. ”Pengarna och materialismen styr; det moderna Japan är fult”, sade han i en intervju.

Essän är en klarsynt och analytisk ingång till ett författarskap som förblivit främmande för många. De där två avhuggna huvudena som man numera kan googla fram har snarare kommit i vägen för evigheten i hans verk.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln