Svenska medier går på techbolagens bluff
Det är dags för reglering eller revolution
I söndags attackerades Brasiliens parlament i huvudstaden Brasilia. Bilderna som sprids via sociala plattformar är som repriser av attacken på Kapitolium i USA för två år sedan. Ex-presidenten Jair Bolsonaros supportrar vandaliserar, tar selfies och skriker leende in i kameran att de tar tillbaka ett stulet val. På en gigantisk banderoll har Bolsonaro-anhängarna skrivit ”Ge oss källkoden!”. På engelska. Språkvalet och formuleringen refererar till de anklagelser om riggade röstningsmaskiner som spreds på sociala medier efter det amerikanska presidentvalet.
Online är hashtaggarna även de engelskspråkiga, och vissa av dem skapades ursprungligen av Steve Bannon – Trumps strateg och en av de som eldade på attacken mot Kapitolium. Efter att Bolsonaro förlorade valet, har Bannon och den amerikanska extremhögern gjort allt för att digitalt exportera misstron mot demokratins institutioner till Brasilien.
Twitter har varit en avgörande plattform för Bolsonaro-anhängarna, och enligt en studie utförd av åtta brasilianska statistiker och dataanalytiker, har följarantalen för högersidans ledare ökat radikalt sedan Elon Musk tillträdde. Bolsonaro-anhängare förklarar detta med att deras röster har varit ”shadowbanned”. Den menar att den tidigare Twitter-ledningen skruvat ned synligheten för deras tweets, och att Musk nu återställt detta. Detta kan mycket väl vara sant; Musk har själv sagt att: ”Freedom of speech is not freedom of reach”. Han – och hans företrädare – reglerar själv hur många som nås av vad.
Musk har dock tagit allt ett steg längre: Han har sparkat hela modereringsteamet i São Paulo, och enligt uppgifter har han själv bestämt vad och vilka som är OK i den hätska brasilianska valdebatten. Egenintresset ljuger som bekant aldrig: Musk och Bolsonaro har haft långtgående diskussioner om att bygga en Tesla-fabrik i låglönelandet Brasilien. Dessa planer kommer nog att skrinläggas med de höjda minimilöner som socialisten och tidigare fackpampen Lula da Silva lovat att införa som president. Musk vill såklart få bort Lula; det är Tesla han tjänar pengar på, och Twitter är ett utmärkt verktyg för att skapa tveksamhet kring vem som egentligen vann valet.
I USA kom nyligen en partiöverskridande kommission med sin rapport om sociala mediers roll i attackerna mot Kapitolium för två år sedan. Rapportluntan är lika tjock som den är entydig: Sociala medier var avgörande för uppvigling, planering och genomförande av stormningen av Kapitolium. Den storskaliga radikaliseringen av den amerikanska högern hade inte varit möjlig utan förstärkningen och spridningen på sociala medier.
I Sverige rapar Svenska Dagbladet ständigt upp tech-lobbyisternas story – gång på gång. Tidningen bedriver ett uppenbart synkroniserat försök till fokusförskjutning
Det krävs såklart inte månader av analysarbete och en hel kommission för att koppla utmaningar för demokratin till sociala plattformars skuld i dessa. Forskningen finns redan. En bra början är den i tidskriften Nature publicerade genomgången av 496 vetenskapliga artiklar som på olika sätt tittat på kopplingen mellan digital medieutveckling och demokrati. Forskningen, som letts av sociologerna Philipp Lorenz-Spreen och Lisa Oswald, påvisar att sociala plattformar eroderar tillit, samt ökar populism och polarisering i utvecklade demokratier.
Sociala medie-företagens försvar är att de bara speglar en splittrad värld; de har ingen skuld till polarisering och våld. De får sällan medhåll, men i Sverige rapar Svenska Dagbladet ständigt upp tech-lobbyisternas story – gång på gång. Tidningen bedriver ett uppenbart synkroniserat försök till fokusförskjutning. Politiska chefredaktören Tove Lifvendahl stakade ut riktningen redan 2021. I ett podcastavsnitt med forskaren Peter M Dahlgren var slutsatsen att polarisering minsann inte var något nytt, och sociala mediers roll i sammanhanget var överdrivet. Mer nyligen har Mattias Svensson, skribent på Lifvendahls redaktion, skrivit om hur Twitters tidigare ledning – men såklart inte Musk – ”styrt diskussionen”.
