”Greta” är lika skrämmande som Trump
Personen Greta Thunberg har all min respekt men mediefenomenet är ett hot mot demokratin
Man bör inte fälla omdömen om personer man bara känner genom medier. Om jag fått en krona för varje gång jag blivit överraskad när jag träffat någon jag tidigare mött endast via tidningar, radio eller tv, då hade jag haft råd att köpa en cappuccino på Starbucks.
Greta Thunberg har jag aldrig träffat. Att jag njuter när hon helt utan smicker säger sin mening till dignitärer och förnäma församlingar; att jag ler med henne när hon visar sin närmast överseende humor vid intervjuer – det ger mig lika lite rätt att fälla omdömen om personen som de som tycker illa om mediebilden av henne. I den saken bör vi alla tiga.
Fenomenet Greta (hädanefter ’Greta’ för att undvika förväxling med den riktiga personen Greta Thunberg) är en helt annan femma. Att diskutera det är varje människas rätt. Ibland hade man önskat en värdigare ton, men när ett fenomen placerats i mediernas centrum och i en mängd världspolitiska sammanhang, då bör det naturligtvis ges plats i det demokratiska samtalet.
’Greta’ är långt större än Greta Thunberg och inbegriper världspolitiker, världssamfundet, världens medier, hundratals miljoner väljare i tjogtals demokratier och miljontals demonstranter. Och jag ser detta som ytterligare ett exempel på hur den västerländska demokratin krackelerar.
Sådan är alltså min enda invändning, men det är ingen liten sak: ’Greta’ (alltså inte Greta Thunberg eller hennes budskap, vänj er vid distinktionen) skrämmer mig på samma sätt som Donald Trump.
Jag tänker på detta vis. ’Gretas’ genomslag saknar motstycke och hade varit omöjligt utan för det första sociala medier och, för det andra, traditionella mediers och politikers växande benägenhet att låta sig styras av den digitala dynamiken. Hennes genomslag pressar folkvalda politiker att ansluta sig och förmodligen fatta beslut som utgår från ’Gretas’ appeller. Det är en ny form av opinionsbildning. Den påverkar inte politiken, den överväldigar politiken. Det är en artskillnad, inte samma saker på en skala.
Nu driver ’Greta’ en god sak och Greta Thunberg uppvisar inte ett uns vilja att skaffa sig egen makt. Runt hörnet väntar inte ett politiskt parti med henne som ledare.
Men de själva mekanismer som ligger bakom ’Gretas’ globala framgång är inte exklusiva för ’Greta’ eller personen som står bakom eller budskapet. Samma drivkrafter finns där att utnyttjas också för andra syften, av andra personer med andra ambitioner.
Vi kan vänta oss nya, kanske slumpartade, kanske planerade, fenomen av liknande art. Dessa kan då formeras runt någon lika karismatisk person med ett budskap som också lockar hundratals miljoner att piska upp opinioner och sätta press på folkvalda politiker.
Det digitala utgör ett direkt hot mot den långsamma, kompromissande, demokratiska processen.
Vilka motiv kommer att döljas bakom nästa fenomen? Vilka anhängare kommer det att locka? Vilket är budskapet som då tvingar varje politiker värd sin makthunger att uttrycka sin uppskattning? Vilka beslut kommer att fattas av politiker som vill rida på den våg som sköljer över demokratins trista överläggningar? Hur kommer protesterna på gatan att se ut och vilka är demonstranterna?
Ser vi bortom ’Greta’ och analyserar strukturerna i händelseförloppet noterar vi alltså på nytt hur det digitala utgör ett direkt hot mot den långsamma, kompromissande, demokratiska processen. Annorlunda uttryckt: ’Gretas’ framgångar visar hur den negativa populismen hämtar styrka ur krafter som befinner sig utanför folkmajoritetens mandat.
Inga medvetna missförstånd, tack. Min kritik har inget att göra med Greta Thunberg. Jag är imponerad av henne. Den har heller inget att göra med ’Gretas’ budskap. Den har inte ens något att göra med huruvida hon faktiskt uttrycker folkmajoritetens åsikt.
Den säger två helt andra saker. Dels att vi kan skatta oss lyckliga att det första exemplet på hur det kan gå till råkar vara ’Gretas’ kamp för politisk aktion mot klimatförändringar. Dels att det inte alls är säkert att nästa likartade fenomen representerar ett gott budskap och formeras runt människor utan eget maktintresse. Kanske överväldigas världen av ett likadant fenomen med helt annat innehåll.
Strukturerna som möjliggjort ’Greta’ kommer nämligen inte att försvinna. Man kan gissa att de studeras. De göds av politiker och medier.
’Greta’ bör vara en tankeställare för alla som vill värna den parlamentariska processens centrala roll i demokratier. Medier och politiker bör hålla huvudet kallt. Personen Greta Thunberg, däremot, får all min respekt.