Gärna en kvinna – men främst en helig vrede

Nästa S-ledare måste tänka på ett nytt sätt om ekonomi, hållbarhet och jämlikhet

Jag blir trött i öronen av debatten om huruvida Socialdemokraterna behöver en kvinnlig partiledare eller inte. Inte för att frågan är oviktig, utan för att de flesta egentligen pratar om något annat.

Politik handlar om makt och mycket av det som sägs är kod. Många av de som vill ha ”en kvinna” vill egentligen blockera någon kandidat de inte gillar: Anders Ygeman, Mikael Damberg eller vem det nu är.

På SVT går just nu dokumentären Birgitta Dahls heliga vrede. Den handlar om en människa som tog strid med sitt eget parti för ett politiskt projekt: kvinnor och barns rättigheter. För detta blev hon hatad av gubbarna i partiet och löjliggjord i offentligheten.

Blev hon avskydd för att hon var kvinna? Ja, självklart. Men ännu mer för de förslag hon lade fram.

Vi står inför en enorm omställning av vårt samhälle. Fundera lite på översvämningarna i Gävle, på sommarens torka och på vad som händer när haven stiger. Vi måste både bygga om för de klimatförändringar som redan sker och samtidigt få ner koldioxidutsläppen.

I veckan kom Brå-utredningen om kriminalitet. Den visar att integrationen i Sverige inte fungerar. Morgan Johansson sa i tv att klassklyftorna var boven, och att det nu krävs satsningar på ökad jämlikhet, jobb, skola och socialtjänst i de utsatta bostadsområdena.

Det har han helt rätt i. Problemet är att det inte görs, och att det inte har gjorts.
Så här är det: det går inte att lösa dagens samhällsproblemen utan mycket stora investeringar och ett annat sätt att tänka kring ekonomi, hållbarhet och jämlikhet.

Så här är det också: Socialdemokraternas tilltänkta kvinnliga partiledare skryter med att hon är ”Europas snålaste finansminister”. Det är väl menat att låta coolt, men det är det inte. När det gäller klimatomställningen så var det i går, inte om tio år, som investeringarna behövde ske. När det gäller ungarna som nu växer upp gäller samma sak. Vi ligger efter, vi har gjort för lite.

I veckan presenterade Magdalena Andersson sin syn på läget i ekonomin. Den visar att Sverige, i en tid när skolorna inte har råd att köpa läroböcker och långtidsarbetslösheten biter sig fast, väljer att fortsätta att betala av på statsskulden. Detta är ett misslyckande, inte något att vara stolt över.

I veckan skrev också Daniel Suhonen ett bra svar i den idédebatt som pågår om socialdemokratins framtid i tidningen Arbetet. En poäng var att S måste sluta tro att det räcker med tuff retorik om invandring i kombination med fortsatt försiktig ekonomisk politik. Tiden kräver ett större skifte.

Jag ser gärna en kvinna som nästa statsminister. Men när jag tittar på dokumentären om Birgitta Dahl är det inte i första hand längtan efter fler x-kromosomer som drabbar mig, utan efter politiker som hatar orättvisor och sedan tar en jävla strid för att få bort dem.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.