Logiken är stundtals svårt haltande. Håkan Lindgren skriver i samma tidning att ”Lösningen på nätets problem är inte teknisk, utan social”. Där hör man. För tio år sedan skrev Mark Zuckerberg ett brev till potentiella investerare. Det inleds med: ”Facebook skapades inte för att vara ett företag. Vi byggde det för att fullborda ett socialt uppdrag.” Tyvärr lyckades han ganska bra med det. År 2023 ska det till en särskild sorts glasögon för att inte se samtidens ofrånkomliga koppling mellan ”teknisk” och ”social”. Digitala och sociala plattformar utgör epicentrum av politisk debatt, sociokulturell diskurs och mellanmänsklig interaktion. Att ta tillbaka de sociala kontrakten kräver mer än den bildning och optimism Lindgren menar på något magiskt sätt ska uppstå liksom vid sidan av vårt redan totalt digitaliserade samhälle.
En annan stämma i Svenska Dagbladets kör av glada tech-uttolkare är Malin Ekman. På nyhetsplats i samma tidning skriver hon återkommande hyllningar av Elon Musk. Bland annat ”krävs en våghals som Musk för att stå upp mot tidsandan”. ”Tidsandan” är enligt Ekman en ”woke-kultur” som i alltför hög grad oroar sig för ”missinformation och hot och hat”. Såpass. Säg det till de som sörjer de döda poliserna i attacken på Kapitolium. Säg det till de minoritetsbefolkningar, judar och muslimer som varje dag får sina adresser publicerade i sociala medier så att deras bostäder och butiker kan brännas ned. Det är historierevisionism att vifta bort den virala desinformationens dödliga resultat som forskning, empiri – ja, till och med techföretagen själva direkt kopplar till sociala medier.
”Väderkvarnen gav samhället styrt av feodalherrarna, ångmaskinen samhället styrt av den industriella kapitalisten”, sa Karl Marx. Olyckligtvis är denna gång inte korn eller stål handelsvaran; det är våra ord och tankar som utvinns och förädlas. ”Även yttrandefriheten har sin roll i ett kapitalistiskt marknadssystem”, skriver Ekman. Absolut – den är ju handelsvaran. Kontrollen över sociala plattformar är därför ett lukrativt maktinstrument. Man profiterar på missuppfattningen att friheten att tala automatiskt innebär möjligheten att bli hörd.
Den teknologiska determinismen innebär att stora innovationer – bil, tryckpress, internet – sätter nya paradigm bara genom sin existens. Eftersom de är industriellt och sociokulturellt överlägsna sina föregångare – häst, gåspenna, gammelmedia – åker mänskligheten på det som författaren Alex Garland i Devs beskrev som ”spårvagnspår mot en förutbestämd framtid”. Ingen bad om smartphones, ändå förändrade de demokratin – på gott och ont. Och för alltid.
Nu stapplar mänskligheten efter teknikutvecklingen i det som sociologen och statistikern William F. Ogburn för hundra år sedan kallade ”kulturell eftersläpning”. Vi försöker desperat applicera normer och värderingar på en samtid förändrad av den teknologiska determinismens innovationer. Ett exempel: Svenska Dagbladets skribenter försöker applicera gårdagens argument om yttrandefrihet när den idag är outsourcad till techoligarker och artificiell intelligens i svarta lådor utan insyn.
Den österrikiske neurologen och förintelseöverlevaren Viktor Frankl menade att det finns ett mellanrum mellan ”stimuli och svar”, ett andningshål mellan aktion och interaktion. I det mellanrummet bor, enligt Frankl, friheten. Om vi vill ha tillbaka den friheten, måste vi ta tillbaka kontrollen från de digitala maktcentra som äger det mellanrummet. Vi, the people, måste diktera balansen mellan rätten att tala och att höras. Det kräver reglering, eller revolution. Det vet såklart Lifvendahl & co. Men sådana ingrepp (ja nästan kåmmunistfasoner!) kan ju inte vara rätt väg att gå?? Nej, mer makt åt Elon – vår befriare!
