Dubbelmoral när SVT rapporterar om Gaza
Jag mejlar mina kollegor men får inga svar
Sedan oktober 2023 har jag upprepade gånger mejlat mina kollegor på SVT Nyheter om deras Gazarapportering. Mitt senaste mejl gällde ett nyhetsinslag den 2 juni i år. Jag reagerade på att SVT:s reporter avfärdade alla uppgifter från Gaza med motiveringen att "det inte finns oberoende källor", för att i nästa andetag hänvisa till något som Israels försvarsmakt (IDF) påstått.
För mig som tittare blir kontentan att uppgifter inifrån Gaza ska tas med en nypa salt – medan information från IDF betraktas som trovärdig. Reportern reserverade sig nämligen inte mot IDF:s uppgifter.
Min fråga i mejlet, som jag skickade till reportern, reporterns redaktör och SVT Nyheters ansvariga utgivare, var därför: Anser SVT att IDF är en trovärdig och oberoende källa?
Redaktören svarade kort att han inte höll med mig. Punkt.
Och de ytterst få gånger jag har fått svar på mina mejl har det låtit ungefär så.
Utåt har SVT Nyheter försvarat sig med att de sänder hundratals timmar, och att det – sett till hur få inslag som faktiskt fälls i Granskningsnämnden – är ett kvitto på att innehållet är korrekt och relevant.
I sin rapportering har SVT Nyheter utan undantag upprepat formuleringar som “det Hamasstyrda hälsoministeriet” eller “det Hamasstyrda området”, så snart uppgifter om döda eller skadade palestinier nämns. I samma andetag nämns ibland terrorgruppen Hamas, attacken den 7 oktober, och då ofta med värdeladdade uttryck – exempelvis “den avskyvärda terrorattacken” eller “massakern”.
Det är inte i sig märkligt. Men något skaver i hur SVT väljer sina ord.
Den språkliga noggrannheten och den värderande inramningen som används i samband med Gaza och Hamas, tillämpas inte på samma sätt när det gäller Israel. Israeliska källor citeras ofta utan förbehåll – det heter till exempel “Israel uppger” eller “enligt den israeliska armén”, utan tillägg om att det är en part i konflikten.
Det ger intrycket att vissa källor per automatik betraktas som trovärdiga – medan andra misstänkliggörs som norm.
Dessa intervjuer skulle kunna användas som studieexempel i journalistutbildningar – för att analysera frånvaron av kritiska frågor.
SVT Nyheter skulle exempelvis kunna använda uttryck som “folkmordsanklagade Israel”, eller upprepa att det finns en arresteringsorder mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu för misstänkta brott mot mänskligheten. SVT skulle också kunna beskriva Israel som “anklagat för apartheid av Amnesty International, B’Tselem, FN med flera”, på samma återkommande sätt som termen “Hamasstyrda” används.
Detta vore inte aktivism – utan faktabaserad språkbalans.
Amnesty Internationals rapport från 2022 beskriver Israels system som apartheid. Internationella brottmålsdomstolens chefsåklagare Karim Khan har begärt en arresteringsorder mot Netanyahu. Men dessa formuleringar hör vi inte regelbundet i SVT:s rapportering – trots att de är minst lika journalistiskt legitima som att beskriva Hamas som en terrorstämplad aktör.
I liverapporteringen på SVT:s nyhetssajt skulle det åtminstone varannan vecka kunna tydliggöras att civila dödats av israeliska bomber – inte bara av en bomb som “föll från ingenstans”.
Formuleringar som “en explosion inträffade” eller “flera döda efter anfall” raderar gärningsmannens roll ur berättelsen. När våldet beskrivs passivt blir det plötsligt opersonligt. Det är inte opartiskhet – det är en språklig avpolitisering av död.
Skulle samma reporter ställa motsvarande frågor till israeler? Fråga om de tar avstånd från apartheid, folkmord, ockupation, mord, avrättningar, etnisk rensning, summariska rättegångar eller sexuellt våld?
När SVT skriver att hungrande palestinier dödats i matköer, skulle de också kunna skriva att IDF medvetet dödar civila palestinier som står i matkö. Båda beskrivningarna kan bygga på samma händelse – men ordvalet avgör om läsaren ser det som en tragedi eller ett brott.
När SVT Nyheter rapporterar om sexåriga Hind Rajab, som hittades död i en bil beskjuten med 355 skott av israelisk militär, skulle de kunna benämna händelsen som en avrättning – precis som man i rapporteringen om 7 oktober använder ord som “massaker” eller “slakt”.
Varför är “avrättning” ett legitimt uttryck när Hamas skjuter civila – men inte när en liten flicka skjuts ihjäl av IDF, trots bekräftade detaljer om antal kulhål och förlopp? Här blottläggs en språklig dubbelmoral.
När SVT:s reporter avkräver en sörjande palestinsk far, som precis förlorat sin son, ett avståndstagande från attacken den 7 oktober – skulle samma reporter ställa motsvarande frågor till israeler? Fråga om de tar avstånd från apartheid, folkmord, ockupation, mord, avrättningar, etnisk rensning, summariska rättegångar eller sexuellt våld?
Jag har fortfarande inte hört sådana frågor ställas till israeler – allra minst till sörjande israeler.
Den beröringsskräck som SVT Nyheter uppvisar syns också i valet av experter:
Från den svensktalande talespersonen för IDF, till mellanösternexperten som bjuds in till lobbygruppen Israels vänner, till Försvarsmaktens expert på israelisk krigsföring – som intygar att hans vänner i den israeliska militären gör allt för att undvika civila dödsfall.
Dessa intervjuer skulle kunna användas som studieexempel i journalistutbildningar – för att analysera frånvaron av kritiska frågor.
En annan aspekt av SVT:s rapportering om Gaza är hur viss information utelämnas.
Den 27 maj i år rapporterade SVT att allt fler israeler vill att kriget ska ta slut. Jag mejlade reportern och hänvisade till en annan, lika aktuell undersökning – publicerad i Haaretz – som visade att en överväldigande majoritet av judiska israeler vill tvångsförflytta palestinier från Gaza, och att 47 procent stödjer att palestinier dödas.
Reportern har fortfarande inte svarat.
Lina Makboul, reporter SVT Göteborg (Bevakar inte konflikten och arbetar inte med nyheter)
