Krokodiltårarna är slut

Att döda en flykting och kalla det manöver

Moderaternas gränsvakt Ulf Kristersson.

2014 gjordes en teckning där den avgående migrationsministern Tobias Billström avbildades som Kolossen på Rhodos. Men i stället för att grensla ett hamninlopp stod han bredbent över gränsen vid Öresundsbron.

Bilden publicerades i anslutning till ett hyllningsporträtt i tidningen VI, där Billström framställdes som en mild asylhärskare som skilde de goda flyktingarna från de onda och byggde allianser med MP för att hålla SD utanför migrationspolitiken. En Reinfeldts man.

”Vi ska erbjuda skydd till dem som behöver det”, sa Billström.

Häromdagen lade han ut samma bild i sociala medier med texten: ”Vi vet vad som behöver göras. Gör det.”
Han verkade genuint förvånad över att människor helt tappade fattningen.


Han kunde inte begripa att den uppfattades som rent sadistisk. Här stod en politiker med ett ironiskt leende på läpparna och njöt av uppmärksamheten han fick av att snart få möjligheten skicka människor i döden.

För dö, skulle de.

De stackars individer som nu bokstavligen blivit kanonmat i ställningskriget mellan EU och den våldsamme Erdogan. Missnöjd över att Europas stöd för hans militära kampanj i Syrien uteblivit har han brutit flyktingöverenskommelsen med EU.
I dag kom det första dödsoffret, ett ord vi vanligtvis använder om människor som förolyckas eller dör i krig.

22-årige Ahmed Abu Emad från Aleppo sköts av grekisk militär som snabbinkallats till en ”manöver” vid den turkiska gränsen. Han ingick i en grupp människor som bussats från Istanbul av Turkiet. Grekiska politiker har kallat det hela ett ”invasionsförsök”.


Högerextrema medier är på plats i kaoset och gör sitt bästa för att få flyktingarna att framstå som skabbiga, hotfulla och farliga. På Twitter kallas de ”terrorister”.

Ahmed mördades så klart.

Han ingick varken i något stridande förband eller drabbades av någon oundviklig olycka. Han sköts som ett djur. I halsen.
”Vi vet vad som måste göras”, skriver Billström. Vad måste då göras för att hålla flyktingarna borta?

Att lägga ut sadistiska bilder i sociala medier är tydligen en viktig del av strategin. Bara timmar efter mordet i gränsstaden Ipsala publicerade Ulf Kristersson en bild på sig själv i jägarkläder med texten: ”Stärk gränsen! Flyktingkrisen 2015 får aldrig upprepas. Sverige måste stödja Greklands arbete med att skydda EU:s yttre gräns.”

I en annan tid hade jag trott att det handlade om urusel tajming. Men det gör det inte. De har lärt sig av Trump. Var skamlösa. Det säljer. Notera att Moderaterna konsekvent använder ordet ”migrant”, för att dölja att många av dessa vuxna och barn har flyktingstatus.

Ni vet så klart vilka som redan nu gnuggar händerna över Abdels död. Men 2020 är det betydligt fler än så som hoppas att en ny flyktingström kan förbättra opinionssiffrorna. Politikerna som redan är ute och fiskar – Billström, Kristersson, Morgan Johansson – tror att minnet av 2015 bara handlar om ett land på gränsen till kollaps.


Men det finns ett minne av ett annat 2015.
Ett år då människors solidaritet prövades. Och stod pall. Ett år då människor på flykt välkomnades. Trots att det var svårt. Ett minne av hur vi tog vårt ansvar för kriget.
Av hur vi blev en del av kriget.

Och alla dessa hjältar som deltog frivilligt får nu skämmas över sina lumpna karriärister till politiker – ryggradslösa desertörer som inte tvekar en sekund över att växla in mördade människor i Facebook-lajks.

2015 sprayades barnen i Idomeni med tårgas och Åsa Romson grät för att hon lät det hända. När flyktingarna i Ipsala skjuts orkar politikerna inte ens klämma fram några krokodiltårar längre.

För de vet vad som måste göras. De måste posera med armarna i kors på Facebook och titta strängt in i kameran och säga: jag sitter här i Strängnäs och skiter i om ni lever eller dör. Jag vägrar hjälpa till i det krig alla ni andra får leva med konsekvenserna av.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.