Detta är till dig vars sommar dränks av spriten
I dag är första riktiga dan på sommarlovet. För många väntar vila och äventyr. För andra kaos. Jag tycker inte om sommaren, för jag minns hur den var när jag var barn.
Min pappa drömde hela året om semestern och allt han skulle göra. När friheten väl kom, söp han bort den. Från morgon till natt satt han i sin fåtölj med flaskan och ciggen. Solen brann över parketten, han sa att han skulle ner till båten men föll i sömn.
Jag gick och släckte ciggen, stal pengarna som ramlat ur fickan. När jag försökte prata med honom, hörde han inte vad jag sa. Jag sa om och sa om, men han fattade ändå inte. Jag höjde rösten, han blev förbannad och jag gick undan med gråten.
Hela sommaren gapade kylen tom, det fanns bara pengar till alkohol. Jag hittade bortglömda burkar med vita bönor, som jag åt kalla direkt ur burken.
Jag cyklade till min äldre kusin, men ville inte vara i vägen. Jag cyklade till min moster, men där var fler trasiga nerver. Farmor satt hemma hos sig, halvt förlamad av en hjärnblödning. Vi spelade kort en stund, sen cyklade jag planlöst vidare, i timmar. Ångesten stressade sönder mig, jag kunde nästan inte prata. Inga kompisar var hemma, gården ekade livlös. Jag fantiserade om döden.
När mamma och Lasse fick semester började äntligen lovet, där fick jag lugn och ro. Magkatarren släppte, men oron över pappa gnagde ändå hela tiden: Vad gör han nu? Klarar han sig? Skuldtyngd skickade jag långa brev, efter ett par veckor svarade han med ett vykort. När skolan började igen, ljög jag om allt jag hade gjort med pappa.
Med sommaren försvinner rutinerna. Det finns inga tider att passa, inget arbete att klara av. Ett drickande som redan är för stort kan pågå tjugofyra timmar om dygnet.
I jämförelse med många hade jag det bra. Min pappa var ändå snäll och det fanns människor runtom mig om det blev kris. Jag upplevde aldrig nåt våld.
Alkohol skapar aggressioner och tomma plånböcker. Under sommaren ökar misshandeln i hemmen, särskilt om det är dåligt väder. Om solen skiner kan man dra ut, fly. Den som inte får åka utomlands eller till nån stuga, kan i alla fall åka och bada.
Den här texten har jag skrivit till dig som har ett jobbigt lov framför dig. Mitt råd är du ska försöka prata med nån. Jag höll tyst inför alla, för jag var lojal med pappa. Jag förstod inte att många hade det som jag. Att det absolut inte finns nåt att skämmas över. Och att man inte sviker sina föräldrar för att man pratar med nån i förtroende.
Om du inte känner nån du litar på eller vill vara anonym, ring Bris på telefon 116 111.
